Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 29 juni 1946 - Förutsättningar för industriell tillverkning av mätinstrument i Sverige. Ekonomiska och organisatoriska förutsättningar, av Karl A Wessblad - Förutsättningar för industriell tillverkning av mätinstrument i Sverige. Diskussion, av Stig Billman, Hilding Törnebohm, Owe Berg, Sven Malmström, Karl A Wessblad, Hans Thorelli, Edy Velander samt S M
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 juni 1946
<307
kvinnlig kraft än just instrumentindustrin. Men
i många fall är det faktiskt så, att män ej kan
utföra det arbete, som kvinnor klarar i denna
industri. Däremot finns det en annan
arbetarekategori, som man bör ta vara på och för vilken en
omskolning till och användning i
instrumentindustrin kan innebära både lycka och
tillfredsställelse. Jag syftar här på den stora skara i vårt
land, som icke är fysiskt rustad för ett tyngre
arbete, personer som av sjukdom eller olycka
blivit oförmögna att fortsätta inom det en gång
valda yrket, och på verkliga invalider, som i
många fall förträffligt passar till ett arbete, som
endast kräver händernas rörelse och ett klart
huvud. Jag har själv varit i tillfälle se hur
mycket glädje tillskapandet av arbetstillfällen åt
dessa människor betytt, och det får ej heller
glömmas, att saken har en vittomfattande
nationalekonomisk och social betydelse. Självfallet
menar jag ej att en svensk mätinstrumentindustri
"nolens volens" skall göras till en invalidindustri,
men jag påstår energiskt, att dessa möjligheter
utan att någon göres orätt måste beaktas och
tillvaratas.
Den andra faktorn, som jag slutligen skulle vilja
säga några ord om, är att man ej nödvändigtvis
bör stirra sig blind på tillskapandet av just en
mätinstrumentindustri. Det finns behov även av
elementarobjekt för instrumenttillverkning, som
icke blott är förutsättningen för denna, utan
jämväl självständigt kan bringas till en lönande
industri. Jag tänker härvid på sådana detaljer som
i stor utsträckning ingår i
mätinstrumentkombinationer såsom elektronrör, förstärkare,
motstånd, reostater, kontaktorgan, lagringar t.ex. av
agat, kaliberdragen tråd av speciella legeringar,
fjädrar, optiskt material, fotomaterial etc., etc.
På flera av dessa områden finns ävenså
förutsättningarna för svensk industri för handen, så
inte behöver arbetsuppgifter saknas.
Diskussion
Civilingenjör Stig BiULMäN: Som professor Velander i
sitt inledningsanförande nämnde, tillhör den automatiska
regleringstekniken mättekniken i så måtto, att den som
grundval och ursprung för sina rätt ofta komplicerade
manövrar utnyttjar fysikaliska förlopp, som står i ett visst
lagbundet förhållande till den storhet, som skall regleras.
För att kunna regleras måste storheten alltså först mätas.
Man skulle tänka sig, att det endast är att förse
mätinstrumenten med extra anordningar härför. Enkelt är det
emellertid inte.
Här gäller det att producera apparater, som strängt taget
skall vara känsligare än de instrument, vilka indikerar
eller registrerar förloppet. Samtidig fordran är att de skall
sättas i händerna på — ej tränat laboratoriefolk — utan
robust driftfolk med grova fingrar eller
biografvaktmästare, portvaktsfruar, mejerister eller textilfolk — alla
människor som kan sitt yrke men oftast ej har den minsta
tekniska kunskap eller i varje fall ej någon känsla för den
högkänsliga apparat de fått under sitt beskydd.
Det gäller alltså att för en dylik kundkrets producera
apparater, som utan att släppa kravet på exakthet
samtidigt fyller villkor på enkelhet och robust utförande.
Enkelheten är det svåraste kravet, då allt mera komplicerade
processer fordrar automatisering. Den rätta vägen att fylla
detta villkor är att bygga upp systemet efter en
bygglåds-princip, där varje enhet är tillräckligt enkel och samtidigt
är användbar i de flesta möjliga fall.
