Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 27 juli 1946 - Intensifiering av våra utlandsförbindelser inom teknisk och vetenskaplig forskning. Teknisk forskning, av Edy Velander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.9 juni 1946
721
inte i den vetenskapliga och tekniska litteraturen
i vanlig bemärkelse. Det finns en mängd andra
publikationer i officiellt tryck, i firmatryck och
kataloger, i stencilerade kompendier och
tillfälliga rapporter, som aldrig når fram till
bokhandlarna och blott undantagsvis finns tillgängliga i
biblioteken. Det behövs också upplysningar av
personella och organisatoriska detaljer, om vem
som är specialist på ett visst område, om var den
och den metodiken drivs fram till fulländning,
om var man kan köpa eller låna ett speciellt
svåråtkomligt instrument eller preparat. Det är
sådan upplysningsverksamhet, som FBO har
försökt organisera bland svenska forskare. FBO
betyder egentligen Forskningens
Beredskapsorganisation och var från början meningen som ett
gemensamt organ för en mängd institutioner och
föreningar i landet. De flesta känner väl till FBO,
så jag vill ej spilla tid på att beskriva dess
organisation och arbetssätt. Det är emellertid ett
typiskt kontaktorgan, från början inrikes, men
nu med alltmer internationell inriktning.
Svårigheter med finansieringen har emellertid
gjort, att IVA fått ta hand om rörelsen på egen
bekostnad, och akademin beslöt därför i år att
omorganisera bela rörelsen till en gren av lVA:s
forskartjänst under namn av FKO, dvs.
Forskarnas Kontaktorganisation vid IVA. Den
verksamhet jag här avser brukar vi kalla IVA:s
Upplysningstjänst, ibland förkortat UT. Denna befinner
sig ännu i sin linda. Man försöker så gott man kan
svara på frågor, anskaffa även svåråtkomliga
upplysningar och sörja för att inkommande
nyhetsmaterial matas fram till den eller de forskare
i landet, som kan förväntas ha störst nytta därav.
Publikationer
Jag hörde häromdagen citeras ett amerikanskt
uttryck: "A closed hand cail never receive", den
slutna handen kan ingenting ta emot. Detta är
en gyllene regel vid all kontaktverksamhet. Vi
kan inte bara suga i oss upplysningar och
forskningsresultat från utlandet. Vi kan inte i längden
snylta på utländska kollegers gästfrihet. Sverige
måste erbjuda sin rimliga andel i det
internationella utbytet. Börjar man en korrespondens, bör
man först och främst berätta om vad vi håller
på med här hemma och vilka resultat vi vunnit.
Besöker man ett utländsk forskningsinstitut bör
man inledningsvis distribuera en bunt särtryck
och helst hålla ett föredrag om aktuella
gemensamma spörsmål. Begär vi att få del av utlandets
litteraturskatter, måste vi även sörja för att
Sverige står rustat att ge igen på ett värdigt sätt.
Det är sant att vi har svårigheter med språket.
Det är dyrt att översätta; en förstklassig engelsk
översättning kostar väl lika mycket som att sätta
upp en avhandling i typ. Men det kan ej hjälpas.
Vi måste söka få fram förstklassiga svenska
bytespublikationer.
Hittills har ledande svenska forskare ofta känt
sig smickrade av att få publicera i de stora
internationella skriftserierna. Ofta har man då fått
den språkliga översynen gratis, och "förf." har
välvilligt utrustats med ett antal särtryck, som
sedan kan användas för byte kolleger emellan.
Det ligger emellertid i tiden, att även vetenskapen
måste tas i tjänst för att främja de nationella
intressena. Vi måste markera vad Sverige kan
uträtta. Vi måste sörja för att våra bästa
forskningsresultat publiceras i svenskt tryck på ett
sådant språk, att de blir tillgängliga i
världslitteraturen. Det är därför jag i flera år har ivrat
fölen kvalitativt högtstående serie av
teknisk-vetenskapliga monografier på världsspråken, utgiven
i vårt land och effektivt distribuerad till alla
världens stora bibliotek och forskningscentra. En
massa småsynpunkter har länge stått hindrande i
vägen för denna tanke. Varje högskola, snart sagt
varje institution, insisterar på att ha sin egen
lilla serie för att dess bibliotek skall kunna byta
med institutioner i utlandet, som ger ut liknande
serier. Man skäms ej att erbjuda ett bytesmaterial
på svenska, ofta av rent lokal betydelse, som
endast av hövlighet tas emot i utlandet. Nu har
IVA beslutat starta Acta Polytecnica i samverkan
med en hel rad andra institutioner, främst de
tekniska högskolorna och Svenska
Teknologföreningen.
Det är givet, att man, då en centralisering sker,
måste förebygga, att detta förminskar våra
bytes-möjligheter i utlandet. Vi måste framför allt sörja
för att våra stora bibliotek, som ju själva inte ger
ut några publikationer, kan komma i åtnjutande
av de viktigaste serierna från utlandet.
Vi har redan tagit upp korrespondens både med
National Research Council i Washington och
med Centre International des Recherches
Scienti-fiques i Paris om en rationaliserad
utbytesverksamhet. Tankegången är följande. I varje land
skulle finnas en centralkommitté för kliring.
Hos samtliga utgivare av internationellt
värdefulla publikationsserier utverkar denna ett antal
friexemplar till varje annat land, där en liknande
centralkommitté finns. Den egna centralkommittén
tar emot allt sådant bytesmaterial från utlandet
och sörjer för att varje serie placeras på det ställe,
där den gör mest nytta. De stora centrala
biblioteken bör ha högst prioritet, specialiserade
forskningsinstitut kommer därefter med tredje, fjärde
etc. serien, och ytterligare serier placeras slutligen
lios personliga forskare, industrier eller i mindre
bibliotek. På så sätt kan den inhemska
fackpressen ge de inhemska biblioteken ett värdefullt
handtag utan att man behöver byta från officin
till officin, och man har en garanti för att
utbytesmaterialet blir effektivt utnyttjat.
Det är givet, att vid en sådan rationaliserad
utbytesverksamhet en förstklassig, auktoritativ
skriftserie på världsspråken har ofantligt mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
