Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 27 juli 1946 - Intensifiering av våra utlandsförbindelser inom teknisk och vetenskaplig forskning. Teknisk forskning, av Edy Velander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 juli 1946
• 719
några besökande grupper i utbyte. Det är
blivande forskare som bör delta.
Detta för mig in på utländska studier över
huvud taget. Ingenting är väl så utvecklande för
en ung ingenjör både ur yrkessynpunkt och rent
mänskligt som att komma ut på några år i
främmande miljö, konfronteras med kolleger med
annan utbildning och arbeta under andra
förhållanden än man gör i hemlandet. Min
övertygelse är emellertid, att sådana resor ej bör
företas på ett tidigt stadium, i varje fall inte före
högskolestudierna i Sverige och helst inte förrän
vederbörande varit ute i praktiken ett par år här
hemma och därigenom lärt sig förstå våra egna
arbetsförhållanden. Det kan eljest lätt hända, att
lian får alldeles snedvridna föreställningar om
vad som är förebildligt av det nya han får se. En
allt för ung iakttagare saknar balans och
omdöme.
Å andra sidan lämpar det sig utmärkt för yngre
forskare med universitets- eller högskolestudier
bakom sig att tillbringa en del av sin fortsatta
studietid i något laboratorium utomlands.
Härigenom skapas kontakter på ett relativt moget
stadium, som kan leda till värdefullt kollegialt
samarbete under hela livet, samtidigt som den
hemvändande forskaren får en säkerhet både med
avseende på språk och med avseende på sin egen
vetenskapliga förmåga, som svårligen kan
förvärvas enbart genom studier i hemlandet.
En utländsk institution i detta sammanhang,
som jag anser att vi har mycket att lära av, skulle
jag vilja kort omnämna, nämligen "Sabbatical
Year", dvs. seden att en professor eller forskare
har rätt att ta ledigt med full lön ett helt eller ett
halvt år under varje femårsperiod för att arbeta
vid något främmande universitet eller institut.
För något år sedan väcktes förslag, att vi inom
Ingeniörsvetenskapsakademien skulle ta upp
denna fråga. Jag tycker emellertid det vore
bättre, om initiativet kom från universiteten
själva. Säkerligen skulle vi med glädje tillstyrka
införandet av en sådan anordning även i Sverige.
Över huvud taget tror jag, alt vi alla måste
arbeta för att få fram en ny mentalitet
beträffande resor och resekostnader. Studieresor är
numera oumbärliga för vetenskapligt arbete, och vi
måste sammansvärja oss för att steg för steg höja
posten "resekostnader" i budgeten för
institutionernas personalkostnader och i
forskningsprogrammen. Egentligen är det ju abderitiskt, att ett
högkvalificerat statligt eller halvenskilt
forskningsinstitut skall behöva gå till kungs varje gång
någon tjänsteman skickas ut på en studieresa i
utlandet. Det är inte längre från Lund till
Centraleuropa än det är till Stockholm, och med
nuvarande transportmedel behöver en resa till New
York inte ta mera tid än en exkursion i de
norrländska fjällen. Även utländska resor bör vara
förutsedda i budgeten, och även om större resor
inte kan företas varje år, bör tillgängliga medel
kunna ackumuleras för att användas när så
behövs. Särskilt nu efter kriget är resbehovet
mycket stort. Det bör vara en plikt för
instituations-föreståndarna att se till, att även yngre, lovande
medhjälpare får komma ut och resa.
Det finns emellertid en annan sida av saken,
som inte får försummas. Det händer lätt att en
och samma institution, t.ex. ett forskningsinstitut
i Amerika, får besök av den ene svensken efter
den andre, som frågar samma saker. Då uppstår
lätt en trötthet, som leder till att besökande blir
ovälkomna. Det är därför mycket viktigt att
genom något slags centralt organ fördela de
besökande på olika institut. Det försöker vi också
göra då någon begär ett rekommendationsbrev
från I VA eller FBO.
Det är också synnerligen viktigt, att de som
reser ut i studiesyfte först grundligt sätter sig in
i vad andra förut studerat genom att läsa deras
studieberättelser. Då kan upprepning undvikas,
även om flera personer besöker samma institut, ty
den följande kan alltid detaljstudera ett nytt fält
inom institutionens arbetsområde. Genom
omsorgsfullt utarbetade rapporter, som studeras
grundligt, får man långt bättre utnyttjande av de
stora kostnader resorna drar.
Medlemskap i utländska ingenjörsföreningar
och samfund; brevväxling ined kolleger
Ett värdefullt privilegium för både forskare och
andra, som utlandet gärna erbjuder oss, är att
bli medlemmar i de stora vetenskapliga
samfunden och ingenjörsföreningarna. För en billig
penning blir man då delaktig av deras publikationer.
Man får automatiskt en introduktion vid besök
i ifrågavarande land, och man har alltid en
möjlighet att genom den utländska föreningens
sekretariat och kommittéväsen stifta bekantskap
brev-ledes med kolleger, som eljest kanske skulle
ställa sig en smula tveksamma om man skrev
till dem direkt. Denna tankegång har lett till,
att FBO under det senaste året gjort en hel del
propaganda bland svenska ingenjörer och
forskare för sådana medlemskap och också åtagit
sig att förmedla både ansökningar och avgifter.
Sådant kan nu överföras i normala kanaler, men
jag vill inte underlåta att betona denna billiga
och trevliga form att söka kontakt med utlandet.
Hittills har ett 80-tal sådana ansökningar
förmedlats av FBO. I många fall är de ledande
sammanslutningarna mycket granntyckta och fordrar
förstklassiga referenser. Detta bör av oss inte
uppfattas som petighet eller ovänlighet. Det är
tvärtom så, att ju strängare gallringen är, ju
mera värdefullt är det att lyckas bli medlem.
Gallringen är alltså till den vederhäftige
sökandens fördel.
En möjlighet, som ej bör försummas, är
bildandet av svenska sektioner i sammanslutningar med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
