Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 31 augusti 1946 - Kontakt och samverkan inom industriföretag, av Henrik Pyk, Th. Christiansen och Gunnar Aste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 augusti 1946
837
man att föra deras talan och tjänstgöra som deras expert
beträffande yrkesfrågor etc; dessa kallas gruppmän).
Varje kategori, som är representerad på avdelningen, har
rätt att utse en representant i SAKO. Om totala antalet
anställda inom kategorin utgör minst 30 utses dock två repre
sentanter, och om antalet är minst 80 utses tre
representanter. För avdelningar med mindre än 20 man har vi icke för
avsikt att upprätta någon särskild SAKO annat än i
undantagsfall. Medlemmarna i SAKO utses för två år i taget. Viss
cirkulation av medlemmarna vid nyval synes vara att
rekommendera för att möjliggöra nya impulser. SAKO skall
sammanträda minst två och högst fyra gånger årligen med
såvitt möjligt jämn fördelning på årstiderna.
Föredragningslista tillställes deltagarna vid kallelsen. Förslag av
större betydelse bör anges i föredragningslistan. Vid
sammanträdet upprättas protokoll i tre exemplar, det ena
förvaras av avdelningschefen, det andra jämte
föredragningslista sändes till sekreteraren i en topporganisation,
benämnd "Centrala SAKO", och det tredje förvaras hos
SAKO-sekreteraren och hålles tillgängligt för medlemmarna
Det Centrala SAKO skall vara en central för angivande av
arbetsformerna hos de enskilda SAKO samt för behandling
av ärenden, som icke kan lösas på ett tillfredsställande
sätt av dessa. I topporganisationen ingår representanter
för företagsledningen, avdelningscheferna, ingenjörerna, de
kontorsanställda och arbetsledarna samt fyra
representanter för arbetarna. Såväl de enskilda SAKO som Centrala
SAKO är rådgivande, icke beslutande organ.
Varje vår kallar avdelningschefen SAKO-medleminarna
jämte samtliga gruppmän och eventuellt även andra till
ett informationsmöte, där en berättelse föredras över det
gångna årets arbete inom avdelningen och planerna för
den närmaste framtiden dryftas. En gång om året
sammankallar därjämte företagschefen hela personalen till ett
årsmöte, vid vilket en berättelse föredras angående
bolagets föregående förvaltningsår och riktlinjer uppdras för
den kommande verksamheten. Eventuellt kan därvid även
andra kortare anföranden förekomma.
Eftersom det otvivelaktigt är arbetet inom
samarbetskom-mittéerna, som för närvarande tilldrar sig det största
intresset bland företagets personal, vore det kanske på sin
plats att som avslutning beröra de olika möjligheter, som
här yppar sig. Det vore önskvärt, men torde ofta bli svårt,
att dra en klar gränslinje mellan de frågor, som skall
behandlas av fackföreningarna, och de som skall behandlas
inom SAKO. Här fordras säkert stor smidighet hos dem,
som leder arbetet, för att icke en otrevlig dualism skall
uppstå. Löne- och avtalsfrågor bör otvivelaktigt
handläggas av fackföreningarna. Likaledes borde
intressekonflikter, som endast berör två instanser inom företaget, t.ex.
arbetarna och arbetsledarna, helst klaras upp direkt mellan
dessas organisationer, såsom hittills ofta varit praxis. Inom de
anställdas organisationer synes man dock inte vara fullt ense
på denna punkt. Medan vissa av dem, som vi har talat med,
har förklarat sig instämma med de här framförda
synpunkterna, har andra hävdat, att även intressekonflikter mellan
de olika personalorganisationerna bör dras inför SAKO.
Sannolikt vore det lyckligast om arbetet inom SAKO
åtminstone till en början huvudsakligen kunde komma
att röra sig om arbetsplatsens problem, t.ex. om
arbetsmetodik, maskinkonstruktioner, undvikande av slöseri med
material, tillbehör och arbetstid, arbetsfysiologiska och
-psykologiska moment etc. Med ett dylikt arbetsprogram
är det emellertid nödvändigt, att medlemmarna utgöres
av verkligt yrkeskunnigt folk. Fallenhet för
avtalsförhandlingar o.d. bör icke kvalificera i första hand. Det
ligger här ett stort framtida ansvar på de väljande
organisationerna. Likaledes ligger det ett stort ansvar på
företagsledningen och avdelningscheferna, som direkt skall
leda fältarbetet. Kan man övervinna de svårigheter, som
utan tvekan kommer att uppstå i inkörsporten, finns det
emellertid anledning att knyta förhoppningar till
resultatet av den nya verksamheten. Th. Christiansen
Hösten 1943 skrev Försvarsverkens Civila Personals
Förbund till K.M:t och anhöll att produktionsnämnder skulle
införas vid försvarets industrier. Sedan ärendet varit ute
på remiss hos berörda myndigheter överlämnades det i
början på 1945 till Försvarets Avtalsnämnd och
Personalförbundet, som då låg i underhandlingar om ett nytt avtal.