På detta sätt löses även tillverkningsfrågans tekniska sida,
i det att härigenom faktiskt möjlighet föreligger att
tillverka komplicerade regulatorer på basis av
serietillverkning av detaljer och halvfabrikat. Man kan driva denna
standardisering ganska högt upp i färdigfabrikat. Jag kan
anföra som exempel att vi tillverkar en typ av impulsorgan,
som varieras genom enkelt utbyte av tryckkänsligt
membran eller temperaturkännande bulb fastsatt med fyra
skruvar. Detta impulsorgan är användbart för tryck mellan
1 mm vp med en noggrannhet av under 1/10 mm och 30 at ö
och temperaturer mellan -— 75 och + 290°C.
En mycket svår fråga för en tillverkare av
industriregulatorer är försäljningen, installationen och skötseln. Då
företaget kommer till en viss omfattning, räcker ej längre
en sammanhållande hjärna, som vet allt. Det går nog att
hålla reda på en masstillverkning av ett fåtal
standardiserade produkter, som även är standardiserade i sin
försäljning. Försäljningen av regulatorer för industriella processer
är i hög grad en konsultativ verksamhet för kundens
räkning, men där man ej får betalt för konsultationen. Från
den nye kundens synpunkt ligger det något av äventyr över
regulatorförsäljarens förslag och löften. Kunden har ju
ingen erfarenhet av en första installation och
försäljningsingenjören får inte klicka. Någon gång gör han det. Det
kostar pengar — mycket pengar och tid — i rubbat
förtroende som skall återvinnas.
Försäljningsingenjören får ransonera sin försäljning
mycket strängt och endast sälja sådana utrustningar, där han
vet att verkstaden kan producera inom sitt program för
standardisering.
Ledningen får se till, att försäljningen och tillverkningen
inriktas på apparatgrupper, där sådana antal kan
åstadkommas, att verktygstillverkning och pressning eller
snabb-avverkande verktygsmaskiner med hög precision
ekonomiskt kan försvaras. Varje för litet antal eller
specialproblem kostar massor med pengar och sysselsätter den
dyrbara ingenjörsstaben. Detta betyder, att utvecklingen
vid varje tidpunkt får koncentreras till ett begränsat antal
objekt och därför måste vi tyvärr säga nej många gånger,
då våra vänner i bästa välvilja vill, att vi skall åta oss nya
i och för sig intressanta projekt.
För att belysa det tekniska och ekonomiska problem, som
ett regulatorföretag har att lösa, kan jag nämna att vårt
företag bland totalt 120 anställda räknar 25 ingenjörer
och att företagets lönekostnader varierar mellan 78 och
82 ’% av de totala omkostnaderna. Härtill kommer att
den industriella utvecklingen i snabbt tempo allt mer
differentieras och fordrar ökning av regulatorföretagets
kunskaper och utvecklingsresurser i ändå högre grad.
Då jag började inom detta område för nu ca 17 år sedan,
kände man till regulatorer huvudsakligen inom
cellulosaindustrin, där Area nedlagt ett högvärderat pionjärarbete
för förenkling av hela regulatortekniken och sanerat de
fruktansvärda konstruktionerna från fordom. Om
vederbörande kund då för tiden fick veta att våra regulatorer
var elektriska, fanns ingen chans längre. Förhållandet är
annat nu. Regulatorer har blivit en nödvändighetsvara -—
en sak varom 99 % av mänskligheten är ovetande men
som ger den resterande delen desto mera huvudbry.
För de större industrierna har emellertid mät- och
regleringsproblemen nått en sådan omfattning, att man här
och där har börjat tillsätta särskilda ingenjörer med
uppdrag att behandla dessa frågor i akt och mening att spara
bränsle, produktionsmedel och arbetskraft samt att höja
produkternas kvalitet. Genom mätmetodernas större
spridning och exakthet blir även självkostnadskalkylen i hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
