Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 28 september 1946 - Ultraljud inom metallurgin, av I Göransson - Dokumentfoto »under jorden», av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<J44
TEKNISK TIDSKRIFT
uppvisar under inverkan av ultraljud, 500—750 kp/s, en
elektronemission. Katodmetallen bör därvid ha en viss
elasticitet, då den eljest snart blir utmattad.
Teoretiskt kan dessa fenomen tillskrivas de med
ultraljudvågorna varierande värdena på inre trycket och
därmed temperaturen hos metallen. Metallelement
motsvarande höjd temperatur avger elektroner.
Sänkningen av metallernas stelningstemperatur på grund
av ultraljud kan förklaras i analogi härmed.
Icke förstörande materialkuntroll,
grovstrukturundersökning
Hoyle och Rawlinson har funnit, att Rayleiglis formler
för svängningar i akustiken kan tillämpas i fråga om
ultraljud. Detta har stor betydelse vid undersökning av
förekomsten av kaviteter o.d. i material. Ultraljudets
ge-nomträngningsförmåga försvinner lokalt vid förekomst av
porositeter av storleksordningen tio gånger halva
våglängden. Efter genomgång av metallobjektet kan
eventuella förändringar hos ultraljudet orsakade av materialfel
t.ex. studeras i rökdosor, där röken vid belysning
schatteras mer eller mindre regelbundet av ljudvågorna. En
kvartsmottagare, som påverkar en katodoscillograf, kan
även indikera ljuspassagen. Kvartsen måste anslutas väl
till föremålet, t.ex. till en arbetad metallyta med fast fett
(konsistensfett), varvid ultraljudet överföres bra. Sokoloff
använder koniska beslag av samma skäl. I en anordning
låter ban ultraljudet passera föremålet, nedsänkt i en
vätska, och vätskans yta indikerar vid belysning
ultraljudgenomgången på en skärm.
Pohlmann har ett kar med xylol och i vätskan en
konvex, tunnväggig kopparlins, fylld med koltetraklorid. Från
föremålet går ultraljudet genom linsén mot en belyst
skärm i badet. Skärmen består av ett kärl med glänsande
kopparplåt på ultraljudsidan och vanligt glas på
belysningssidan. Kärlet är fyllt med xylol vari uppslammats
små aluminiumfjäll (tjocklek ca 1,5 {i; diameter ca 20 «),
vilka orienterar sig parallellt framför ultraljudvågen.
Anordningen ger vid belysning en tydlig bild av
förhållandena vid ultraljudets materialpassage.
En apparatur med endast en kvarts är också tänkbar.
Vid en sådan signalerar reflexionstiden för en vågsignal
eventuella defekter. Ljudvågen återkastas av motsatta
änden av metallblocket eller också av någon defekt i
materialet. Defektens läge kan sedan uppskattas med ledning
av ljudets gångtid medelst en oscillograf.
Kontroll au optiskt glas ocli betongdelar
Bergmann och Heidemann har föreslagit enkla och
snabba provningsmetoder för den viktiga förkontrollen av
optiskt glas. De geometriskt regelbundna glasklossarna
har undersökts mellan korsade nicoller i totalt eller
monokromatiskt ljus vid ultraljud. De erhållna bilderna bör
hos ett gott glas ha en så perfekt symmetri som möjligt.
Vid kontroll av balkar och block av betong är principen
densamma som för kontroll av stora metallföremål, men
frekvenserna hos ultraljudet väljes lägre, 22 kp/s.
Vid de första försöken begagnades en
magnetostriktionssändare med stor sektion ansluten till ena änden av en
2,6 m lång betongbalk. En lika stor mottagare gav vid
ultraljudtransmission en god indikering av
materialbe-skaffenheten. Vid andra försök låter man mottagaren i
stället glida över balken pi längden. Amplitudens
variation med avståndet ger i ett diagram tydlig markering
av-tillståndet och av förekomst av sprickor. Denna metod
är användbar för ansenliga betongmassor, dock helst av
enkel geometrisk form.
