Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 12 oktober 1946 - Undersökningar över slagböjhållfastheten hos konsthartsmaterial, av Halvard Liander, Cyrill Schaub och Arthur Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 september 1946
1013
där konstanten 18 gäller för rektangulärt
tvärsnitt. För annan tvärsnittsform har denna
konstant annat värde, t.ex. 24 för cirkulär.
Det bör beaktas, att slagarbetet i ovanstående
formel hänföres till den belastade
provstavsvoly-men. Man erhåller därigenom såsom nedan skall
visas experimentellt ett mått på en egenskap hos
materialet, som inom vida gränser är oberoende
av sättet för provningens utförande och
provstavens dimensioner.
Elasticitetsmodulen vid dynamisk böjpåkänning
Såsom synes framgå av undersökningar av
Frölich15 skiljer sig elasticitetsmodulen vid
dynamisk böjpåkänning föga från motsvarande
storhet vid statisk belastning. Tyvärr anger
emellertid Frölich inga jämförelsedata för de undersökta
materialen, och som dessas egenskaper kan
variera inom tämligen vida gränser, har
undersökningen ringa värde i detta sammanhang.
Vi har därför bestämt såväl den statiska som
den dynamiska elasticitetsmodulen för några
konsthartsmaterial. För den statiska mätningen
användes en metod i huvudsak
överensstämmande med den i Schweiz normerade16. För de
dynamiska försöken användes dels en provanordning
enligt Le Rolland-Sorin17, dels resonansprincipen.
Anordningen enligt Le Rolland-Sorin framgår av
skissen i fig. 1 t.v. Provstaven är fast inspänd i sin
övre ände samt uppbär nedtill ett fast inspänt ok.
Oket är med två bladfjädrar kopplat till två lika
vikter A och B. Försättes vikten A i svängning,
kommer svängningsrörelsen att fortplantas till B
och med vissa tidsintervall inträder då
svävningar. Apparaten kalibrerades med stålstavar av
olika styvhet, varvid framgick, att den av Le
Rol-land-Sorin angivna beräkningsformeln ej återger
de verkliga förhållandena. Med tillhjälp av
kalibreringskurvan kunde emellertid
elasticitetsmodulen med nöjaktig noggrannhet beräknas för
de provade materialen. Resultaten återfinnes i
Fig. 1. Anordning för
bestämning au t.v.
elasticitetsmodulen enligt Le Rolland-Sorin,
t.h. dynamiska
elasticitetsmodulen.
Tabell 1. Elasticitetsmodulen vid rumstemperatur för
konsthartsmaterial
Material Elasticitetsmodul, kp/cm2
Statisk Enl. Rolland- Resonans
Sorin
Trämjölsbakelit ...... 70 000 84 500 72 000
Mineralbakelit ................220 000 227 000 215 000
Bakelitpapperslaminat
252 ................. 100 000 94 500 99 000
253 ..................................170 000 — —
Polymetakrylat (per-
spexglas) ........... 30 000 — 28 000
Karbamidpressmaterial 75 000 — 70 000
tabell 1. Mot elasticitetsmodulbestämningen enligt
Le Rolland-Sorin kan i detta sammanhang
slutligen anmärkas, att den egentligen på grund av
den låga frekvensen endast ger materialets
statiska elasticitetsmodul vid låga spänningar.
Dessa resultat verifierades ytterligare med
resonansmetoden, som bygger på en apparatur enligt
fig. 1 t.h. Provstaven, fast inspänd i övre änden,
uppbär nedtill ett ankare med massan m.
Ankaret påverkas av en elektromagnet, som matas med
sönderhackad likström av vinkelfrekvensen o>.
Denna varieras, tills ankarets svängningsamplitud
blir maximum, co> —cores. För provstavens
dynamiska elasticitetsmodul kan då härledas, att
u m /3 2
t^d —–" t wre»
g 3/
där g är accelerationen vid fritt fall.
Resonansmetoden ger den verkliga dynamiska
elasticitetsmodulen inom det för slagprovet
aktuella spänningsintervallet, således vid relativt höga
spänningar. Resultaten är sammanställda i
tabell 1, som visar, att den dynamiska
elasticitetsmodulen för samtliga undersökta material ej
skiljer sig nämnvärt från den statiska.
Experimentell prövning
av formlerna för slagböjgräns och slagfasthetstal
För att få möjlighet att jämföra olika
provmetoder har vi vid Aseas materiallaboratorium
konstruerat en fallhammare i huvudsak enligt de
principer, som angivits av Gallendar.
Fallhammaren (fig. 2) består helt enkelt av en utbytbar
gejderstyrd vikt, som bringas att falla lodrätt
från valfri höjd intill 800 mm och därvid träffar
en provstav upplagd på två stöd, vilkas avstånd
från varandra kan varieras upp till 200 mm.
Gejderstyrningen är utformad som tappar med
små anliggningsytor, så att friktionsförlusterna
blir försumbara för vikter över 10 g. Vikten, vars
anslagsdel är utformad som en egg med 3 mm
radie, kan göras av godtycklig storlek.
I fallhammaren förskaffar man sig genom ett
förförsök en ungefärlig uppfattning om lämplig
vikt och fallhöjd. Vid den egentliga provningen
börjar man sedan med en fallhöjd som är unge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
