Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 28 september 1946 - Vi bygger en kraftstation, av Richard Smedberg - Bergsprängningsproblem, av Magnus Smedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<J950
TEKNISK TIDSKRIFT
Vi bygger en kraftstation, av Ebik Gustavsson.
Fede-rativs förlag, Stockholm 1946. 152 s. 4 kr.
Man skall inte kacka i eget bo, brukade vår oförgätlige
Sven Lübeck säga, när väg- och vattenbyggarens
självkritik gick för långt. Men när man läst denna
förstlingsbok av en kroppsarbetare, frågar man sig, om någon
av-våra kamrater skulle kunna skriva lika friskt och
stämningsfullt över ett så vardagligt ämne. Ett kraftverksbygge
innebär visserligen spännande ögonblick vid flöden m.m.,
vilket förf. också tillgodogjort sig, men vardagsslitet över
väger dock och bildar en verkningsfull bakgrund i boken.
Det är framför allt två saker, som man fäster sig vid.
Dels använder förf. riktiga fackord, vilket man sannerligen
ej är bortskämd med i skönlitteraturen, dels framhäver
han arbetarnas yrkesstolthet, vilket överraskar. Den
ovärdiga fritidssysselsättningen belyses skarpt och man frågar
sig, varför ingenjörerna uteslutande skall tänka tekniskt
och ej socialt. Vi vet alla, vilket hinder detta utgör i vår
strävan att hävda oss i samhället.
Den enda anmärkning, som skulle kunna riktas mot
boken, är bristen på mellanslag vid övergång från en
episod till en annan. Richard Smedberg
Bergsprängningsproblem, av K H FrænkeL. Svenska
Byggnadsentreprenörföreningen, Stockholm 1944. 132 s.,
46 fig., 5 bil. 50 kr.
I en proposition till 1946 års riksdag har regeringen
föreslagit, att vissa förråd för försvarets räkning skall för
läggas i berg. Detta är, framhålles det, särskilt viktigt i
fråga om sprängämnen och ammunition. Ett friliggande
förråd om 1 000 m2 kostar ca 200 000 kr., medan ett
bergförråd går löst på ca 325 000 kr. Under det att
ammunition i friliggande förråd håller sig 10—15 år, för att
sedan bli oduglig eller rent av livsfarlig, kan den i
bergförråd klara sig 35—40 år och ändå vara fullt användbar
Då det här gäller ammunition till ett värde av många
hundra miljoner kronor, är merkostnaden för
bergförråden mycket blygsam, i synnerhet om man tar hänsyn till
de ökade kostnaderna för revision och kassation i
friliggande förråd. Bergförråden är ju dessutom praktiskt
taget bombsäkra och drar låga bevakningskostnader.
Kostnaderna för bergförråden uppskattas i propositionen til!
27 Mkr. och dessutom äskas anslag för hangarer m.m. i
berg för Södertörns Flygflottilj. Andra mycket stora
tun-nelsprängningsprojekt förefinnes i samband med den
livliga utbyggnaden av landets vattenkraft.
År 1941 tillkallade Staten Krisrevision tre sakkunniga —
disponent Eriksson i Sköldinge, arbetschef B Jondal i
Stockholms Stads Gatukontor och överingenjör K Rutberg i Stora
Kopparbergs Bergslags AB — för att närmare granska
kostnaderna för de tunnelsprängningsarbeten, som olika
statliga och militära myndigheter då lämnat ut på
entreprenad. För att få vissa riktpunkter gjorde de sakkunniga
jämförelser med gruvdriften och i en artikel i Tekn. T.
1942 s. B 45 framhöll Rutberg den åsikten, att
entreprenadarbetena borde i kostnadshänseende ligga mellan
priserna i gruvorna och dubbla dessa belopp allt efter de
lokala förhållandena. I ett svar i Tekn. T. 1942 s. V 128
framhöll jag, att hithörande problem borde vidare utredas,
speciellt med arbetsstudier, under någon central ledning.
Krisrevisionens ordförande, direktör R Blomquist, tog
fasta på detta förslag och i samråd med på
tunnel-sprängningsgebitet verksamma entreprenörer inom Svenska
Byggnadsentreprenörföreningen bildades
"Bergsprängningskommittén", som skulle närmare studera ett antal
då pågående tunnel- och bergrumssprängningsarbeten.
