Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 5 oktober 1946 - Nordisk kraftförsörjning, av Waldemar Borgquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 oktober 19i6
953
Nordisk kraftförsörjning
Generaldirektör Waldemar Borgquist, Stockholm
Kraftutbytet mellan Nordens olika länder är som
bekant av ringa omfattning, men frågan om
Danmarks och ibland även Sveriges förseende med
vattenkraft från Norge är emellanåt föremål för
diskussioner med intresserade inlägg, icke minst
från allmänhetens sida. På
vattenreglerings-området finns det även gemensamma problem för
Norge, Sverige och Finland. En diskussion om
nordisk kraftförsörjning är emellertid berättigad
även med hänsyn till det intresse, soin vi i
vardera av de nordiska länderna hyser för
broderländerna och den lärdom vi kan dra av
erfarenheterna från dem.
Vattenkraft och värmekraft
Tack vare omfattande vattenregleringar, men
även på grund av bristande tillgång på bränsle,
har produktionen av värmekraft i Sverige under
kriget nedgått till ca 2,5 % av den totala
kraftproduktionen mot tidigare ca 10 % ; därav har
mer än hälften varit mottryckskraft.
Förhållandena torde ha varit likadana i Norge och
Finland.
Sannolikt får värmekraften trots höga
bränslepriser en renässans. Nutida höga ångtryck och
överhettningstemperaturer ökar ångkraftens
konkurrensförmåga, särskilt vid stora behov av
uppvärmningsånga, såsom i cellulosa- och
textilfabriker samt en del kemiska industrier.
Kraftproduktion i kombination med bostadsuppvärmning
torde också få ökad användning. Säkerligen
kommer dock vattenkraften att i samma höga grad
som tidigare bli den dominerande kraftkällan
här i Norden.
Vid ett bränsletekniskt fulländat ångkraftverk
blir anläggnings- och underhållskostnaderna
betydande. Redan utan bränsle blir årskostnaden
per kW för ett sådant ångkraftverk av ungefär
samma storlek som årskostnaden per kW för
våra stora vattenkraftverk i Norrland, räknat vid
kraftkällan.
Kostnaden för vattenkraften
När man nu inom de nordiska länderna
successivt övergår till avlägsna vattenfall och när de
bästa fallen efter hand exploateras, ökas natur-
Föredrag vid 3:e Nordiska Ingenjörsmötet den 29 maj 1946.
DK 621.311.1(48)
ligtvis de specifika kostnaderna för de nya
vattenkraft- och överföringsanläggningarna.
Kostnadsstegringen motverkas dock, åtminstone i Sverige,
av en del gynnsamma faktorer.
Sammankopplingen av nordliga vattenfall med
vattenkraftkällorna i mellersta och södra Sverige
åstadkommer en värdefull utjämning på grund av de
väsentligt olika nederbördsförhållandena.
Regleringsmöjligheterna i de norrländska älvarna är
vidare mycket större än man tidigare påräknat.
I flera av de norrländska älvarna kan man — om
flottnings- och fiskeintressena inte lägger hinder
i vägen — efter reglering få en större
vattenmängd under vinterhalvåret än under
sommarhalvåret. Ja, det finns en hel del stora vattenfall,
där man kan praktiskt taget helt koncentrera
tappningen till höst och vinter. Så har räntefoten
sjunkit. Till följd av dessa och andra
omständigheter är kostnaden för vattenkraft, som överföres
från Norrland till mellersta och södra Sverige,
fortfarande relativt låg. Det finns rätt många
goda, outbyggda vattenfall i Norrland.
Överföringskostnaderna kommer att begränsas genom
övergång till högre spänningar. Vi räknar därför
med måttliga kraftkostnader även för
framtiden.
Det kan vara av intresse att göra en jämförelse
mellan kraftpriserna år 1914 och 1946. Om man
till en början bortser från ändringarna i
penningvärdet och håller sig till Sverige, blir
resultatet följande: För detaljdistribuerad lågspänd
ström och mindre belopp av högspänd ström har
priset sjunkit ned emot hälften. Priset på kraft
i engrosförsäljning till medelstora städer och
medelstora industrier har förblivit ungefär
oförändrat, medan det för större städer och
industrier har ökats med 20—30 %. För elektrokemisk
kraft har priset stigit med ett femtiotal procent.
Skillnaden i kWh-priset för olika slag av kraft
har i hög grad utjämnats. Tar man hänsyn till att
den svenska kronans värde sjunkit ned till 40 à
45 % av 1914 års värde, blir prisrörelsen nedåt
iögonenfallande. Dock har samtliga större svenska
kraftföretag god avkastning på sitt kapital.
Vattenkraftutbyggnaderna har sålunda ur alla
synpunkter varit lyckade företag.
Jag tror, att samtliga nordiska länder företer
ungefär samma prisutveckling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
