Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 7 september 1946 - Normalkontoplanen — ett standardverk, av Harald Hörlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
868
TEKNISK TIDSKRIFT
Normalkontoplanen
— ett standardverk
För några år sedan skrev jag i en uppsats med tanke på
det då påbörjade arbetet med Mekanförbundets
normalkontoplan: "Den närmaste tiden kommer sannolikt att
kunna betecknas som en vattendelare, när det gäller
industriell redovisning i vårt land." Detta antagande har
otvivelaktigt bekräftats genom framläggandet av den nu
färdiga kontoplanen med kommentar av professor ter Vehn.
Man kan nog säga, att detta är det värdefullaste verk på
den industriella redovisningens område, som publicerats
i de nordiska länderna och i fråga om kontoplaner torde
det representera "dit vetenskapen hunnit".
För den, som i stora drag har varit i tillfälle att följa
arbetets gång under årens lopp, framstår tydligt det
oerhört omfattande arbete, som kommitté och författare har
nedlagt på kontoplanens utformning och därtill hörande
kommentarer. Man kan ej heller säga, att kommitterade
slog sig ned vid dukat bord, även om avsevärt arbete på
området tidigare utförts. Det förefaller närmast, som om
kommittén till en början varit tämligen bunden av
traditionen, men efter som tiden gått har den allt mer frigjort
sig från lärofäderna och gått egna vägar. Det kommer att
bli intressant att se, hur det nya i den framlagda
kontoplanen kommer att tas emot utanför landets gränser.
Otvivelaktigt har den nya norska kontoplanen på en del
punkter tagit intryck av det här utarbetade förslaget.
Normalkontoplanen har ju vunnit en avsevärd publicitet
under vägen till den nu framlagda definitiva kontoplanen
med kommentar. Den har diskuterats i såväl
tidskriftsartiklar och föredrag som vid kurser i direkt anslutning till
kontoplanen, ßland andra höll Svenska
Teknologföreningens avd. Industriell Ekonomi och Organisation på ett
ganska tidigt stadium en sammankomst med kontoplanen
på sitt program. Då propagandan för planen kan sägas
vara mycket väl skött, och den således kan anses vara
bekant i rätt vida kretsar, skall i det följande endast planens
allmänna riktlinjer skisseras.
Ehuru kontoplanen i första hand riktar sig till mekaniska
verkstäder torde den dock vara så generell, att den väl
kan göra skäl för namnet normalkontoplan. Hur planen
indelats i kontoklasser framgår av fig. 1. Den är uppbyggd
efter "decimalsystemet", vilket betyder att den består av
tio kontoklasser (0—9), vardera omfattande tio
kontogrupper, av vilka var och en kan omfatta tio eller flera
kontonummer, beroende på om dessa skola vara tre eller
flersiffriga.
Som framgår av bilden räknas de två första och de två
sista kontoklasserna till "affärsbokföringen" och de övriga
till "självkostnadsbokföringen". Samarbetet mellan dessa
redovisningsgrenar kan ordnas enligt olika alternativ. Man
kan dock skilja på två olika principer, som visserligen
lämnar samma slutresultat redovisningsmässigt sett, men
som tekniskt har utformats efter olika vägar. Enligt den
ena metoden avlämnar självkostnadsbokföringens konton
sina saldon vid årsbokslutet till vissa konton i
affärsbokföringen, dels i klass 0 och dels i klass 9, så att
självkostnadsbokföringen blir en underordnad redovisning till
affärsbokföringen. Enligt den andra metoden förblir
självkostnadsbokföringen även vid årsbokslutet fristående,
varvid dess konton avslutas mot ett eget samlingskonto.
Mekanförbundets Normalkontoplan, utgiven av Sveriges Mekaniska
Verkstäders Förbund, Stockholm 1945. 159 + 86 s., 30 fig. 20 kr.
Fig. 1. Normalkontoplanens uppdelning i kontoklasser.
Man får nog säga att utvecklingen utomlands, och då i
första hand i Tyskland, har tenderat mot det senare
alternativet. Redan för flera år sedan fann jag denna metod
skisserad i en bok om driftredovisning av Kurt Merten1
och i det senaste stora tyska arbetet på området av
See-bauer & Co.2 lämnas en utförlig redogörelse för metoden
med skild affärs- och driftbokföring. Slutligen framhåller
professor Schneider i Aarhus om denna metod, att det är
"den för närvarande mest fulländade formen av
redovisningsväsende, som vi känna". Då denna metod även i
praktiken har visat sig överskådlig och lätthanterlig, skulle del
ha varit värdefullt att i kommentaren ha fått med ett
kort-periodiskt bokslut enligt denna metod inom
självkostnadsbokföringen och ej endast inom affärsbokföringen.
Som bilden visar, består kontoklasserna i
självkostnadsbokföringen växelvis av rena debiteringskonton i klasserna
3, 5 och 7 och av rena krediteringskonton i klasserna 2,
4 och 6. På dessa konton förekommer inga in- och
utgående behållningar och i regel endast debiteringar eller
endast krediteringar. Detta är en fördel, särskilt vid
användandet av bokföringsmaskiner och i särskilt hög grad
i samband med hålkortsmaskiner och har till följd att
kontonas saldon utgör ett värdefullt statistiskt material.
De från tidigare kontoplaner kända kontona för
kostnadsslag, kostnadsställen (avdelningar) och kostnadsbärare
(produkter, prestationer) motsvaras i kontoplanen av
klasserna 2 för kreditering av kostnadsslag, 3—4 för debitering
och kreditering av kostnadsställen och 5—6 för debitering
och kreditering av kostnadsbärare. Slutligen upptar klass 7
motkontona för de från tillverkningen avlämnade
prestationerna.
En viss sensation väckte kontoplanen till en början genom
metoden, att vissa poster returneras från klass 7 till klass
2. Om prestationer, som har debiteras i klass 7 (till
exempel hel- eller halvfabrikat) sedan åter intas i
produktionsprocessen, fördelas vederbörande belopp ånyo med
utgång från klass 2. Denna teknik är en absolut nyhet i
normalkontoplanen, men sedan man hämtat sig från den
första chocken, måste man erkänna, att lösningen av
problemet är både ändamålsenlig och effektiv även om
den kanske ej kan kallas elegant. Med hänsyn till det
arbete, som kommittén har nedlagt på att få kontoplanen
estetiskt tilltalande, och som även har lyckats, kommer
kanske denna periferiska anmärkning att träffa hårdare än
kritiken mot mer eller mindre centrala problem.
Till den symmetri, som genomgående utmärker
kontoplanen, medverkar även den för vissa klasser föreskrivna
parallellkopplingen mellan kontonumren. Detta har ju sin
speciella betydelse vid avstämningen mellan
affärsbokföringen och självkostnadsbokföringen. När dessa båda
system avslutas helt självständigt, är avstämningen mellan
klasserna 1 och 2 och 7 och 8 det viktigaste medlet för
den ömsesidiga kontrollen, och denna avstämning lämnar
även underlaget för de kortperiodiska boksluten och de i
samband därmed framkomna resultatredovisningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
