Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 31 augusti 1946 - Kontakt och samverkan inom industriföretag, av Henrik Pyk, Th. Christiansen och Gunnar Aste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
836
TEKNISK TIDSKRIFT
vis också äro välkomna att där göra sin röst hörd. Min
personliga åsikt är, att man vinner mycket på att ha helt
skilda publikationer för å ena sidan den interna
informationen och å andra sidan informationen för kundkretsen.
Som en sammanfattning skulle jag vilja säga, att vår
erfarenhet vid Atlas Diesel har visat, att intern
information har många viktiga uppgifter att fylla. Den ej endast
bidrar till att åstadkomma kontakt och förtroende mellan
företagsledningen och de anställda, den fostrar också
föredragshållare, ger vana och säkerhet vid förandet av
diskussioner och, sist men icke minst, den innebär, att
avdelningscheferna med regelbundna mellanrum få sina
organisationer skärskådade även från de anställdas sida,
en samverkan som kan ge anledning till självrannsakan och
ge värdefulla impulser till förbättringar. Herman Pyk
Efter förra världskriget, under den tid, då
motsättningarna mellan arbetsgivare och arbetare var som svårast,
bildades i Sandviken en liten klubb, som på
onsdagskvällarna samlades hemma hos bruksdisponent Göranssons
syster, fröken Sigrid Göransson, till fritt samtal under
otvungna former vid en kopp kaffe och en cigarr. Kallelse
till medlemskap i klubben hade utgått till representanter
för såväl tjänstemän som förmän och arbetare, varvid man
hade sökt nå sådana personer, som man visste hade sin
grupps förtroende. Det övervägande antalet av de 24
medlemmarna utgjordes av arbetare.
Klubben hade till uppgift att diskutera social-ekonomiska
spörsmål. Avsikten var inte att man skulle komma till
gemensamma beslut om åtgärder — därtill gick åsikterna
förvisso alltför mycket isär — utan endast att man skulle
lära känna varandra bättre och lära sig förstå varandras
synpunkter. Det kan anses såsom märkligt, att dessa dis
kussioner, som dock fördes under en orolig tid, ja delvis
under pågående arbetskonflikt, enligt uppgift aldrig
urspårade trots ämnenas brännande karaktär.
Vad man höll på med framgår kanske bäst av sådana
ur protokollen hämtade ämnesrubriker som: "Hur bör
produktionen bäst ordnas för att nå målet i materiellt
hänseende; statlig, enskild eller kooperativ drift?" —
"Avlöningssystem och arbetseffektivitet" — "Hur bäst
åstadkomma samförstånd, undvika konflikter mellan
arbetsgivare och arbetare?" — "Hur bäst skapa arbetsglädje?"
— "Äro anspråken på de anställdas andel i företagens vinst
berättigade eller böra de anställda lämpligen på något
annat sätt få någon extra fördel, om ett företag lämnar
stor avkastning?" etc.
Man kan fråga sig: faller Onsdagsklubbens verksamhet
inom rubriken "Kontakt och samverkan"? Svaret på frågan
måste såvitt jag kan se bli ja. Men frågar man i stället:
"Är detta industriell demokrati i den bemärkelse, som man
i dag inlägger i detta ord?" blir svaret säkert nej.
Skillnaden ligger bl.a. däri, att Onsdagsklubbens medlemmar
var valda av bolagsledningen, att det var en förmån och icke
en rättighet för de anställda att där få fritt yttra sig samt
att diskussionerna mera inriktade sig på de allmänna
problemen än på de enskilda arbetsplatsernas dagliga
bekymmer och irritationsämnen.
Klubben synes ha varit mycket livaktig under de år, då
spänningarna voro som störst, men avtynade sedermera
allt efter som förståelsen mellan parterna på
arbetsmarknaden vidgades och andra kontaktmöjligheter trädde i
klubbens ställe. Arbetet på att skapa en bättre vi-känsla
inom företaget fortgick emellertid på många andra sätt.
Sålunda bildades t.ex. på 1920-talet Sandvikens Befälskårs
Studiegrupp med uppgift att organisera sammankomster
med föredrag och diskussion angående verkets problem
samt studieresor. Medlemmarna i denna grupp inväljas
huvudsakligen från ingenjörs- och förmanskåren.
Traditionsenligt håller disponenten en gång om året en mycket
uppskattad redogörelse för årsresultatet med kritisk
granskning av ekonomin och de olika kontonas ställning.