Diskussionerna vid de förhandlingar som då fördes gällde
huvudsakligen frågan att få till stånd en lämplig form
för arbetarnas deltagande i driftens rationalisering och
effektivisering. I april 1945 träffades också en
överenskommelse, vilken innebar, att arbetarnas inflytande skulle
utövas genom produktionsnämnder, i vilka arbetarna resp.
fabrikschefen utsåg vardera samma antal ledamöter.
Produktionsnämndernas verksamhet är rent rådgivande,
ej beslutande. Nämndernas arbetsområde begränsades
lokalt till den industri, vid vilken nämnden tillsatts. I
övrigt begränsades nämndernas arbetsområde till frågor
rörande förbättring av tillverkningsmetoder och
produkternas kvalitet, frågor rörande effektivisering och
utnyttjandet av arbetskraft, lokaler, maskiner, verktyg och
övriga produktionsfaktorer samt därmed sammanhängande
sociala och skyddstekniska frågor ävensom frågor rörande
upplysnings- och kursverksamhet. Däremot får
produktionsnämnderna icke till prövning uppta frågor, vilka
regleras genom kollektivavtal eller lokal överenskommelse
i anslutning till sådant avtal.
Den sida av komplexet, som nu skjutes mera i
förgrunden, nämligen frågan om insyn i företaget och information
om detta, diskuterades men blev icke reglerad i
överenskommelsen. Denna punkt lämnades utanför därför, att vi
tills vidare ansåg det lämpligast att respektive
företagschefer själva finge avgöra om och när
produktionsnämnderna skulle användas för lämnande av informationer.
För att undvika att icke förberedda frågor upptas i
produktionsnämnden skall av arbetarparten väckta förslag,
sedan de behandlats av arbetarnas medlemmar i nämnden,
först behandlas av arbetsledningens medlemmar. Sedan
resultatet härav föreligger avgör arbetarsidan om frågan
skall bringas under nämndens prövning eller icke.
Vid de produktionsnämndssammanträden, som hittills har
hållits, har informationer om arbetstillgången lämnats vid
fyra sammanträden vid tre olika industrier. I ett fall har
dessutom information lämnats om ett utbyggnadsförslag.
Förslag från arbetarnas sida till ändring av organisationen
i avsikt att nedbringa vissa väntetider i samband med
reparation och nytillverkning av verktyg har lämnats vid
två industrier. Olika förslag till förbättring av
arbetsmetoder har framförts vid fyra industrier. Undervisningsfrågor,
bland annat med förslag till kurs i industriell ekonomi,
har upptagits vid en industri. Frågan om gymnastik under
arbetstiden hade upptagits vid en industri med så gott som
uteslutande kvinnlig arbetskraft.
Om informationsverksamheten skall leda till något
positivt resultat torde det vara nödvändigt att arbetarna skaffar
sig den utbildning, som fordras för att förstå de
invecklade funktioner, som en företagsorganisation är en
sammanställning av. För att underlätta personalens
möjligheter i den vägen gjorde vi på sommaren föregående
ålen överenskommelse med Hermods Korrespondensinstitut
om undervisning i vissa tekniska ämnen men även i
industriell organisation, överenskommelsen är lagd så, att i
början av kursen betalar eleven halva avgiften till
korrespondensinstitutet och när kursen är fullbordad med
godkända betyg betalar vi den andra hälften. På så sätt
har både elever och korrespondensinstitut intresse av att
en påbörjad kurs fullföljes. Dessa kurser är tillgängliga för
såväl tjänstemän som arbetare. Hittills har 70 elever
anmält sig, däribland 26 i en kurs i industriell organisation.
Samtliga dessa senare är arbetare.
Allmänt sett kan vår hittillsvarande erfarenhet sägas vara
den, att arbetarna tar försiktigt men allvarligt på dessa
frågor och tydligen har för avsikt att göra en positiv
insats. Gunnar Aste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
