Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 21 september 1946 - Teknisk och estetisk formgivning av fartyg, av Gösta Kaudern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 september 1946
903
en kraftig resning av förskeppet såsom på våra
nyare jagare. Att även ett sådant fartyg på sitt
sätt kan se vackert ur torde framgå av fig. 16.
Negativt språng förekommer på snabba
motorbåtar och krigsfartyg. Strömlinjeformen och
farten blir därigenom mera markerade. Ur
hållfasthetssynpunkt är denna linje riktigast. Alldeles rät
däckslinje förekommer också. De nyaste ryska
jagarna har sådan däckslinje, vilket obestridligen
kan vara tilltalande på ett dylikt fartyg. Svenska
fartyg har nog ej sällan väl kraftigt språng.
Man måste alltid beakta, att språnglinjen är en
kurva i tre dimensioner. Den har med andra ord
ej samma form i verkligheten som på en ritning.
För- och akterut, där den svänger in mot
fartygets centerlinje, avlägsnar den sig från
åskådaren och är i realiteten längre än på ritningen. Dess
stigning måste därför på profilritningen vara
större, ju kraftigare den böjer av mot stävarna.
Följes denna regel erhålles en för ögat tilltalande
språnglinje. De internationella
fribordsbestäm-melsernas språnglinje uppfyller ej denna enkla
fordran och är därför ej vacker i verkligheten
(fig. 17).
jFörskeppet och stäven hör till de partier på ett
fartyg, som i särskilt hög grad fångar åskådarens
blick. En vacker stäv skall liksom visa hur den
klyver och vakar sjöarna.
Sedan nu även Johnson-linjen gått in för
fallande stäv kan man säga, att denna typ helt slagit
igenom. Någon modenyck är givetvis ej den
fallande stäven, utan tvärtom är den urgammal och
högst ändamålsenlig. Den ger god sjövärdighet,
och på båtar byggda för hög fart är den
självskriven, ty vid farter på 15 knop och däröver
måste linjerna i förskeppet göras mycket skarpa.
I många fall göres t.o.m. vattenlinjerna konkava.
För att man skall få tillräcklig kubik och
däcksyta samt ett i sjön deplacerande förskepp, som
ej gräver ned sig i vågorna, är det då nödvändigt
med starkt utfallande sidor, eller "flare". För
Östersjön med dess krabba sjö göres spanten ofta
mycket svängda för att hindra stänk att slå över
bogen, medan oceangående fartyg har rakare
spant. De fallande spanten anslutes fullt
naturligt till en fallande stäv. Är spanten starkt
konkava, bör också stävlinjen vara konkav. Det är
nämligen omöjligt att ansluta de svängda
spanten till en rak stäv utan att denna ser tillplattad
ut upptill.
Den moderna stävens rundade "soft nose" är
ej heller någon ren modesak. Förr tillverkades
själva stäven av en plattjärnsskena eller var den
stålgjuten. Numera bockas den ofta av plåt, och
den bildar en del av bordläggningen. Den måste
då ha en viss radie. Ej heller behöver den för
vattenmotståndet vara skarp och vad är då
naturligare än att ge den en modern,
"strömlinjeformad" kontur (fig. 18).
Akterskeppet har inte samma betydelse för ut-
seendet som förskeppet. Man kan nog påstå, att
det helst bör göra så ringa väsen av sig som
möjligt. Många olika former finns alltifrån
akterspegeln på en jagare till den smäckra
häckaktern. Vanligast är nu den utåtfallande
kryssar-aktern. Den utgör en riktig och vacker
konstruktion, som ger en skarp vattenlinje och ett
rymligt akterskepp (fig. 19). Men det kan
diskuteras om ej den i England vanliga,
inåtlutan-de kryssaraktern ger större intryck av fart,
måhända emedan den även ger association av
Fig. 18. Den moderna fallande stäven med "soft nose" är
både ändamålsenlig och vacker.
B
■ j
Fig. 19. Den "svenska" kryssaraktern är enkel och
ändamålsenlig och har därför ett tilltalande utseende.
i
Fig. 20. Däckshusens placering år ofta avgörande för
silhuetten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
