Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 21 september 1946 - Teknisk och estetisk formgivning av fartyg, av Gösta Kaudern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<J902 TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 16. Även en flushdäckad jagare kan vara vacker.
att vetenskapligt utreda, hur ett idealskrov för ett
visst fartyg skall vara format och många förslag
har sett dagen, men någon universell formel har
ingen lyckats skapa (fig. 13). Vissa beräkningar
och erfarenhetsformler ger konstruktören
utgångsvärdena, därefter får han lita till sin egen
skicklighet och sitt sinne för linjer. Modellförsök
brukar sedan få ge anvisning för den sista
av-putsningen, men det verkliga provet kommer ej
förrän det färdiga fartyget går till sjöss. Vissa av
skrovets linjer har särskilt stor betydele för
utseendet även för en mera oskolad betraktare.
Kravet på sjöduglighet fordrar högre för- och
akterskepp, så att dessa ej vid stampning tar över
sig sjöarna. Fartyget får därför språng. I de
internationella fribordsbestämmelserna finns
föreskrifter om hur språnglinjen på ett handelsfartyg
skall vara beskaffad, men sedan står det
konstruktören fritt att justera kurvan, mot att viss
kompensation på fribordshöjden göres. För
krigsfartyg gäller givetvis inga bestämda regler.
Skillnaden mellan ett till synes kraftigt språng
och ett mera moderat rör sig i absolut mått ofta
ej om mer än några decimeter. Konstruktören kan
därför ta sig rätt stora friheter vid språnglinjens
utformning, utan att man kan påstå, att detta
nämnvärt påverkar sjödugligheten.
Språnglinjens utformning är följaktligen ofta en ren
smak-och utseendefråga. För att få "tyngdpunkten"
för om mittpunkten och därmed fartintryck bör
språnglinjens lägsta punkt ligga akter om mitten
och förskeppet bör vara högre än akterskeppet.
Ett kraftigt språng ger givetvis intryck av
sjöduglighet, men däremot ej av fart. Kraftigt språng
förekommer mest på korta båtar och har blivit
ett kännetecken speciellt på fiskebåtar o.d. Större,
snabbare fartyg kan ej ha så markerat språng.
För att likväl få tillräckligt högt förskepp brukar
man stundom bryta däckslinjen på ett eller flera
ställen. Speciellt vanligt är detta på krigsfartyg,
som ju oftast med hänsyn till fart, vikt och
stabilitet får långa låga skrov. Denna utväg är då att
föredra, man får ett fartyg med back (fig. 14).
Övergången från den högre till den lägre linjen
måste givetvis av hållfasthetsskäl göras så mjuk
som möjligt (fig. 15). Man kan också använda
Fig. 17. Om man
ej beaktar, att
språnglinjen är
en kurva i
rymden, kan denna
i verkligheten få
ett helt annat ut
seende än
linje-ritaren tänkt sig.
Den, som är van vid båtar och fartygslinjer,
anser nog gärna, att ett vackert skrov är det
förnämsta kännetecknet på ett välkonstruerat och
vackert fartyg. En lekman har väl i allmänhet
svårare att bedöma detta, speciellt som ju
un-dervattenskroppen vanligen är osynlig, men de
flesta kan nog tjusas av de smäckra linjerna hos
en jagare eller det resliga skrovet hos ett modernt
linjefartyg.
För skrovet gäller i allra högsta grad, att det
ändamålsenliga är vackert. Ett långt smäckert
skrov svarar emot hög fart etc. Vackra linjer,
dvs. linjer, som "turar" på ett riktigt sätt, ger
det minsta vattenmotståndet. Försök har gjorts
Fig. /4. Tysk torpedbåt med back.
Fig. 15. övergången från den högre till den lägre
däcks-linjen skall vara mjuk, av hållfasthetstekniska skål, alltså
ej som på fig. Ii.
*A’TT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
