Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 12 oktober 1946 - Utvecklingen på konsthartsområdet i USA och i Tyskland, av Bo Särnö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1000
TEKNISK TIDSKRIFT
utnyttjats inom den elektriska industrin. Exempel på
sådana produkter är laminater av glasväv och kiselharts
samt glasfiberisolerad, kiselhartsimpregnerad dynamotråd.
Vätskorna har relativt flack viskositets-temperaturkurva
och hög kemisk stabilitet. Vissa typer är härdbara. De
användes som värmeöverföringsmedium,
vattenbortstötan-de lackering för keramiska kroppar, särskilt elektriska
isolatorer, emaljlack för dynamotråd och flytande
dielek-trikum, som emellertid är dyrbart och därför endast
användbart för speciella apparater. Kiselfett är ett
utomordentligt tätningsmaterial för laboratorie- och
vakuumkranar på grund av sin höga smältpunkt och sitt låga
ångtryck. Kiselgummits största fördel är, att det kan
användas inom ett vidare temperaturintervall än andra
gummiartade material. Bland kiselgummiprodukterna kan
nämnas packningar, vibrationsdämpare och tryckerivalsar samt
skyddsbeläggningar för metall, glas och väv.
Fenolhartser
Produktionen av fenolhartser i Förenta Staterna och
Tyskland anges år 1943 till 32 000 t i Tyskland och 67 000 t
i Förenta Staterna, där den 1945 hade stigit till 85 000 t.
I Tyskland utarbetades under kriget nya metoder för
hartsets bearbetning för att minska insatsen av manuellt
arbete. Fenolpressmassorna tillverkades i ett stort antal
kvaliteter och såldes under olika trivialnamn såsom
Tro-litan, Dynal m.fl. Alkydmodifierade fenolhartser för
lackindustrin såldes som Luphen i ett flertal kvaliteter. Asplit
var ett fenollim för fastsättning av golvplattor o.d.
Fenolhartserna användes i både Tyskland och Förenta
Staterna huvudsakligen till pressmassor och lim.
Modifierade fenolhartser var en viktig råvara för deh tyska
lackindustrin. I Amerika har utarbetats specialkvaliteter för
bl.a. laminattillverkning under lågt tryck och dielektrisk
härdning.
Karbamid- och melciminhartser
Produktionen av karbamid- och melaminhartser
uppskattas till 34 000 t i Tyskland år 1943 och 27 000 t i Förenta
Staterna år 1945.
Bland karbamidhartserna kan nämnas Pollopas (för
pressmassor), Plastopal (för lack) samt Kaurit (för lim).
Melaminhartser var Ultrapas (för pressmassor) och
Mapre-nal (för lack).
Tillverkningen av karbamidpressmassor skars ned under
kriget och huvudparten användes till lim, medan en mindre
del gick till lackindustrin. I Amerika förbrukas större
delen av produktionen som pressmassor. Melaminhartserna
har fått en vidsträcktare användning i Amerika än i
Tyskland och användes där i stora kvantiteter av den
elektriska industrin på grund av sin goda krypströmssäkerhet
och värmebeständighet.
Cellulosaderivat
Produktionen av etylcellulosa samt cellulosaacetat,
-ace-tobutyrat och -propionat uppskattas till 3 100 t i Tyskland
år 1943 och i Förenta Staterna 39 000 t (45 000 t år 1945).
Cellulosaacetatet användes i Tyskland till presspulver
(Trolit W) och plattor (Cellon). Båda innehöll
mjuk-ningsmedel, det förra dimetylftalat, det senare olika
produkter allt efter tillgången såsom trifenylfosfat,
dimetylftalat, trikloretylfosfat m.fl. Vidare tillverkades
cellulosa-triacetat i form av folier och garn, som på grund av sin låga
vattenabsorption användes inom den elektriska industrin.
Etylcellulosa gjordes i fyra olika kvaliteter, klassificerade
efter viskositeten. Etoxylhalten var 47—48 %.
Etylcellulosa användes till lack och pressmassor.
Tyskarna tillverkade bensylcellulosa med en bensylhalt
av 51 % i fyra olika viskositeter. Den användes till lack,
men små kvantiteter användes experimentellt som
pressmassa för bl.a. batterilådor.
