Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 24 augusti 1946 - Stockholms kommunala verk under kriget. Renhållningsverket, av Åke Björkman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 augusti 1946
813
Trots detta blev ju en väsentlig sänkning av
renhållningsstandarden nödvändig (fig. 3), och
därtill bidrog även att vi av sparsamhetsskäl
ålades stor återhållsamhet i fråga om
gaturen-hållningen. Som en följd därav har vi t.ex. inte
haft ersättare för till krigstjänst inkallat folk.
Även om en hel del av standardsänkningen har
återhämtats under de båda senaste vintrarna, så
är gångbanornas utseende vintertid ännu inte
uppe i förkrigsstandard. Det goda har emellertid
standardsänkningen vintertid haft med sig att
man sparat en hel del pengar. Skulle man
nu upprätthållit den tidigare vinterstandarden,
skulle kostnaden ha blivit omkring 1 Mkr/år
högre än vad den är nu. För närvarande uppgår
de extra kostnaderna för snörenhållningen och
sändningen till inemot 3 Mkr/år.
Kristiden har fört med sig betydligt minskad
tillgång på extra snöarbetare. Under det att vi
före kriget kunde få över 5 000 man har det
vintern 1945—1946 inte varit möjligt att få mer
än högst 2 000. Denna minskning skulle ha varit
mycket besvärande, om vi inte genom
mekanisering av arbetet kunnat avsevärt minska behovet
av manuellt arbete. Helt kan man dock inte
frigöra sig därifrån, t.ex. i trappor, invid stuprör
och husväggar osv. Kristiden har fördröjt
anskaffningen av maskinell utrustning för
gaturen-hållningen och mycket återstår ännu att göra på
det området. Fig. 4 ger en översikt över snören-
hållningens omfattning och kostnader under de
senaste tio åren.
Stockholms sopor föres med järnväg till Lövsta
och brännes där. Sopmängden är för närvarande
160 000 t/år, och den är ganska beroende på
konjunkturerna, fig. 5. Även sopmängdens
variationer under året har en bel del att säga om
stockholmarnas levnadsvanor, fig. 6. En ganska lustig
sak är att sopmängden genast gav utslag för
världskrigets början, trots att
levnadsförhållandena i övrigt inte märkbart ändrades här under
den första tiden. Även sopornas beskaffenhet har
tagit intryck av krisen. Trä har blivit allt
sällsyntare och bilringar har totalt försvunnit ur
soporna. Värmevärdet, som normalt är 1 600—
1 800 kcal/kg, föll något under den svåraste krisen
men har nu repat sig igen.
Krisen på materialområdet har inte varit
tillräckligt utpräglad i Sverige för att det skulle löna
sig att ur soporna ta till vara föremål på samma
sätt som man gjort i de krigförande länderna.
Järnskrot tillvaratas emellertid ur slaggen från
sopförbränningsanläggningen, och 415 t glas har
grävts fram ur de gamla sophögarna vid Lövsta.
När sopförbränningsanläggningen vid Lövsta
projekterades vid mitten på 1930-talet befanns
det inte vara ekonomiskt lönande att ta till vara
värmet från sopornas förbränning. På platsen
fanns nämligen ingen avsättning för värme i
form av ånga och att konkurrera med vatten-
Fig. 4. Snörenhållningen åren 11)35—1945. .....i..........snönedcr-
börd mätt som vatten, mm;––— vinterarbetare och
tillfälliga snöarbetare, dagsverkenl mm; ––– kostnad
för extra snöarbeten och redskap, kr/mm; ——— bortkörd
snömängd, ms\mm nederbörd.
Fig. 5. Sopvikt och kostnader ären 1920—1945.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
