Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 29 juni 1946 - Förutsättningar för industriell tillverkning av mätinstrument i Sverige. Diskussion, av Stig Billman, Hilding Törnebohm, Owe Berg, Sven Malmström, Karl A Wessblad, Hans Thorelli, Edy Velander samt S M
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 juni 1946
<307
relativt stora fabriker med ett par tre tusen arbetare. De
organisatoriska problemen för denna slags tillverkning är
desamma som vid varje massproduktion, t.ex. liksom vid
fabrikation av elektriska motorer, telefonapparater osv.;
instrument, som tillverkas i ett fåtal exemplar och som
är mycket dyrbara att framställa och framför allt att
utexperimentera. Exempel på sådana instrument är
elektronmikroskop och masspektrografer, som endast kan
tillverkas av de allra största företagen;
instrument av speciell natur eller särskilt hög
noggrannhet, avsedda för t.ex. laboratorieändamål och liknande.
Sådana instrument tillverkas i allmänhet av mycket små
företag. Det förefaller, som om den vanliga utvecklingen
av en organisation för tillverkning av detta slags
instrument skulle vara, att någon har en god idé och tar upp en
tillverkning av instrument på basis av denna. Han sköter
då själv konstruktion, tillverkning och försäljning, och
företaget växer så småningom allt efter som marknaden
ökar, men inte mer än att en person kan hålla hela saken
i sin hand.
Det förefaller, som om en organisation av denna art
skulle vara särskilt effektiv och leda till såväl goda
konstruktioner som låga tillverkningskostnader. Jag har en
känsla av att en svensk instrumentindustri borde växa
upp på det sättet.
Om utvecklingen av instrumentkonstruktioner och om
forskningen på detta område kan nämnas, att allt sådant
arbete ligger hos förbrukarna av instrumenten och
praktiskt taget inte alls hos instrumenttillverkarna. Nya
konstruktioner kommer vanligen fram så, att man i något
industriellt laboratorium behöver ett instrument av visst
slag. Man utvecklar då själv en för ändamålet lämplig
konstruktion och tillverkar i laboratoriet ett tillräckligt stort
antal exemplar för det egna behovet. Därefter överlämnas
konstruktionen till någon instrumenttillverkare för
tillverkning och försäljning. I England har man funnit, att
det lönar sig att även på detta område etablera ett
samarbete mellan instrumentfabrikanterna. Deras
branschorganisation har inrättat ett forskningsinstitut, British
Scien-tific Instrument Research Association, där hittills i första
hand tillverkningstekniska problem men även problem av
fundamental natur och av gemensamt intresse tagits upp
till behandling.
De tidigare talarna har varit ense om att alla
förutsättningar föreligger för en svenska instrumenttillverkning. Jag
skulle i anknytning därtill vilja avsluta mitt inlägg i denna
diskussion med att fråga: "Varför finns då ingen svensk
instrumentindustri?"
Civilingenjör Sven Malmström: Av de åsikter som
framförts här kan man dra den slutsatsen att svensk
instrumentindustri borde kunna hävda sig åtminstone i ett fall,
nämligen då det gäller att tillverka artiklar i så små
upplagor och av så hög precision, att man måste lita till
skickliga och intelligenta arbetare, som för hand utför justering
och montering. Skickliga och intelligenta arbetare har vi,
och om upplagorna är små, kan inte utländska industrier
med stora ekonomiska resurser kompensera detta försprång
genom att använda dyrbara specialmaskiner och verktyg
med vilkas hjälp okvalificerad arbetskraft skulle kunna
åstadkomma precisionsprodukter.
Det gäller bara att finna lämpliga objekt. Några exempel
liar nämnts, och jag vill nämna ett till —
flyginstrumenten. Detta kan låta en smula paradoxalt, eftersom det väl
inte finns några instrument, som de senaste åren
tillverkats i sådana massupplagor som flyginstrumenten. Jag
syftar emellertid inte på de redan standardiserade
flyginstrumenten, t.ex. höjdmätaren och hastighetsmätaren,
vilka redan nått en tillförlitlig och enkel utföringsform,
som sannolikt kommer att stå sig. Förhållandena ligger
lielt annorlunda till på t.ex. navigationsinstrumentens och
flygautomatikens område, där utvecklingen inte på länge
kommer att avstanna.
