Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 24 augusti 1946 - Stockholms kommunala verk under kriget. Elverket, av Olof Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
802
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Lastbil för transport av sprängmassor.
första hand rätt att vintertid få köpa
överskottskraften i Krångedeverket, vilken uppgick till
betydande belopp. Som reserv fanns ångkraftverket
i Värtan med 100 000 kW. Redan 1938 hade
Elverket genom dotterbolaget Svarthålsforsen
påbörjat utbyggandet av ett kraftverk i
Järpström-men, som skulle ge 80 000 kW och beräknades
vara färdigt 1944 eller 1945. I Stockholm pågick
utbyggandet av transformatorstationen vid
Skanstull, där man skulle ta emot Norrlandskraften,
och från Järpen till Horndal projekterades en ny
200 kV linje. Så småningom satte materialbristen
in. Det gällde för Elverkets utbyggnad och drift
så vitala varor som koppar, bly,
transformatorolja och drivmedel, kol, olja och bensin.
Trots många och stora svårigheter lyckades
man fullborda dessa väldiga arbeten. Den 3
november 1944 togs kraftverket vid Järpen i drift
och lämnade från den 7 november 70 000 kW,
vilket så småningom ökades till 80 000 kW.
Kraftverket utnyttjar en ca 5 km lång fallsträcka
mellan Kallsjön och Liten i Järpströmmen och
har en sammanlagd fallhöjd av 65 m. Maskin-
salen är insprängd i berget på 60 m djup.
Därifrån går vattnet i en 4,5 km lång avloppstunnel
ned till sjön Liten. Arbetet bedrevs efter moderna
metoder, fig. 1 och 2. Dammen med ställverket
visas på fig. 3. Maskinsalen, fig. 4, är ljus och ger
inte intryck av underjorden. Kraftlinjerna var ett
mycket stort arbete. Deras sammanlagda längd
var 475 km. Fig. 5 visar en typisk
Krångede-stolpe i järn. Krislinjerna är i huvudsak byggda
med trästolpar.
För att ta emot kraften i Stockholm har
utbyggnaden av transformatorstationen i Skanstull, fig.
6, pågått hela kriget. 1939 hade första
transformatorn tagits i drift, 1941 kom den andra och 1944
den tredje, varigenom stationen fick en
sammanlagd transformatoreffekt av 100 000 kVA.
Samtidigt insattes en synkronmaskin på 25 000 kVA,
vars uppgift är att hålla lämplig spänning på
fördelningsskenorna i Skanstull och att stabilisera
samkörningen och förbättra effektfaktorn för
linjerna.
Distributionsnätets utbyggnad vållade stora
svårigheter. Kablarna innehåller både koppar, bly
och transformatorolja, allt mycket svårt att få.
Tilldelningen var strängt begränsad och endast till
överbelastade nät eller nybyggda stadsdelar
beviljades licenser. Restriktioner och hot om
restriktioner och ransonering gjorde emellertid, att det
hela gick ihop. Men när hotet om elransonering
släppte och i stället gas- och
bränsleransoneringen satte in stod vi där med ett praktiskt taget
fullt utnyttjat nät. Enda möjligheten att öka
kapaciteten var att i hast höja spänningen på
växelströmsnätet från förutvarande 3 X 220 V
till 380/220 V, varigenom
förbrukningsspänningen för lampor och vanligare apparater fortfarande
blev 220 V. Motorer och andra trefasapparater
skulle enligt verkets föreskrifter vara omkopp-
Fig. 3. Dammen med intagsbyggnaden.
Fig. 4. Maskinsalen i kraftverket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
