Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 7 september 1946 - Det planerade storkraftverket vid Assuandammen, av B R
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
866
TEKNISK TIDSKRIFT
Det planerade storkraftverket vid Assuandammen.
Anbud har nu infordrats för den egyptiska regeringens
räkning på utförande av en kraftanläggning vid Assuan ca
1 000 km söder om Kairo. Avsikten är att utnyttja
fallhöjden vid den bekanta stora dammbyggnaden vid Nilens
första katarakt. Dammen, som är 1 950 m lång, byggdes
1899—1902 av en engelsk firma i syfte att reglera
vattentillförseln till Nildalen huvudsakligen för
bevattningsändamål. Den är konstruerad som massivdamm av granit
i cementbruk. Maximala höjden vid 1902 års utbyggnad
var 39 m, men dammen har senare påbyggts först 1912
med 7 m och sedan 1934 med ytterligare 9 m.
Maximi-höjden har därigenom ökats till 55 m.
Regleringsmagasinet hade från början en volym av 1 000 milj. ms men
ökades 1912 till 2 420 milj. m8 och 1934 till 5 000 milj. m3.
(För jämförelse må nämnas att Suorvamagasinet har en
volym av 2 700 milj. m8.) Vattnet avbördas genom 180
bottenutskov. För flodtrafiken förbi dammen finns fem
slussar.
Assuandammen ansågs på sin tid som ett
ingenjörs-tekniskt storverk och är även efter nuvarande mått
en imponerande anläggning. En viss uppfattning härom
får man av uppgifterna om de vattenmängder, som här
tyglas. Diagrammet, fig. 1, visar den normala
vatten-föringen vid Assuan dels i oreglerat tillstånd, dels efter
den nuvarande regleringens genomförande. Högflod
inträffar under perioden augusti—oktober, då vattenföringen
uppnår ett maximum av normalt ca 8 000 m8/s och under
exceptionellt år ända till 13 000 ms/s. Lågvattenföringen
kunde före regleringen gå ned till 350 m3/s. Fyllningen av
magasinet påbörjas vanligen först sedan vattenföringen
kulminerat, emedan man vill undvika att de mängder av
siam, som följer med vattnet i början av
högvattenperioden, utfälles i reservoaren. Högvattenmängderna blir
därför ej nämnvärt påverkade av regleringen. Sedan
fyllningen av magasinet påbörjats, vilket normalt sker i
mitten av oktober, innehålles så mycket vatten som erfordras
för att få magasinet fullt till önskad tidpunkt, normalt
slutet av januari. Minimitappningen bestämmes av den
vattenmängd, som behövs för bevattningen, och
önskvärdheten av att vattenståndet i Nilen ej skall sänkas alltför
hastigt. Avtappningen av magasinet brukar igångsättas i
början av maj och fortgå, tills magasinet är tömt i slutet
av juli. Genom regleringen kan vattenföringen under
torrperioden hållas uppe vid 900—1 000 m8/s. Ovannämnda
regleringsplan, som är avpassad efter jordbrukets behov,
måste i stort sett upprätthållas såväl under kraftverkets
byggnadstid som efter dess tillkomst. Den tillgängliga
bruttofallhöjden kommer därvid att normalt variera enligt
kurvan, fig. 1. Ytterlighetsvärdena anges till 8 och 32 m.
Det föreliggande kraftverksprojektet avser en anläggning
för en total utgående effekt av maximalt 345 000 kW och
i medeltal 280 000 kW vid nuvarande dämning. Det
förutses, att övre vattenytan framdeles kan komma att höjas
med ytterligare 12 m och turbinerna skall dimensioneras
för att tåla den ökade fallhöjden. Däremot förefaller det
ej, som om maskineriet skall dimensioneras för att kunna
utnyttja den ökade natureffekten. Maskinanläggningen,
som förlägges vid den västra stranden ca 100 m nedanför
dammen, uppdelas på två stationer, som grundlägges på
berg med sugrören nedsprängda i berget. Maskinsalarna
får stora dimensioner: 170 X 26 X 30 och 110 X 26 X 30 m.
Den ena förses med två och den andra med fem aggregat,
vardera med en generatoreffekt av 60 000 kVA vid eos
tp \= 0,8. I den förstnämnda stationen insättes dessutom
två lokalaggregat för vardera 10 000 kVA vid eos ^ = 0,8.
Mellan stationerna reserveras plats för senare insättande
av två aggregat för låg fallhöjd.
Från dammen skall vattnet ledas i tuber till turbinerna.
Varje huvudaggregat anslutes till fyra dammutskov. De
till ett aggregat hörande tolv tuberna sammanföres först
i vertikalled till fyra bredvidliggande tuber med 3,12 m
diameter och dessa i sin tur till en eller alternativt två
Brutto- Övrr
Fig. 1. Vattenföring före och efter reglering, övre vattenyta
samt bruttofallhöjd vid Assuandammen.
intagstuber till varje turbin, varvid diametern valts till
6,24 resp. 4,40 m. Det närmast till hands liggande sättet
att ansluta tuberna direkt till nedströmsändan av dammens
bottenutskov får ej användas, ty härigenom skulle ökade
påkänningar av vattentrycket uppstå i dammkroppen.
Under nuvarande förhållanden utövar nämligen vattnet icke
något upptryck på utskovstaket vid passage genom
dammen och trycket på utskovsväggarna är beroende av
vattendjupet i utskovet men oberoende av
uppströmsvattenytan. Vidare är de i dammen befintliga schakten för
ut-skovsluckorna nu tomma, antingen utskoven är öppna eller
stängda. Härigenom erhålles möjligheter till inspektion av
dammens inre och eventuellt genomsipprande vatten
behöver ej gå genom hela dammen och urlaka cementbruket
utan erhåller här ett gott dränage. Det har bestämts, att
dessa förhållanden skall kvarstå även sedan kraftstationen
tagits i drift. För den skull skall i de 7 m höga och 2 m
breda utskoven de befintliga luckorna tas bort och tre
ståltuber inläggas i varje utskov. Tuberna skall dras fram ända
till dammens uppströmssida och uppta vattentrycket utan
stöd av utskovstak eller -väggar samt skall hindra vattnet
att tränga upp i luckschakten. På uppströmssidan infästes
de i en gemensam stålkonstruktion, som tätt ansluter till
utskovskonturen. Utanpå denna konstruktion sättes en
vrakgrind, upptagbar från dammens uppströmssida. Var och
en av de tre tuberna med diametern 1,80 m skall kunna
avstängas med en trottelventil, förlagd under luckschaktet.
För materialet i de minsta tuberna räknas med tre
alternativ: rostfritt stål, mjukt stål eller mjukt stål med
rostfri innerbeklädnad. De mellanstora och största tuberna
avses bli utförda av stålplåt, omgiven av armerad betong,
som konstrueras för att ta alla påkänningar, eller av
enbart stålplåt av sådan tjocklek, att den motstår alla
statiska och dynamiska tryck; plåten skall förankras på vissa
ställen. Högsta tillåtna dragpåkänning i tuberna har satts
till 1 000 kp/cm2 för rostfritt stål och 800 kp/cm2 för mjukt
stål. Tilloppstuberna ansluter till spiraler, utförda av
svetsad eller nitad stålplåt. Man ämnar gjuta in spiralerna i
betong, men påkänningarna av vattentrycket skall helt
upptas av stålkonstruktionen. Sugröret från var och en av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