Ledningen av undersökningarna uppdrogs åt chefen för
Vattenfallsstyrelsens avdelning för arbetsorganisation,
dr-ingenjör K Frænkel, vilken redan tidigare hade sysslat
med hithörande problem vid Vattenfallsverkets
kraftstationsbyggnader. Resultatet av undersökningarna, vilka
pågick ca l1/, år, och bedrevs med ekonomiskt stöd av
entreprenörerna, Bolidens Gruv AB, Nitroglycerin AB och
Vattenfallsstyrelsen, föreligger i ovannämnda bok.
I det inledande avsnittet gör förf. ett försök att fastställa
en enhetlig nomenklatur med begreppsdefinitioner. De
flesta uttrycken har sedan länge haft burskap, men som
nya kan man notera bl.a. borrbarhet i stället för tidigare
borrhastighet uttryckt i cm/min borrsjunkning och
språng-barhet (förhållandet mellan borrhålsdjup, sprängämnes
mängd och -koncentration samt försättning). Ordet reversal
har försvenskats till moträkning och i stället för tändhatt
eltändare, knallhatt och många andra kära namn på
samma sak införes (det från tyskan hämtade?)
språng-kapsel. Sistnämnda ord lär komma att återfinnas i de nya
statliga sprängämnesföreskrifterna.
De faktorer, som i första hand inverkar på ett
sprängs-arbetes planering och kalkylering är
utlastningskapacite-ten, indriften, sprängbarheten och borrbarheten. Dessa
begrepp definieras närmare. Sprängbarheten kan sägas
vara en objektiv klassificering av olika berg efter deras
benägenhet för utsprängning. Den uttryckes i boken med
en matematisk formel, innehållande de fyra variablerna:
maximal försättning, håldjup, håldiameter och
laddnings-höjd. Med hjälp av formeln kan man efter
provsprängningar bestämma sprängbarhetstalet och därefter den
praktiska försättningen. Härigenom beredes underlaget för
uppritandet av ekonomiskt riktiga borrplaner.
I följande avsnitt beskrives de metoder, som tillämpas
vid sprängning av tunnlar och rum av olika sektionsareor
och diskuteras metodernas för- och nackdelar. I samband
härmed redogöres för olika typer av uppskjutningskilar
och deras lämplighet under olika förutsättningar. Förf.
uppehåller sig särskilt vid triangelkilen, som
utexperimenterats i Torpshammartunneln 1942, och sedan dess med
gott resultat provats på olika håll. Nämnda kiltyp är en
modifikation av den amerikanska solfjäderskilen på så sätt,
att borrhålen icke ansättes mitt för varandra utan i
sicksack. Båda dessa kilar har den nackdelen, att
borrningsarbetet fördelas ojämnt över tunnelgaveln varför vid areor
under 10 m2 (där som regel endast två man arbeta)
norskkilen rekommenderas.
Som avslutning på det inledande kapitlet betitlat
"Principfrågor", visas hur borrplanen uppbygges såväl teoretiskt
som praktiskt. I detta sammanhang vill man för varje
arbetsledare understryka vikten av att borrplanerna
konsekvent tillämpas och att hålplaceringen icke överlåtes åt
lagbasarna. Hela rytmiseringen i arbetsförloppet förryckes,
om icke indrifterna, dvs. utlastningsmassorna, fixeras, och
detta är ju ett av huvudändamålen med borrplanen.
Det andra kapitlet ägnas åt organisation och planering av
sprängningsarbetena. Inledningsvis påpekas värdet av
tillräckligt många arbetsledare och av ett detaljerat
dagrapportsystem för de olika arbetsdetaljerna, så att dessa
effektivt kan överblickas. Av en beskrivning över hur
undersökningsarbetet utförts framgår, att omfattande
arbetsstudier gjorts på ett flertal olika arbetstempon: borrning,
laddning, lastning, transporter osv. Även
kompressorstationer och borrsmedjor har ingående analyserats.
De tekniska resultaten har i kapitel III bearbetats
matematiskt och resulterat i ekvationer med ända till tolv
termer av första och andra graden med åtta variabler.
Den praktiske arbetsledaren behöver icke låta avskräcka
sig härav från att ta del av boken. Samtliga formler har
nämligen omskrivits i nomogramform där man snabbt och
enkelt kan avläsa flertalet erforderliga värden.
En detalj i denna ekonomiska bearbetning av
studieresultaten, som särskilt påkallar uppmärksamheten, är
frågan om borrhålens laddning. Förf. anser sig preliminärt
kunna fastställa, att borrhålen skall laddas till 0,7—0,8
gånger borrhålsdjupet och att dynamit bör placeras i
bottnen av hålet till 0,2 gånger borrhålsdjupet och nitrolit
där ovanför. Denna laddningsmetod beräknas ge 15 %
besparing å sprängningskostnaderna. Senare utförda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