I Tyskland var produktionen av vattenbeständiga cellu-
losaderivat för konsthartsändamål liten, emedan man
måste använda disponibel cellulosa för andra ändamål,
främst framställning av papper och textilfibrer. Den del,
som kunde undvaras, användes i första rummet till
framställning av sådana derivat, varav kunde göras lack och
folier.
I Förenta Staterna har man utarbetat en ny teknik för
framställning av folier i sprutmaskiner. Etylcellulosa har
använts till lösningsmedelsfria, smältbara läcker för
papper och textilier. Produkterna användes till emballage,
tapeter, rullgardiner och som skydd för förrådsställda
kanoner m.m.
Amerikanarna har igångsatt tillverkningen av
cellulosa-propionat. Det uppges vara lätt att forma, har hög
slag-böjhållfasthet samt liten vattenabsorption och krympning.
Vattenlösliga cellulosaderivat tillverkades i större
utsträckning i Tyskland än i Förenta Staterna.
Produktionen av karboxymetylcellulosa har först nyligen igångsatts
i Förenta Staterna. För 1943 anges tillverkningen ha
uppgått till 6 800 t i Tyskland och 900—1 400 t i Förenta
Staterna.
Karboxymetylcellulosa benämndes i Tyskland bl.a.
Cel-laprit. Den användes som appretur, bindemedel i
tryck-färger och som utdrygning av tvättmedel. Den
amerikanska motsvarigheten användes i vissa livsmedel för att göra
dem tjockare, i tryckfärger och som klister.
Tyskarna tillverkade även metylcellulosa (Tylose och
Glutolin), som användes bl.a. i tryck- och limfärger.
Mycket litet cellulosanitrat användes under kriget som
konstharts i Tyskland.
Allylhartser
Allylhartser har aldrig fabricerats i Tyskland. I Förenta
Staterna har de använts till militära ändamål såsom
nöt-stark lackering av flygplan. På senare tid har det
framställts kvaliteter för limning av laminater under lågt tryck
och för gjutning. En gjutkvalitet kan polymeriseras med
endast 3 % krympning. Den uppges icke kunna
underhålla förbränning.
I många hänseenden utvecklades den tyska
konsthartsin-dustrin fram till 1944 efter i huvudsak samma linjer som
den amerikanska. Den tyska utvecklingen fick sin
särprägel genom den nödvändiga anpassningen efter
knappheten på inhemska råvaror samt utnyttjandet av de högre
kolväten, som erhölls från Fischer—Tropsch’ process.
Utvidgningarna var dessutom beroende av högkvarterets
uppfattning om den närmaste tidens materialförsörjning.
I Förenta Staterna var utvecklingen icke oberoende av
råvarutillgång och militära önskemål; de statliga
myndigheterna utövade tvärtom en stark kontroll över
expansionen, men utvecklingen kunde i alla fall fortgå efter ett
program på längre sikt, och tack vare förekomsten av
ett större antal från varandra fristående företag blev de
teknisk-ekonomiska synpunkterna mycket allsidigt
belysta. Nu har de amerikanska producenterna i sin hand
de detaljrika uppgifterna om den tyska
konsthartsindu-strins tillverknings- och bearbetningsmetoder, som deras
"Technical Intelligence Industrial Committees"
sammanställde efter besök i de tyska fabrikerna i fjol vår. Redan
har amerikanska fabriker upptagit tillverkningen av
konsthartsprodukter, som utvecklats i Tyskland och som icke
tidigare framställts i Amerika, och flera sådana nya
produkter är att vänta. Men även fabrikanterna av sådana
material, som tillverkats i Amerika oberoende av de tyska
erfarenheterna, måste ha en stor nytta av, vad som nu
blivit känt om den tyska utvecklingen. De
konsthartsmed-vetna amerikanarna kommer säkerligen att utan tvekan
nyttiggöra och med sina egna erfarenheter sammansmälta
det värdefulla forsknings- och utvecklingsarbete, som
utförts i IG Farben-koncernens laboratorier och fabriker.
Bo Särnö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
