Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 5 oktober 1946 - Kraftsituationen i Finland och samordningen av landets krafttillgångar, av Gustaf Magnus Nordensvan - Mätteknisk informationstjänst, av T G Owe Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 oktober 1946
961
Kolsi och Hartola i Kumo älv, Kuusankoski och
Mankala i Kymmene älv, Merikoski, Pyhäkoski
och Nuojua i Ule älv, Isohaara i Kemi älv,
Tai-nionkoski i Vuoksen, Pamilo i ett nordostligt
tillflöde till Vuoksen och Katerma i ett ostligt
tillflöde till Ule älv.
Den återstående outbyggda vattenkraften är
huvudsakligen till finnandes i norr. I Ule älv, som
genom en redan beslutad radikal reglering av Ule
träsk får en mycket gynnsam vattenföring, skall
ytterligare byggas sex kraftverk av måttlig
storlek. Kemi älv, som nu får sitt första kraftverk,
representerar efter Vuoksens avskärning nedanför
Imatra landets största vattenkrafttillgång, men
har tyvärr en synnerligen variabel vattenföring
och saknar större naturliga regleringsmöjligheter.
Detsamma kan sägas om de mindre grannälvarna
I jo och Torne, vilka tills vidare alls inte tagits i
anspråk för kraftändamål men givetvis också i
sinom tid kommer i turen.
Efter hand som nya kraftverk tillkommer måste
också nya ledningar dras. Främst gäller det nu
att förbinda de stora kraftkällorna i norr med
konsumtionscentra i södra och mellersta Finland,
således samma problem som Sverige haft att lösa
i fråga om Norrlandskraftens överföring. Det
statliga Imatrabolaget, som är huvudintressent i
Ule-kraften, har börjat bygga en 220 kV linje från
Pyhäkoski till knutpunkten Hikiä, ca 460 km
fågelvägen, och denna linje måste snart
fördubblas och utsträckas ännu ca 150 km norrut för att
nå en lämplig inmatningspunkt vid Kemi älv.
Längre fram ifrågakommer ytterligare ett par
sådana storlinjer.
Det nuvarande stamlinjenätet omfattar runt
1 700 km 110 kV ledningar, varjämte omkring
200 km 70 kV ledningar kan hänföras dit. De
skilda huvudsystemen är över transformatorer
sammankopplade i Helsingfors, tidvis också i
Koria vid Kymmene älv. Härigenom ernås
samköming mellan alla kraftverk och
kraftförbrukare av någon betydelse i södra och mellersta
Finland, upp till Gamlakarleby och Kuopio, med
undantag för ett centralt beläget område kring
Jyväskylä, till vilket en statlig
sammanbindningslinje dock nu är under uppförande, västerut från
Varkaus.
Samkörningen, liksom även ifrågakommande
reglementering och restriktioner, dirigeras av
Folkförsörjningsministeriets Kraftbyrå, resp. dess
föreståndare, som tillika fungerar såsom
riks-kraftchef. I fråga om samdriftens dagliga
handhavande, övervakandet av krafttillgångarnas
rationella utnyttjande m.fl. praktiska detaljer,
biträdes rikskraftchefen av provinsiella och lokala
kraftchefer. De förra är tre till antalet och
utgöres av målsmännen för de tre största
kraftledningssammanslutningarna Imatra, Sydfinska och
Nokia-Harjavalta. Systemet baserar sig på
krigstidens rigorösa undantagslagstiftning men har
hela tiden arbetat i det goda samförståndets
tecken, snarast som en frivillig organisation i stil
med Centrala Driftledningen i Sverige, och har
sålunda lyckats fylla sin betydelsefulla och tidtals
rätt så grannlaga uppgift utan nämnvärd friktion
på något håll.
Med hänsyn till de genom avträdelserna
väsentligt tillstramade förhållandena, den kraftbrist,
som är att räkna med åtminstone under de
närmaste åren, och naturligtvis också den tidsanda,
som nu kraftigt gör sig gällande överallt i
världen, har det likväl ifrågasatts huruvida landets
kraftförsörjning borde omorganiseras för
ernående av större planmässighet, enhetlighet och
effektivitet eller eventuellt helt socialiseras. För
utredande och dryftande av hithörande frågor har
tillsatts en 14-mannakommitté som emellertid
ännu inte avgivit sitt utlåtande. Utan att
föregripa detta torde här kunna sägas, att idén om
ett linjebolag av ungefärligen samma typ som det
ifrågasatta svenska stamlinjebolaget, men
omfattande inte blott de stora 220 kV linjerna
norrifrån, utan även sådana 110 kV linjer, som prövas
nödvändiga för en rationell samordning av
landets krafttillgångar, vunnit många förespråkare.
Kommittén har också haft att yttra sig om den
ordningsföljd, i vilken förenämnda kraftbyggen
borde komma vid tilldelning av byggnadsmaterial
och valuta. I sitt utlåtande härom har kommittén,
inseende det farliga i att binda utvecklingen vid
förhandskalkyler, framhållit önskvärdheten av
fortgående prövning från fall till fall, såsom
sedan även skett.
Mätteknisk
informationstjänst
DK 659.24 : 5308
Inom Ingeniörsvetenskapsakademien har under någon tid
bedrivits en mätteknisk informationstjänst, som, ehuru
tämligen ny, dock hunnit ge några erfarenheter, som
måhända kan vara av ett allmännare intresse.
Som bekant har professor Edy Velander under åtskilliga
år i tal och skrift arbetat för tillkomsten av ett
Mättekniskt Institut, som skulle bl.a. fungera såsom
informationskälla för forskare och laboratoriefolk beträffande
mätinstrument. Inom detta institut skulle finnas
kännedom om mätinstrument och mätmetoder i en utsträckning,
som skulle möjliggöra lämnandet av upplysningar
beträffande t.ex. tekniska data och inköpskällor för instrument
för allehanda ändamål. Man skulle på så sätt underlätta
för forskaren att finna det instrument han behöver för
lösandet av ett givet problem.
Det är otvivelaktigt billigare och ur många synpunkter
fördelaktigare att köpa ett för ändamålet konstruerat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
