Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 21 september 1946 - Differentialen och standardbilens framkomlighet, av Einar Bohr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 september 1946
915
Differentialen
och standardbilens framkomlighet
Ingenjör Einar Bohr, Stockholm
DK 621-587 : 629.113
Med standardbil avses här ett tvåaxligt fordon
med drivning på en med differential försedd axel,
företrädesvis den bakre. Differentialens funktion
inverkar i hög grad på bilens förmåga att
tillgodogöra sig vägens friktionsegenskaper vid
framdrivningen, som framgår av det följande.
Differentialens funktion
Differentialens uppgift är, som bekant, att
fördela det i bakaxeln inledda drivmomentet M lika
mellan hjulens drivaxlar samt att. utan att denna
funktion blir störd, medge olika varvtal för
hjulens rotation. Den förstnämnda egenskapen
möjliggör måttliga belastningar av axlar och
drev i differentialen, vars utförande
(övervägande med koniska drev) influeras av de
begränsade utrymmesförhållandena. Den senare
egenskapen tillåter hjulen att i vägkurvor rotera
med de av kurvradierna betingade olika varvtalen.
Differentialen har med små variationer behållit
den utformning den erhöll för decennier sedan
och är en av de nödvändigaste och mest
driftsäkra detaljerna i bilens konstruktion.
Vid fördelningen av kraften mellan drivaxlarna
till hjulen verkar varje differentialpinjong som en
"balanshävarm" (fig. 1), varför aldrig mer än
hälften av det inledda momentet kommer på
vardera drivaxeln och hjulet. Genom denna
anordning blir emellertid bilens framkomlighet i ökad
grad beroende av vägytans beskaffenhet. Som
vägarna aldrig fullständigt kan byggas oemot-
tagliga för klimatets åverkan (t.ex. snödrivor) och
för övrigt permanentbelagda vägar inom
överskådlig tid endast kommer att utgöra en mindre
procent av landets totala väglängd, är denna
differentialens nackdel till större olägenhet än
vad de flesta kanske föreställer sig. Detta så
mycket mera, som det i synnerhet berör bilar av
utpräglad nyttotyp, som har att trafikera alla
slags vägar under all slags väderlek året runt.
Bilens "skjutande kraft"
Bilens framkomlighet är i första hand beroende
på den skjutande kraft, som drivhjulen förmår
utveckla, vilken i sin tur är begränsad av vägens
friktionsmotstånd.
För att vagnen skall kunna drivas längs vägen
fordras en yttre kraft, vilken framkallas av den
vid drivhjulens omkrets verkande, av motorn
lämnade kraften K i form av ett reaktions- eller,
som det vanligen kallas, friktionsmotstånd Fv i
vägkontakten (fig. 2).
Friktionsmotståndet Fv verkar genom den
skjutande kraften S från h ju Ina vet mot axeltuben
och förflyttar därvid hela vagnsmassan. Den för
denna skjutande kraft allmänt använda
beteckningen "dragkraft" är missvisade. Endast icke
drivna hjul dras genom sina axeltappar, som
trycker på hjulnaven. Dragkraften D i fig. 2 är
endast en del av skjutkraften S och utnyttjas dels
för att genom hjulets friktionsmotstånd Fx
åstadkomma rullning och dels för övervinnande av
Fig. 1. Det i differentialen
inledda vridmomentets M
fördelning mellan drivaxlarna.
Fig. 2. På billijulen verkande krafter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