Kontroll av hårdnandet av gips- och cementmassor
Diverse experiment har utförts på skilda håll. Mjuka
massor släpper i allmänhet igenom ultraljud sämre än
stelnade. Man har konstaterat, att ultraljud påskyndar
hårdnandet i massan. I ett fall har cement exempelvis
hårdnat efter ungefär 5 h under påverkan av ultraljud
ined hög amplitud mot normalt efter mer än 17 h
(Chimie & Ind. 1946 h. 3). I Göransson
Dokumentfoto "under jorden". En av de svåraste
uppgifterna i det illegala arbetet i Norge var transporten av
dokument och papper. Det kunde t.ex. gälla stora luntor,
som för fotografering hade "lånats" på något tyskt
kontor eller något departement, och som skulle vara
återställda inom någon timme, eller också — som då de
tekniska experter vilka ledde tillverkningen av tungt vatten
vid Rjukan "exporterade" — fullständiga ritningar och
tekniska beskrivningar över en industrianläggning. Det var
alltså inte bara några enstaka kuvert eller mappar utan
ofta lådvis med dokument, som måste transporteras med
100 % säkerhet, eftersom en upptäckt skulle ha kunnat få
katastrofala följder.
Ett av de viktigaste hjälpmedlen för sambandet mellan
de militära och civila fronterna hemma och i utlandet blev
därför "den latenta bilden", dvs. det exponerade men
oframkallade negativet.
Principen var ganska enkel. Utgående post
fotograferades på dokumentfilm, som sändes med kurir, t.ex.
i ett vanligt affärsbrev innanför kuvertets foder.
Inkommande post öppnades i mörkrum, framkallades och
kopierades. Fördelen med systemet var att emballaget
automatiskt bryts, om olyckan skulle vara framme, och
ingen makt i världen kan påvisa vad den belysta filmen
har innehållit; vidare kan volym och vikt hos dokumenten
koncentreras till 1 % av naturlig storlek och lånta
dokument kan återställas efter mycket kort tid, då en rationell
fotoanläggning kan avverka upp till 1 000 upptagningar i
timmen. Vidare kan materialet icke under väg studeras av
spioner, utan att det blir upptäckt på
mottagningsstationen.
För denna dokumentfotografering användes filmmaterial
av samma slag som kom till användning vid den kända
massfotografering av korrespondensen mellan trupperna i
fjärran östern och deras anhöriga, en filmsort som har
tillräcklig upplösningsförmåga för att kunna återge 130
streck per millimeter.
Genom utvecklingen av en plåtsort med en
återgivningsförmåga av 1 000 streck per millimeter blev en ännu
finare transportmetod, "frömetoden", möjlig. Principen var
följande: av brevarket framställes ett perfekt 24 X 36 mm
negativ, som mikrofotograferas genom att det projiceras
genom okularet till ett mikroskop, där "fröplåten" har
intagit preparatets plats. Negativet förminskas därvid till
ett positivformat som är mindre än ett knappnålshuvud.
Efter framkallning och fixering kan positivet skäras ut
med ett rakblad, dras av med en pincett och skickas i väg
med kurir.
När kuriren kommer fram, öppnas hans armbandsur,
urverket tas ut, visarna demonteras, och under själva
urtavlan kan man med en pincett ta ur ett mikroskopiskt
cel-lofanomslag, som innehåller ett flertal "frön". Detta måste
ske med en viss försiktighet, bl.a. måste man ha munskydd
för att inte fröna skall blåsa bort. Fröna läggs i en
oljedroppe på ett objektglas, ett täckglas läggs över, och glaset
skjutes in under objektivet till ett mikroskop, i vars okular
texten utan vidare läses klart och tydligt; dock kan man i ett
mikroskop med tillräcklig förstoring inte läsa bela raden
på en gång, utan preparatet måste förskjutas undan för
undan med mikrometerskruv. Det tar därför rätt lång tid
att läsa i mikroskop; en annan nackdel med
direktläs-ningsmetoden är, att operatören bör se minsta möjliga av
det han håller på med — det är inte för honom som
meddelandet är avsett, och det är bra om han vet så litet som
möjligt, om han skulle bli fast. Därför mikrofotograferas
fröpositivet åter på dokumentfilm med automatiska
kameror, varvid man får ett nytt negativ, efter vilket man
kan göra önskat antal förstoringar (Tekn. Ukebl. 1946
h. 6). sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