Massproduktionen hittills har för övrigt berott på kriget.
Under normala, fredliga förhållanden kan man inte vänta
sig några storserier, eftersom det nästan endast blir
trafikflyget, som behöver precisionsinstrument. Instrumenten
håller sig inte moderna länge och är ofta speciella för en
viss flygplantyp. Flygplantyper har mycket kort livslängd,
och även för ett mycket bra trafikplan kan man inte räkna
med mer än några hundratal tillverkade plan under typens
hela livstid. Därför blir instrumentens serier också ganska
blygsamma.
För närvarande har utlandet ett oerhört försprång pä
grund av de väldiga forskningsresurser, som kriget ställt
till förfogande. Men i fredstid, då man måste fordra att
uppoffringarna verkligen betalas igen av inkomsten på
produkterna, torde inte ens stormakterna kunna hålla ett
så stort utvecklingsarbete i gång.
I fredstid bör därför en svensk
flyginstrumenttillverk-ning kunna göra sig gällande. Under kriget har en del
svenska firmor tagit upp flyginstruinenttillverkning.
Resultatet har stort intresse i sammanhanget, eftersom det
kan tillämpas på andra områden. I allmänhet gick det så
till, att flygvapnet ställde utländska instrument till
förfogande och bad de svenska firmorna att göra likadana.
I något fall blev produkten av samma kvalitet som
förebilden men oftast tyvärr endast en dålig kopia.
Jag tror inte, att detta är rätt sätt att driva fram en ny
tillverkning. Felet var det, att de firmor som sattes att
tillverka flyginstrument inte alls hade någon
flygsakkunskap. En ny tillverkning här liksom på alla andra
områden måste vara grundad på egna utvecklingar och
uppfinningar. Endast den som kan inse och definiera behovet
av en anordning kan bli uppfinnare. Och för att man
skall kunna inse ett behov, så måste man vara hemma
på det område, som saken gäller. Den som vill konstruera
ett nytt mätinstrument måste alltså i första hand känna
det fenomen, som skall mätas, de rent mättekniska
kunskaperna komma faktiskt i andra hand.
Man får nog inte vänta sig att ett statligt mättekniskt
institut i den form, som skisserats, skulle kunna göra någon
effektiv insats för utvecklingen av svenska mätinstrument
eller svensk mätindustri. Institutet kan knappast skaffa
fackmän på alla teknikens områden och mättekniken
utvecklas endast av den som är expert på det område, där
man behöver mäta. Pengarna skulle nog bli bättre
använda, om besläktade företag gemensamt grundade
branschinstitut, inte sysslande med uppfinningar eller
speciellt med mätteknik utan med de ytterligt viktiga men
oändligt tålamodsprövande detaljproblem, som alla
tillverkare dock måste lösa för att nå resultat.
Institutet skulle däremot kunna vara till nytta för
vetenskapsmän, som sysslar med grundforskning och inte kan
vara experter på uppmätning av alla de storheter de
behöver känna för att nå sina resultat.
Jag vill slutligen instämma med civilingenjör Wessblad
att institutet skulle kunna tjänstgöra som en avrådande
fack-kommitté och granska de otaliga mättekniska
uppfinningar som enskilt behandlas av olika industrier, och
av vilka de allra flesta redan från början är dömda att
misslyckas på grund av felslut eller på grund av att
uppfinningarna redan är kända och bearbetade. En sådan
uppgift skulle emellertid lika gärna kunna fyllas av en
kommitté tekniska och ekonomiska experter från olika
områden, tillsatta av industriföretagen själva.
Civilingenjör Wessblad: Mot slutet av sitt anförande
framställde ingenjör Berg en fråga, som väl
huvudsakligen var retorisk, men som kräver ett svar. Han sade:
"Vi alla, som här ha talat, äro ense om att förutsättningar
finnas för en svensk instrumentindustri, varför finns det
då ingen?" Mitt svar är att vi enligt min uppfattning har
kommit samman just för att diskutera vilka
förutsättningarna är, och åtminstone har jag i min ringa mån försökt
klargöra dessa. Jag har därvid gjort den nedslående upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
