Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 29 juni 1946 - Förutsättningar för industriell tillverkning av mätinstrument i Sverige. Ekonomiska och organisatoriska förutsättningar, av Karl A Wessblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 juni 1946
<307
oss den självmedvetna vissheten att denna teknik
inte är oss främmande utan tvärtom, och jag
hoppas att den följande diskussionen skall ge vid
handen, om den skall bli en permanent del av
vårt normala industriella liv.
Om alltså de materiella, arbetstekniska och
ekonomiska förutsättningarna för en svensk
mätinstrumentteknik — trots de bördor vi
förmodligen även länge i framtiden tvingas påta oss för
underhållandet av vår försvarsberedskap — är
lika goda som Schweiz’, tillåter jag mig övergå
till några organisatoriska synpunkter på
problemställningen.
Man kan egentligen skilja på tre sorters
mätinstrument: De första, som jag vill avfärda
enklast, är de som behövs för vår beredskap.
Dessa måste det bli en statens angelägenhet att skapa
förutsättningarna för. Att därvid dock mycket kan
vinnas genom att andra instrumentindustrier
hålles beredda att vid farotillfälle överge sin
kommersiella fredsproduktion och övergå till denna så
att säga beredskapsproduktion är givet. Men
värdet är, att kunskaperna om tillverkningen
underhålles även under en i och för sig ej lönande tid
— med lönande förstår jag här nödvändig — så
att den inte är alltför förlegad och omöjlig, när
den verkligen behövs igen. För ungefär 15 år
sedan började man här i landet på att tillverka
centrala riktinstrument. Men de svenska
försvarsmyndigheterna var inte tillräckligt framsynta för
att hjälpa en sådan för oss naturlig egen
tillverkning genom att inrikta sig på att fortlöpande
köpa svenska instrument, utan dessa tillverkare
fick utstå priskonkurrens från de stora utländska,
krigsrustande industrierna och till sist blev det
så att man ej hann med i utvecklingen —
flygmaskinerna utvecklades snabbare än alla instrument.
Detta var alltså ett exempel på den första arten
av instrument.
Den andra arten är högvetenskapliga
specialinstrument karakteriserade av t.ex.
elektronmikroskop, masspektrografer, gravimetrar,
ultracentri-fuger etc., dvs. instrument, som med
nödvändighet måste tänkas framställda i förhållandevis
små serier, och vilka därför mer blir ett
hantverk än en industri.
Här gäller det att med klok kritik avgöra vilka
sorters instrument, som över huvud taget bör
göras till föremål för svenskt arbete. Enbart för
hemmamarknad kan säkerligen intet av dem
lönande tillverkas. En del av dem, t.ex.
ultracentri-fuger och i någon mån även elektronmikroskop,
tillverkas redan i vårt land och exporteras
jämväl. Det synes saknas anledning att bekymra sig
om organiserandet av just denna tillverkning, som
redan igångsatts, vunnit marknad och gott
anseende. Gravimetrar har även tillverkats och
exporterats och sak samma gäller om dem.
Avgörandet om utvecklingen av denna på gränsen titi
hantverk stående industri och valet av instru-
menttyp är en utomordentligt känslig och svår
sak.
Det syns vara angeläget att för rådgivning i
detta hänseende skapas en vetenskaplig
institution, t.ex. i likhet med det av professor Velander
föreslagna under IVA sorterande Mättekniska
Institutet, och som en generell förutsättning
gäller givetvis att man icke blott för vårt land utan
jämväl för export måste förfoga över de
eventuella patenträtter, som täcker ifrågavarande
instrument helt eller delvis.
Det vore önskvärt om en ifrågasatt sådan
institution gjordes kapabel att jämväl i detta
hänseende granska de förslag till tillverkningar som
omprövas, men att så skall bli möjligt är väl en
utopi. Det är nämligen ett fantastiskt
dubbelarbete, som presteras hos industrierna, därigenom
att många söker patent på samma sak. Det är
otvivelaktigt viktigt detta, att man inte kastar
bort pengar på rena kombinationsuppfinningar,
ty det förhåller sig ju så, att många instrument
utgör kombinationer och utbyggnader av vissa i
och för sig redan tillgängliga enheter, för vilka
svenska tillverkare saknas och ej kommer i fråga.
Dylika enheter kan vara patentskyddade i det
land, dit export skall äga rum, och
komplikationer härav kan lätt uppstå. Det är viktigt att man
i tid blir varskodd, om man har marknad
framför sig, eller om man har att kämpa med
avsättningssvårigheter.
Det var 1925 som jag första gången såg
Abrahamssons utväxlingsanordning tillämpad i
mikro-katorn. Jag kan inte se, att den med avseende
på själva principen eller användningssättet har
förändrats nämnvärt sedan dess. Den var färdig
redan då. 1935 upptäckte IVA att den existerade
och den belönades då som en synnerligen
välförtjänt framgång. Redan då, om jag inte tar fel,
hade G E Johansson förvärvat rätten att
konstruera instrument med användning av denna
uppfinning. Det är olyckligt att en så mångsidigt
användbar princip skall besittas med
monopolrätt av ett företag, som säkert i sitt handlande är
över all kritik, men som dock endast har intresse
för ett relativt litet tillämpningsområde. Det är
ganska sorgligt, att det inte fanns någon, som
kunde ta hand om Abrahamssons förnämliga idé
redan 1926 i stället för 1935, ty det hade gjorts
honom bättre ekonomisk rättvisa, om han hade
kunnat dela upp användningsområdet.
Mikroka-torn är en av de mest strålande saker, som
framkommit i svensk mätinstrumentteknik, och den
skulle rätt exploaterad ha kunnat bli en
mångfaldigt större sak än vad den nu sakta kämpar
sig fram till att bli.
På frågan om vilka, som lämpligen blir eller bör
vara tillverkare av de specialinstrument, varom
här är fråga, får väl svaras att det sannolikt bör
bli som hittills, dvs. de kommer till vid
offentliga eller enskilda forskningsinstitutioner och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
