Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 29 juni 1946 - Förutsättningar för industriell tillverkning av mätinstrument i Sverige. Ekonomiska och organisatoriska förutsättningar, av Karl A Wessblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6.34
TEKNISK TIDSKRIFT
detaljerna tillverkas hos deras eller enskilt
arbetande instrumentmakare.
Av betydelse vore dock, om för dessa högklassiga
instrument en gemensam propaganda-,
kontroll-och försäljningsorganisation funnes- Propaganda
är ett ord med dålig klang, men även för en god
sak måste det finnas vederhäftig upplysning.
Kontrollen av instrumentens noggrannhet,
användningsområden och lämplighet för sina
uppgifter borde vetenskapligt, affärsmässigt neutralt
och vederhäftigt kunna åvägabringas, men den
kan svårligen inrangeras under samma
institution, soin har att utge lämpliga broschyrer om
instrumenten, driva propaganda för dem och sälja
dem. Visserligen tycker jag, att det skulle gå att
ordna så, att en offentligt ledd institution trots
denna form av affärsverksamhet skulle kunna
hållas höjd över misstanken för bristande
objektivitet, men det går kanske ej att övertyga alla
om det. Någon affär i detta ords vanliga
bemärkelse torde denna art av instrumenttillverkning
också knappast bli, men rätt organiserad kan dess
försäljnings centrala bedrivande dels bidra till
täckandet av vederbörande institutions kostnader,
dels till förbilligandet av de inhemskt
erforderliga instrumenten, och institutionens värde som
avrådande instans och räddare från meningslös
dubbeltillverkning och investeringar i hopplösa
fall torde vara obestridligt.
Den tredje kategorin instrument, den avgjort
största och den för vars förutsättningars
diskuterande vi väl väsentligen samlats här i afton,
utgöres av i stort antal tillverkade och efterfrågade
instrument, som kan uppläggas i stora serier och
göras till föremål för verklig industri.
Här skulle jag vilja anlägga den såväl
ekonomiska som organisatoriska synpunkten att man
bör låta utvecklingen ha sin gång. Den dag det
visar sig, att tillverkning av ett visst slags
instrument kan ekonomiskt bära sig eller med andra
ord att det behövs eller åtminstone efterfrågas,
kommer en dylik tillverkning också till stånd.
På en hel del håll i vårt land pågår också
förarbeten för upptagande av
mätinstrumenttillverkning. Detta måste hälsas som en glädjande
tendens, men det påkallar även uppmärksamhet ur
de synpunkter jag tidigare i mitt anförande
anlagt. Ordnandet av den centrala rådgivande och
kontrollerande institutionen kan därför vara en
mycket aktuell angelägenhet och icke minst viktig
syns en dylik institutions avrådande verksamhet
kunna bli. Jag skall ånge ett exempel, som på
ett närbesläktat område visar detta. Jag är icke
av den uppfattningen, att vi ovillkorligen måste
konkurrera genom högre precision än andra. Vi
kan vara fullständigt tillfreds med att vi kan
konkurrera med lika god precision. Vi överdriver
när det talas om vår förmåga till en
världsena-stående precision. Jag tror, om vi lägger handen
på hjärtat — de som verkligen haft tillfälle att
se och kontrollera svenska instrument skall ge
mig rätt däri — att vi trots allt måste erkänna,
att de är föga överlägsna de utländska och det
värsta är, att de vanligtvis inte alls är överlägsna
i lågt pris, vilket är en allvarlig faktor. Men jag
tror däremot, att vi mycket väl kan konkurrera
med vanliga instrument, med massinstrument.
Först måste vi dock skaffa oss en förnämlig
verktygsmaskinutrustning, som ännu på många håll
saknas här i landet.
Under kriget har vi haft mycket svårt att få så
enkla instrument som vanliga skjutmått. Vi har
haft svårt att få dem ända tills nu. Men nu finns
det minst tre tillverkare, som försöker dela upp
detta brödstycke. Det finns inga möjligheter att
sysselsätta tre svenska industrier på
masstillverkning av skjutmått av samma typ, så att de blir
tillfreds, utan det blir den bästa och tyvärr ofta
den billigaste, som segrar. Men är det vettigt,
frågar jag mig, att dessa tre industrier samtidigt
har slagit sig på denna enda typ av
mätanordningar, som vi alltid förut har importerat, och
ovetande av varandra som de måste ha gjort det?
Det har säkerligen kostat bortåt 200 000 kr. per
fabrik att bara gråta sig fram till de första
godkända exemplaren. Ett svenskt skjutmått kostar
kanske från fabriken 15—16 kr. och kostar i
handeln beroende på hur många man tar ca 21—23
kr.; lite grann beror det på typerna. Man får
sådana instrument från Schweiz till priser, som
inte alls ligger på den höjden, men som faktiskt
till kvaliteten är minst lika bra som de svenska.
Vid bedömandet av de organisatoriska
förutsättningarna för en svensk mätinstrumenttillverkning
skulle jag vilja peka ytterligare på två faktorer,
som ej får förbises.
Det är sant, att vi i vårt land har gott 0111
skickliga mekaniska arbetare och fingerfärdiga, ja, jag
skulle nästan vilja säga listiga, mekaniker och
instrumentmakare. Men detta är endast en relativ
sanning. På hundra man har vi förmodligen i
genomsnitt ett större antal mekaniskt sinnade och
tekniskt kunniga än de flesta andra länder i
världen, men det absoluta antalet tillgängliga
finmekaniker och verktygsskickliga arbetare är likväl
icke stort, och särskilt under senare år har en
notorisk brist på folk av denna kategori existerat.
Man måste därför förutsätta att de eventuella
omflyttningar av arbetskraften, i den mån dylik
omflyttning är nödvändig, sker med verklig
omtanke om det helas väl, och med det hela förstår
jag då hela vår mekaniska industris väl och ej
endast en spirande instrumentindustris.
Det finns dock vissa ljuspunkter även med
hänsyn till arbetartillgången för en framtida
instrumentindustri. Kvinnlig arbetskraft är i stor
utsträckning synnerligen lämplig för en hel del
finmekaniska operationer. Nu är det emellertid ont
även om kvinnlig arbetskraft, och trots allt
tycker jag att det finns angelägnare uppgifter för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
