Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 27 juli 1946 - Intensifiering av våra utlandsförbindelser inom teknisk och vetenskaplig forskning. Teknisk forskning, av Edy Velander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
722
TEKNISK TIDSKRIFT
större bytesvärde än ett antal små svenska
lokalserier, och det har också från Amerika och
Frankrike betonats, att man är långt mer
beredvillig att utveckla bytesverksamheten på denna
bas än på sådant sätt som hittills skett.
Försöksstationer
Det kanske kan verka förbluffande, att jag i
programmet för förstärkta utlandsförbindelser
även omnämner Ingeniörsvetenskapsakademiens
försöksstation. Motiveringen ligger emellertid
däri, att tillgången till ett sådant flexibelt
laboratorium gör det lättare för oss att erbjuda
samarbete även i rent experimentell verksamhet.
Detta kan dels ske så, att vi i Sverige åtar oss att
utföra någon del i ett gemensamt internationellt
program, dels att vi inbjuder utländska forskare
eller forskargrupper att arbeta här under
begränsad tid. Sådana ansvällningar i arbetsprogrammet
kan ej så lätt inpassas inom den relativt stela
ramen för en med högre undervisning arbetande
institution. Själva grundtanken vid
försöksstationen är emellertid, att där förefintliga lokaler och
experimentella möjligheter skall undan för undan
kunna disponeras för uppkommande angelägna
arbetsuppgifter.
Hittills finns ju blott en byggnad i
försöksstationen, men den ursprungliga planen omfattade
fyra eller fem, och förslag att uppföra den andra
ligger nu inför regeringen med tillstyrkande från
Statens Tekniska Forskningsråd och andra
remissinstanser. Ett verkligt eldprov i
anpassningsavseende genomgår försöksstationen just nu,
därför att akademin på grund av den oerhörda
bristen på lokaler har bjudit till att med
undanflyt-tande av en del andra arbeten bereda utrymme
för en forskningsgrupp, soin där arbetar med
kärnfysik. En liten början till internationellt eller
åtminstone internordiskt samarbete kan
antecknas: en dansk specialist på katalys och hydrering
arbetar sedan ett par år i försöksstationen, och
under våren har vi där tagit emot en finsk
torv-specialist och hans två medarbetare, som utför
undersökningar av intresse för både Finland och
Sverige.
Vid organisationen av sådana
forskningsprogram är det av stort värde att i försöksstationen
ha tillgång till en välutrustad servisavdelning,
som omfattar både verkstad, snickeri samt
centralförråd och servislaboratorier för organiska
och oorganiska arbeten, och som står till alla
forskarnas förfogande.
I planlösningen har infogats vad vi kallar
forskardubbletter: två sammanhängande rum, det
ena mindre ocli avsett som egentligt arbetsrum
med skrivbord, telefon m.m., det andra något
större och inrett som laboratorium. Meningen är,
att en dylik dubblett skall kunna för längre eller
kortare tid upplåtas åt en självständigt arbetande
forskare, och det är framför allt i dessa dubblet-
ter som vi hoppas få se utländska gäster. I planen
för byggnad 2 ingår icke mindre än tre sådana
forskardubbletter. Där har vi även tagit med
några bostäder. Det är nämligen föga bevänt med
att bjuda in utländska forskare, om dessa ej kan
skaffa sig lämplig bostad i närheten av
laboratoriet. Vi har ju här i Sverige ej någon
motsvarighet till de amerikanska universitetens ’
dormi-tories", och fastän det något avviker från svensk
praxis har vi föreslagit, att man i den nya
byggnaden skall inrymma enkla bostadsmöjligheter
för att par gästforskare.
Man får väl hoppas, att när förhållandena
lugnat sig det internationella utbytet mellan
universitet och tekniska högskolor åter skall komma
i gång. I verkligt stor stil har ju före kriget
professor The Svedberg öppnat sin
fysikalisk-kemi-ska institution i Uppsala för utländska
gästforskare. Även under kriget har professor Arvid
Hedvall i sitt silikatkemiska institut vid Chalmers
Tekniska Högskola kunnat ta emot utlänningar.
Exemplen kan mångfaldigas. Det nya med
försöksstationen är egentligen blott, att gästforskare
där kan erbjudas en mera självständig ställning
än som brukar vara möjligt vid en
högskoleinstitution, i det han här kan få disponera egna
lokaler och få tillgång till den allmänna
servisavdelningen. Huvudsaken är emellertid, att vi på alla
sätt söker få ökade möjligheter att även i
laboratoriet intensifiera samarbetet med utlandets
forskning.
Mättekniskt institut
Jag skall för ögonblicket icke gå in på frågan
om behovet av ett centralställe för
upplysnings-och utredningsverksamhet av mätmetoder och
mätinstrument. Motiveringen för min uppfattning
på denna punkt finns i en PM, som jag på
uppdrag utarbetat för Utredningen för den
Tekniskvetenskapliga Forskningens Ordnande och som
finns publicerad som bilaga till dennas
betänkande nr VIII (Stat. Off. Utredn. 1945 nr 40).
Jag har i det föregående velat peka på några
nära till hands liggande åtgärder för att
intensifiera våra utlandsförbindelser inom den
tekniska och naturvetenskapliga forskningen.
Avslutningsvis skulle jag emellertid vilja säga, att vi
egentligen, innan vi talar allt för mycket om
samarbete utåt, borde tänka på att sopa rent för egen
dörr. Jag menar, att vi med all makt måste
befrämja samarbetet mellan forskarna inom landet
och arbeta för ökad förståelse och ökat
förtroende mellan de olika facken och mellan forskare
av mera grundläggande naturvetenskaplig och
mera tillämpad teknisk inriktning. FBO har nog
gjort ganska bra insatser på detta, och man får
hoppas, att även FBO:s interna
förbindelsetjänst skall kunna intensifieras, om än i
delvis andra former än under kriget. Kontakt mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
