Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 10 augusti 1946 - Rationalieringen inom den finska industrin, av Eino M Niini
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 augusti 1946
749
Rationaliseringen inom den finska industrin
Professor Eino M Niini, Helsingfors
Redan före det första världskriget följde man
intresserat med den industriella utvecklingen i
Amerika. Speciellt Taylors idéer behandlades i
facklitteraturen och diskuterades i
ingenjörskretsar. Någon rationaliseringsverksamhet i
egentlig mening, jämförbar med den amerikanska
industrins, tog emellertid icke ännu sin början.
Då Finland blev självständigt och avstängdes
från den ryska marknaden, sattes landets
exportindustri på ett hårt prov, ty exporten hade ju
tidigare i främsta rummet varit inriktad på
Ryssland. Industrin fick nu lov att anpassa
produktionen efter västerländska krav, vilket till en
början var möjligt endast med stora ekonomiska
uppoffringar. Då exportindustrin sedermera
förnyade sitt maskinbestånd i överensstämmelse med
nya mått och kvalitetsanspråk, skedde detta i
avsikt att rationalisera. Vid omställningen av
cellulosa- och pappersindustrin var det närmast
fråga om en teknisk rationalisering, vilken t.o.m.
enligt internationell måttstock var rätt långt
driven. Vid rationaliseringen av såg- och faner
-industrin, vilken inträffade något senare, voro
utom tekniska faktorer även arbetsproceduren
och arbetsförhållandena föremål för
undersökning.
Detta exportindustrins första
rationaliseringsskede baserade sig i mycket på det samarbete
industriföretagen hade etablerat i merkantila
frågor. Vid handhavandet av tekniska
angelägenheter var detta samarbete betydligt
anspråkslösare. Ett speciellt omnämnande förtjänar i varje
fall Föreningen för Kraft- och Bränsleekonomi
(Ekono), vilken bildats av industrin, och vars
omfattande studier på värmeekonomins område
omedelbart lände industrin till nytta. Trätekniska
Forskningsinstitutet samt Centrallaboratoriet ha
också på sina områden verkat som
samarbetsorgan.
Samtidigt med den tekniska rationaliseringen av
exportindustrin utvecklade sig även, fastän
fullständigt fristående, den verksamhet, som nu är
mest iögonenfallande inom industrins
rationalisering.
På initiativ av Verkstadsingenjörsföreningen och
Försvarsministeriet grundades nämligen 1924
Finlands Standardiseringskommission. För att
bringa denna finansiellt stöd grundades något år
senare en särskild understödsförening, vars verk-
DK 658.011(471.1)
samhet redan efter någon tid omfattade hela
området för rationalisering. Föreningen erhöll
namnet Föreningen för Främjande av
Rationaliseringsarbetet i Finland. Verksamheten var
emellertid fortfarande begränsad, och den huvudsakliga
uppgiften ända till år 1935 bestod i att
understödja Standardiseringskommissionens
verksamhet. Därefter strävade man efter att genom
finskspråkiga publikationer, t.ex. ’ Huru effektivisera
verksamheten i en fabrik" och
"Arbetsförhållandet", skapa förutsättningar för en allmän
rationalisering av industrin. På initiativ av denna
förening grundades år 1942 som centralorganisation
för den allmänna rationaliseringen av industrin
Industrins Effektiviseringsförbund, till vilket
omedelbart som aktiv underavdelning Finlands
Standardiseringskommission anslöt sig. Samtidigt
inrättades även en andra underavdelning,
Industrins Rationaliseringskommission. Senare har
ytterligare grundats Industrins
Företagsekonomiska Kommission samt tidskriften Tehostaja.
Sedan de första sektionerna inom
Effektivise-ringsförbundet börjat med sin verksamhet,
upphörde Föreningen för Främjande av
Rationaliseringsarbetet i Finland med sin verksamhet och
överlät sina tillgångar och befogenheter till
Industrins Effektiviseringsförbund.
Standardiseringskommissionens arbete utförs till
stor del i underkommittéer, av vilka den första,
maskinkommittén, tillsattes redan 1925. Andra
viktiga kommittéer äro: pappers-, elektricitets-,
metall-, brandredskaps-, textil- och
oljekommittén. Kommissionen har tills dato publicerat ca
500 standardblad, av vilka några, t.ex.
pappersformaten, kommit till den stora allmänhetens
kännedom.
I samband med lösandet av
återuppbyggnadsproblemen har Arkitektförbundet pådrivit stån
dardiseringen, varför den på byggnadsområdet
innehar en särställning. En betydande del av det
arbete, som Arkitektförbundets
Standardiseringsutskott har utfört, är av bestående värde och kan
av Standardiseringskommissionen upptas samt
offentliggöras som "finsk standard".
Rationaliseringskommissionen har till en början
främst inriktat sig på utbildning av
arbetsstudie-män. Kommissionen har även fortsatt med den
publiceringsverksamhet som påbörjades av
Föreningen för Främjande av Rationaliseringsarbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