I mitten av 1930-talet började man ordna föredrag i
kvalitetsfrågor, särskilt i sådana fall, då man har problem
att lösa, för vilka man behöver samtliga kategoriers
medverkan. Hela skiftlag kan då få stanna kvar efter
arbetstidens slut under någon timme. Betalning för denna tid
lämnas efter överenskommelse med fackföreningen. Denna
undervisningsform har slagit mycket väl ut och man
har kunnat konstatera, att till synes omöjliga problem
på detta sätt har kunnat lösas. Den tillämpas emellertid
endast i specialfall och utgör ingen allmän undervisning.
Under de senaste åren har en hel rad av nya åtgärder
tillkommit. Företaget har sålunda skaffat sig en
industriskola, avsedd i främsta rummet för de ungas utbildning,
men även för de äldres fortsatta förkovran. Avsikten är
att i fortsättningen göra denna industriskola till en
undervisningsanstalt för alla kategorier av anställda. Bolaget har
vidare skaffat sig en egen personaltidning, Konvertern.
Tidningen utkommer med ett nummer varje kvartal och
avser att ge en vidgad kännedom om företagets olika
tillverkningsgrenar och att vara ett fritt forum för kritik i
interna angelägenheter.
För att bereda arbetarna möjlighet att under för dem
betryggande former framkomma med förslag till
förbättringar bildades för några år sedan Förslagsnämnden, i
vilken ingår representanter för såväl bolagsledningen som
ingenjörerna, förmännen och arbetarna. Nämndens
sekreterare lämnar kostnadsfritt råd och hjälp med
förslagsritningar; patentavdelningen lämnar hjälp med förhandlingar
vid eventuell exploatering etc. Utnyttjade förslag till
förbättringar belönas efter bedömning av nämnden.
En annan form av samverkan, som vi tillämpat under
de senaste åren, är att vi med förmännen och arbetarna
diskuterat större nybyggnadsförslag. Härvid avhandlas t.ex.
maskinernas inbördes placering, ugnarnas uppställning och
utförande samt sist men icke minst manskapsrummens
placering och inredning. Värdefulla initiativ har under
dessa diskussioner vid flera tillfällen framkommit.
Samarbetskommittéer av den typ, som kommit att stå i
förgrunden vid den nu pågående diskussionen om
industriell demokrati, har vi icke haft tidigare. Efter
diskussioner med de anställdas organisationer kommer nu även
dylika kommittéer — vi kallar dem i Sandviken SAKO —
att tillsättas. Med reservation för ändringar, som kan
uppkomma genom de pågående förhandlingarna i
Saltsjöbaden, har vi för avsikt att för vårt fortsatta arbete
till-lämpa en organisationsplan av följande utseende:
A. Information
1. Personaltidningen
2. Råd vid val av
yrke
3. Anvisningar för
nyanställda
4. Diskussion av
nybyggnadsförslag
5. Ärlig översikt
B. Undervisning
1. Industriskolan
2. Föredrag och
diskussioner
3. Frivilliga
studiearbetet
4. Studierådgivning
5. Studielån och
stipendier
C. Samverkan
1. Säkerhetstjänsten
2. Förslagsnämnden
3. [-Samarbetskommittéer-] {+Samarbetskommit-
téer+} (SAKO)
4. Informationsmöten
5. Centrala SAKO
6. Årsmöte
Under de tre huvudgrupperna "Information",
"Undervisning" och "Samverkan" återfinns i tablån de organ och
åtgärder, som jag i det föregående beskrivit, jämte en del
nytillkomna anordningar. Sålunda kommer under
industriskolans ledning viss rådgivning att ske vid val av yrke
och vid uppläggning av studieplaner. Även de under
punkt B 5 angivna studielånen och stipendierna kommer
att underordnas industriskolan. De under A 3 nämnda
anvisningarna för nyanställda avser dels vissa tryckta
broschyrer, som för närvarande är under uppläggning,
dels också såvitt möjligt ökat omhändertagande av den
nyanställde på arbetsplatsen. De nya
samarbetskommitté-erna skall bestå av följande personalkategorier: avdelnings
chefen, ordförande; ingenjörer, försäljare,
korrespondenter, kalkylatorer och därmed jämställda; övriga
kontors-anställda; förmän; arbetarnas gruppmän (för varje större
yrkes- eller arbetskategori utser arbetarna en förtroende-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
