Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 5 oktober 1946 - Nordisk kraftförsörjning, av Waldemar Borgquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
954
TEKNISK TIDSKRIFT
De nordiska vattenkrafttillgångarna
Vid det Nordiska Elektroteknikermötet i
Köpenhamn år 1937 framlades orienterande uppgifter
om vattenkrafttillgångarna inom de nordiska
länderna. Jag har sökt revidera de där
framkomna siffrorna med hänsyn till under
mellantiden gjorda undersökningar och vill här visa
resultatet:
milj. kWh/år kWh/invånare
Danmark ..........................80 20
Finland ............................10 000 2 700
Island ................................10 000 81 000
Norge ................................80 000 27 000
Sverige ..............................40 000 6 100
Danmark har en anspråkslös men dock
beaktansvärd vattenkrafttillgång av 80 milj. kWh/år.
Finland har genom landavträdelser till Ryssland
förlorat en betydande del av sin vattenkraft. Å
andra sidan har undersökningar givit vid handen
att stora förut icke medräknade kraftbelopp kan
utvinnas, framför allt i de nordfinska älvarna.
Siffran för Island är approximativ. Otvivelaktigt
har dock Island den i förhållande till
invånare-antalet största vattenkrafttillgången. Tar man
hänsyn till de varma källorna, som lär erbjuda
acceptabla förutsättningar även för
värmekraftproduktion, får det sägas, att Island är ur
kraftsynpunkt väl tillgodosett. Norges krafttillgångar
är så betydande, att det sannolikt inte funnits
anledning att hittills utforska dem lika noggrant som
de svenska. Redan den år 1937 uppgivna
tillgångssiffran på 80 milj. MWh utvisar emellertid
Norges överlägsenhet på detta område. I Sverige
är ökningen i krafttillgångssiffran från de 32,5
milj. MWh, som brukade anges för ett tiotal år
sedan, till nu uppskattade 40 milj. MWh
huvudsakligen föranledd av konstaterade större
regleringsmöjligheter.
Vattenkraftproduktionen
Ännu för några decennier sedan tedde sig
vattenkrafttillgångarna i Norden så rikliga, att de
föreföll praktiskt taget outtömliga. Med den
ökning av kraftförbrukningen, som senare ägt
rum, framför allt under det senaste decenniet, har
man emellertid tvungits in på en annan syn på
problemet. Storleken på kraftproduktionen i de
olika länderna under åren 1929, 1934, 1939 och
1944 har sammanställts nedan.
milj. kWh
1929 1934 1939 1944
Danmark...... 560 834 1 065 1 133
Finland ....... 1 200 1 846 3 111 2 727
Island ........ 7 10 89 95
Norge ......... 7 630 7 143 10 516 11 382
Sverige ........ 4 967 6 030 9 054 12 417
I Sverige har ökningen kulminerat under kriget.
Staten har under de senaste förkrigsåren samt
under kriget omhändertagit större andel i
kraftproduktionen än förut; den har nu stigit till 39
mot ca 32 % för 10 år sedan; av nybyggnaderna
faller numera något mer än hälften på
Vattenfallsstyrelsen. I Norge, Danmark och Finland
har utvecklingen retarderats av kriget. I Island
har kraftbehovet avsevärt stegrats.
I fråga om den framtida kraftproduktionen
ligger fältet öppet för spekulationer av olika art.
Vid geometrisk progression och samma
ökningskvot som under de senaste 30 åren, nämligen
6,5 %, skulle vattenkrafttillgångarna i Sverige
bli tagna i anspråk redan omkring år 1965 — det
låter otroligt! — medan tillgångarna blir
tillräckliga fram till år 2000 vid samma aritmetiska
genomsnittsökning som under de 15 senaste åren.
Hur kommer det att bli?
Den begränsade tillgången på skogsprodukter i
de nordiska länderna kan medföra en
begränsning av belastningsökningen. Likaså
stagnationen i befolkningsmängden och den successiva
minskningen av de mest produktiva åldrarna. I
motsatt riktning verkar emellertid den ökade
förädling, som sker på alla håll, och mekaniseringen
av alla arbeten från hemmen, jordbruket och
hantverket upp till trafikmedlen och
storindustrin, detta icke minst på grund av bristen på
mänsklig arbetskraft.
Vattenkraftproduktionen är i någon mån även
beroende på inställningen till
självförsörjningstanken. Vill man t.ex. starkt begränsa
gasproduktionen, premiera de elektriska masugnarna eller
i stor omfattning uppvärma bostäderna elektriskt,
medför detta mycket stora kraftbehov.
Slutsatserna kan i det fallet bli av annan art i Norge
än t.ex. i Sverige.
Själv hoppas jag, att vår svenska vattenkraft
skall räcka hela detta århundrade. Det skänker
visserligen i och för sig tillfredsställelse att snabbt
tillgodogöra vattenkraften, men det kan vara
farligt att binda denna i ekonomiskt tveksamma
företag från vilka den sannolikt icke kan så lätt
frigöras, om den skulle behöva omdirigeras till
annan och lämpligare användning. Vad våra
broderländer beträffar, torde Finland tidigare än
Sverige komma till ett fullt utnyttjande av den
utbyggnadsvärda vattenkraften, medan denna i
Norge och Island bör räcka väsentligt längre än i
Sverige.
överföringsmöjligheterna inom de nordiska länderna
Det föreligger inom Norden en klar tendens att
sammanföra kraftföretagen till allt större enheter
och helst till ett enda stort kraftsystem för varje
land. I Sverige är praktiskt taget alla kraftföretag
effektivt sammanbundna sinsemellan. I
Danmark försvåras detta mål av Stora Bält, som tills
vidare skiljer landet i två försörjningsområden. I
Finland torde förhållandena bli rätt lika dem i
Sverige. I Norge arbetas på en väsentligt utvidgad
samköming.
I fig. 1 har det gjorts ett försök att skissera de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
