Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 14 september 1946 - Förekomstsätt och kemisk-metallurgiska utlösningsförsök för mangan i silikatmalm från Basttjärn, av Helge Löfquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<J890
TEKNISK TIDSKRIFT
kvarts förekommer, erhållas tillsammans sju
mineral från malmen med kända analyser. Malmen
antas innehålla: x % Fe304, y % knebelit, z %
grünerit, u % hedenbergit, v % granat, t %
hornblände och p % kvarts. Nu är givetvis malmens
halt av t.ex. FeO lika med summan av de olika
mineralens FeO-inängder, dvs. lika med summan
x’a-\-y’b-\-z’c-\-u’d-\-ve-\-f / + p ’ gv=
t= % FeO, där a, . .. g motsvara de resp.
mineralens FeO-halter. Liknande ekvationer erhållas
för MnO, CaO, MgO, Fe203, A1,03, Si02 dvs.
tillsammans sju ekvationer. De sju obekanta kunna
därmed beräknas. På detta sätt har de nämnda
mineralens förekomst i malmen beräknats, med i
tabell 7 angivet resultat. Mängden biotit
uppskattas ur kända, allmänna analyser till högst 5 %
(0,6 % K20 i malmen). De i förhållande till de
nämnda mineralens mängder små halterna av
förekommande karbonat och sulfider ha ej
ined-tagits, ehuru det ur beräkningssynpunkt hade
varit möjligt.
Frågan är då, om de anförda mineralanalyserna
kunna anses gälla för det analyserade
generalprovet av malmen. För knebelit uppges den
anförda analysen vara ett genomsnitt för Basttjärn,
för hornblände anges analysen som
karakteristisk för manganrika järnmalmer, för hedenbergit
anges analysen som ganska konstant inom fältet,
medan för granat sammansättningen uppges
kunna variera9. I stort sett torde därför det använda
beräkningssättet kunna anses vara berättigat. De
erhållna mineralhalterna överensstämma ju väl
med den ovan nämnda, vid magnetisk anrikning
erhållna fördelningen: 25—30 % magnetit och
75—70 % skarnmineral. Det uppges även av
Magnusson9, att malmen består "främst av
magnetit och knebelit samt mera underordnad
grünerit och visa ofta en utpräglad zonering med
magnetit och knebelit i malmernas centrala delar
och alltmera grünerit fram mot leptitgränserna"
Den vid beräkningen funna griinerithalten i= noll
skulle då kunna innebära, att generalprovet
tagits från en central del av fyndigheten.
Fördelas malmens Mn på dessa mineral
erhålles i tabell 8 angiven Mn-förekomst.
Enligt lakningsförsöken med stark HCl är ca
70 % av malmens Mn löslig i HCl, medan
30 % är olöslig. Detta synes nu kunna tolkas så,
att i ortosilikatet knebelit ingående Mn (70 % av
hela Mn-mängden) är löslig i HCl, medan i de
andra mineralen: hornblände, hedenbergit och
granat, ingående Mn ej löses i HCl. Beräknas på
samma sätt den i dessa "olösliga" mineral
ingående Fe-mängden erhålles summa 7,7 %, medan
olöslig syrarest befunnits innehålla 5,32 %. Viss
utlösning av Fe har alltså förekommit, vilket
resultat överensstämmer med det ovan sagda. Detta
synes troligt, då enligt metallurgisk erfarenhet
FeO är svagare bundet vid Si02 än vad MnO är.
Dessa ur den beräknade
mineralsammansättningen och de gjorda lakningsförsöken dragna
slutsatserna om de förekommande mineralens
löslighet överenstämma väl med uppgifter i
mineralogiska handböcker, där ortosilikatet knebelit
uppges lösligt i syror, medan metasilikaten
hornblände och pyroxen anges som mestadels
olösliga och granat som endast i vissa fall löslig.
Det må tilläggas, att Fe304 har viss, avsevärd
löslighet för Mn i form av Mn304. Enligt en nyare
undersökning (Mason10) över Fe- och
Mn-oxi-dernas mineralogiska förhållanden äro Fe304 och
Mn304 fullt biandbara med varandra vid högre
temperaturer, medan vid vanlig temperatur Fe304
kan lösa upp till 54 % Mn304. Då Fe304:s
Mn-halt ej är känd här, men sannolikt låg (< 1 %),
har den ej medtagits i beräkningarna ovan.
Den i tabell 8 givna mineralfördelningen är
framställd i stapeldiagram i fig. 4, med de olika
mineralens Mn-halter i % av de olika
mineral-staplarnas höjder angivna nedtill som streckade
områden. Dessa representera alltså enligt skalan
till vänster Mn-mängderna i varje mineral i %
av malmvikten. Till höger är malmens Mn-halt
— 3,83 % enligt tabell 8 — angiven i fem gånger
förstorad skala med uppdelning på de olika
mineralen, enligt tabell 8.
Basttjärnsmalmens generalprov har ur kända
mineralanalyser beräknats innehålla följande
mineralhalter i % av malmvikten: magnetit 27,
knebelit 23, hornblände 23, manganhedenbergit
Tabell 7. Beräkning av mineralförekomst i
Basttjärns-malmen
Tabell 8. Beräknad Mn-fördelning i Basttjärnsmalmen
Mineral
förekomst
i % av
malmens
vikt
Fe304 ............................27
knebelit ........................23
hornblände ................23
manganhedenbergit .. 20
granat ..................6
kvarts ............ . 1
grünerit ........................0
Enligt Magnusson9 "mest
magnetit och knebelit", dvs.
äldre mineral.
Nyare mineral, bildade
genom omkristallisation och
ommineralisation, delvis
under tillförsel av mineral
utifrån9.
Mineral
Halt i Mn i Mn av
malmen mineralet malm
% % %
Mn av
total
Mn
%
magnetit .............. 27 *0 0 0
knebelit ............... 23 11,5 2,64 70
hornblände ............ 23 2 0,43 10
manganhedenbergit .... 20 2 0,40 10
6 0,35 10
0 0 0
Summa 100 3,83 100
Troligen ingår här en ringa Mn-halt, som emellertid försummats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
