Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 12 oktober 1946 - Undersökningar över slagböjhållfastheten hos konsthartsmaterial, av Halvard Liander, Cyrill Schaub och Arthur Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1014
TEKNISK TIDSKRIFT
fär 70 % av den som kan beräknas leda till brott
och ökar fallhöjden stegvis till dess bräcka eller
brott inträffar. Lämplig ökning i fallhöjd mellan
slagen är 4—6 % av det värde, som erhölls vid
det förberedande provet. I vanliga fall motsvarar
detta 5—6 slag. Med hänsyn till att den fallhöjd,
för vilken brott nätt och jämnt inträffar, måste
ligga mellan det värde som sist noterades utan
brott och det som ledde till brott, anföres
medeltalet av dessa värden som slutresultat.
Provningen i pendelhejare (fig. 3) har utförts
dels på vanligt sätt enligt den hittills vanligen
använda enslagsmetoden, dels med stegvis till brott
ökande fallhöjd. Enligt det senare förfaringssättet
erhålles resultat i full överensstämmelse med dem
man uppnår med motsvarande metod i
fallhammare, och den skillnad man finner mellan
en-slagsvärdet för ett material och värdet enligt
slagökningsmetoden representerar
slungnings-och andra förlustarbeten. Exempel på mätvärden
anföres i tabell 2 för trämjölsbakelit. Provningen
har utförts på provstav 120X15X10 mm med
70 mm stödavstånd, och i tabellen angivna
värden utgör medeltal av minst tio prov. I detta
fall är förlustarbetet vid enslagsmetoden 18 %
av det funna värdet. Slungningsförlusten varierar
med specifika vikten hos provmaterialet och även
med provstavsdimensionerna och pendelns
energiinnehåll.
Vid dessa liksom vid följande undersökningar
har provstavar av härdbara pressmassor
framställts genom pressning i form 120 X 15 X 10
nnn. Tjocklek och bredd har varierats inom vida
gränser genom inläggning av passbitar, längden
genom avskärning. För pressningen av
trämjöls-bakeliten har använts en temperatur av 160°C, ett
tryck av 250 kp/cm" och en tid av ca 1 min/mm
Tabell 2. Jämförelse mellan värden på slagarbetet för
trämjölsbakelit enligt enslagsmetoden i pendelhejare och
slagökningsmetoden i pendelhejare och fallhammare
Provapparat Metod Slagarbete, kpcm/cm2
Pendelhejare, 25 kpcm Enslag 6,5
Pendelhejare, 25 kpcm Slagökning 5,4
Pendelhejare, 100 kpcm Slagökning 5,3
Fallhammare, 100 g Slagökning 5,3
Fallhammare, 250 g Slagökning 5,2
Fallhammare, 500 g Slagökning 5,4
godstjocklek. Samma gäller stenmjölsbakeliten
med undantag för presstrycket, som för denna
pressmassa varit 350 kp/cm2. Provstavarna har
genomgående använts oskårade med oskadad
presshud på drag- och trycksida men med slipade
kantsidor.
Av bakelitpapperslaminat har provats två
kvaliteter, 252 och 253, med olika hartstyp och
hartshalt. Stavarna har utskurits ur plattor av olika
tjocklekar så, att även i detta fall drag- och
trycksida icke bearbetats. Även av polymetakrylat har
provstavarna erhållits ur plattmaterial
(perspex-glas) .
Samtliga anförda försöksvärden är medeltal av
minst fem prov, i allmänhet många flera. I vissa
fall har olika provserier gjorts med material av
något olika beskaffenhet, varför mindre
skillnader i provningsresultatet ibland kan spåras.
En felkälla vid slagökningsmetoden är den
utmattningseffekt, som uppträder vid upprepad
slagpåkänning. Enligt Callendar31 skall
utmattningseffekten kunna helt försummas. Han har
emellertid endast provat skårade stavar ocli har
inte undersökt utmattningseffekten annat än
genom jämförelse mellan några resultat uppnådda
Fig. 2. Fallhammare.
Fig. 3. Pendelhejare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
