- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 76. 1946 /
892

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 14 september 1946 - Förekomstsätt och kemisk-metallurgiska utlösningsförsök för mangan i silikatmalm från Basttjärn, av Helge Löfquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

<J892

TEKNISK TIDSKRIFT

till kokning och 15 min kokning. Lösningen
filtrerades, och i filtra tet bestämdes total Fe och Mn,
omräknade i % av använda provets vikt.
Resultaten framgå av tabell 10. Här äro även
uträknade utlösta mängder av Fe och Mn i förhållande
till provens halter av Fe och Mn enligt tabell 9.

Utan CaO vid rostningen blir Fe-lösliglieten i
stark HCl mindre och Mn-lösligheten något större
(utom i 2) för den rostade malmen än för den
orostade (2—5 i jämförelse med 1). Vid 1 000°
rostningstemperatur är skillnaden störst. Med CaO
närvarande öka däremot såväl Fe- som (i mindre
grad) Mn-lösligheterna, och vid 1 000°
röstnings-temperatur blir nära nog all Fe och nära 80 %
av Mn lösliga. Fe/Mn i lakningslösningen är efter
röstning något mindre (11,8—11,6) än vid orostad
malm (15,3) och nära lika (ca 15) vid närvaro
av CaO.

Då här bästa möjliga utlösning av Mn och
minsta möjliga utlösning av Fe eftersträvas, synes
här röstning utan CaO vara att föredra framför
röstning med CaO.

Tabell 10. Läkning med stark HCl av rostad
Basttjärns-malm

Prov [-Rostningstemperatur-] {+Rostnings- temperatur+} Halt i filtratet i % av provvikt Fe Mn I filtratet funna halter i % av provets halter
nr °C Fe Mn Fe Mn
1 orostad 31,36 2,05 15,3 86,5 64,2
2 800 28,00 1,90 14,8 77,7 60,9
3 900 29,08 2,15 13,5 79,8 68,8
4 950 29,68 2,24 13,2 79,7 72,1
5 1 000 27,20 2^34 11,6 73,2 75,1
G \ 800 23,56 1,56 15,1 84,6 62,3
( + CaO
( 1 000 25,86 1,75 14,8 94,0 78,5
7 ( + CaO

Tabell 11. Läkning av rostad malm med 5 %-ig HCl

Prov nr Utlöst män;, Fe di % Mn Fe Mn Utlöst mängd i %
av-provets totala halt av
av provv ikt Fe Mn
2 1,41 0,37 3,8 3,9 11,9
5 1,05 0,29 3,6 2,7 9,3
6 2,20 0,49 4,5 7,9 19,7
Tabell 12. Läkning av rostad malm med H4NS04-lösning
Prov Lakningsrestens Anm.
halt av
nr Fe Mn
1 36,38 3,20
2 36,30 3,14
3 36,44 3,11 Ungefär lika med provets
4 37,04 3,14 halter, tal). 9.
5 37,40 3,11
6 27,85 2,66
7 27,40 2,53

Den stora Fe-lösligheten är emellertid en
olägenhet. Då det är tänkbart, att en svagare syra kunde
lösa Mn i högre grad än Fe, gjordes följande
lak-ningsförsök med 5-procentig klorvätesyra.

Av proven 2 (800°), 5 (1 000°) och 6 (800°.
CaO) i tabell 9 behandlades 1 g i små kolvar med
5-procentig klorvätesyra vid 70° under 20 min
med omskakning då och då. I filtraten av
lösningen erhöllos de i tabell 11 angivna Fe- och
Mn-mängderna, räknade i % av provvikterna. Mn
löses alltså mera i förhållande till Fe än vad fallet
var med stark HCl, tabell 10. Vidare är såväl
Mn-som Fe-lösligheten väsentligt större i det med
CaO rostade provet (6) än i de övriga — liksom
fallet var i tabell 10. Den med utspädd HCl
utlösta Mn-mängden är emellertid ringa — här
högst 20%.

Då alltså HCl utlöser en stor del Fe jämte Mn
även i de rostade proven, gjordes lakningsförsök
med den i Bradley-processen använda svagare
lösningen. 1 g prov lakades med 100 ml
vattenlösning, hållande 10 g H4NS04 + 4 g MnS04, vid
70° under 20 min med omröring. Lösningen
från-filtrerades och lakningsresten analyserades. Fe
kunde ej påvisas i filtratet. Resultaten äro
sammanställda i tabell 12, med provnummer enligt
tabell 9.

Malmen är alltså efter röstning ej löslig i den i
Bradley-processen använda lösningen.

Försöken ha visat, att genom oxiderande
röstning malmens oxidationsgrad starkt stiger med
den använda rostningstemperaturen (fig. 5), dvs.
FeO i silikat ocli andra skarnmineral oxideras upp
till Feo03 under sönderbrytande av silikaten. MnO
torde åtminstone delvis — främst i knebelit —
oxideras till högre oxider (Mn3Oé etc.), vilka
kunna ingå i fast lösning i järnoxider [ex.
bildande (Fe, Mn),0410]. Närvaro av CaO (25 %)
befordrar detta förlopp i hög grad: vid 1 000°
rostningstemperatur förekommer då praktiskt
taget all Fe som Fe203. I stark, kokande HCl löslig
Fe avtar något genom röstning utan CaO, medan
vid närvaro av CaO den rostade malmens
Fe-löslighet ökar. Mn är i den rostade malmen något
mera löslig än i den orostacle. I svag (5-procentig)
HCl löses Mn proportionsvis mera än Fe, men
dock totalt i ringa mängd — ca 20 % ctv hela
Mn-halten. Den i Bradley-processen använda
H±NSOt-lösningen befanns ej lösa vare sig Mn eller Fe ur
den rostade malmen.

Då samtliga Mn-oxider äro lösliga i stark, varm
HCl synas lakningsresultaten ånge, att trots
röstning ca 20 % av malmens Mn förblir bundet i
olösligt silikat. Det synes närmast anta, att MnO,
som ingår i granat, samt därtill MnO i
mangan-hedenbergit eller i hornblände förblir
silikatbun-det efter rostningen ocli olösligt i HCl. Dessa
minerals Fe övergår däremot vid hög
rostningstemperatur, speciellt vid närvaro av CaO, ganska
fullständigt i löslig Fe20å.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:45:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1946/0904.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free