Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 27 juli 1946 - Intensifiering av våra utlandsförbindelser inom teknisk och vetenskaplig forskning. Teknisk forskning, av Edy Velander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.9 juni 1946
717
Intensifiering av våra utlandsförbindelser
inom teknisk och vetenskaplig forskning
Teknisk forskning
Professor Edy Velander, Stockholm
Det är många skäl som gjort, att jag ända sedan
början av 1920-talet i hög grad intresserat mig
för de tekniska utlandsförbindelserna. Min känsla
av att det ur många synpunkter är synnerligen
betydelsefullt att på olika sätt underlätta
personliga kontakter i utlandet blev ytterligare stärkt
genom mina erfarenheter under de intressanta
månaderna våren 1944, då jag tjänstgjorde som
tekniskt råd vid legationen i Washington och
hade tillfälle att knyta förbindelser med ett stort
antal forskningsinstitut och forskare där ute. Det
var under intrycket av dessa erfarenheter som
jag vid Ingeniörsvetenskapsakademiens
25-års-jubileum i oktober 1944 lade fram ett program i
7 punkter, som avser åtgärder att stärka
kontakten med utlandet i syfte att främja svensk
tekniskvetenskaplig forskning. Punkterna är följande:
1. tekniska attachéer vid legationer i utlandet
och annat officiellt stöd,
2. besök och studieresor; kongresser,
3. medlemskap i utländska ingenjörsföreningar
och samfund samt brevväxling med kolleger,
4. mera utvecklad litteraturtjänst,
5. kvalitativt högtstående svenska publikationer
på världsspråken,
6. försöksstationer för forskning med gästrum
för forskare,
7. ett svenskt mättekniskt institut och
kunskapsförmedling beträffande mätmetoder och
instrument.
Tekniska attachéer
Svenska ingenjörskretsar har redan tidigare på
många håll fått stöd från vår officiella
representation i utlandet. Jag vill i det sammanhanget
med särskild tacksamhet nämna förre ministern i
Berlin, t.f. generaldirektören Arvid Richert. Sedan
våren 1945 har vi som bekant haft
specialattachéer för tekniska och vetenskapliga
kontakter i London och New York. Civilingenjör Bo
Westerberg, som på halvtid tjänstgjort vid lega-
Föredrag i avd. Teknisk Undervisning den 2 april 1946.
DK 001.83 : 001.891(485)
tionen i London, har tyvärr fått avsluta sin
verksamhet våren 1946, eftersom svårigheter uppstått
med finansieringen. I New York hade vi först ett
mera tillfälligt arrangemang med civilingenjör
Hugo Blomberg, men sedan oktober 1945
tjänstgör där civilingenjör Axel Ekwall, som
administrativt är underställd legationen i Washington
men av praktiska skäl placerats i New York,
först vid Lastkommittén, sedermera efter dess
avveckling vid generalkonsulatet.
Under det gångna året har vi kunnat finansiera
attachéerna med tillfälliga anslag av olika slag,
som Ingeniörsvetenskapsakademien erhållit från
handelsdepartementet. Vi föreslog i höstas, att ett
belopp av 80 000 kr. skulle tas upp i statsbudgeten
för ändamålet. Tyvärr blev detta nerskuret till
hälften, men vi har goda förhoppningar att under
nästa år kunna bibehålla den tekniske attachén
i USA. I planen ingick även att försöka få en
teknisk attaché i Moskva, men detta är givetvis ännu
blott ett framtidsönskemål.
En annan sida av denna sak representeras av
motsvarande utländska tjänstemän i Stockholm,
och jag vill understryka vikten av att på allt sätt
underlätta arbetet för de tekniskt och
vetenskapligt inriktade tjänstemän, som finns vid
legationerna i Stockholm. Andra värdefulla kontaktvägar
här hemma i Stockholm är British Council och
Institut Frangais. En halvofficiell kulturell
representation för svensk del uppbygges som bekant
av Svenska Institutet, som redan har en
permanent representant i London i dr Asta Kilbom och
som bör kunna göra stor nytta även i tekniska
och naturvetenskapliga sammanhang, trots att
man hittills mest ägnat sig åt andra sidor av det
kulturella utbytet.
Det är önskvärt, att de vetenskapliga och
tekniska kretsarna visar en enig opinion för att
staten även framdeles genom diplomatiska kanaler
bör stödja forskarkontakterna. En lämplig form
synes vara stationära allmänt orienterade
attachéer, som får stanna tillräckligt länge för att
skaffa sig grundlig kännedom om förhållandena,
alltså åtminstone 3—5 år, och som kompletteras
med framstående specialister, vilka skickas ut på
kortare tid, t.ex. 3—6 månader, för
detaljbearbetning av särskilda områden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
