Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 19 oktober 1946 - De tekniska högskolornas pedagogiska problem, av Jarl Salin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1028
TEKNISK TIDSKRIFT
Träningen i uppställandet och utförandet av
kalkyler måste naturligtvis i huvudsak ske i
anslutning till de tekniska tillämpningsämnena.
Lärarna i dessa ämnen måste alltså i viss mån
även fungera som lärare i praktisk matematik.
Denna uppgift försummas ganska allmänt. De
studerande får här ej den vägledning och kritik
som de behöver. De utför ofta även senare som
ingenjörer sina kalkyler på högst opraktiska och
onödigt arbetsdryga sätt och förbiser ej endast
enklare sätt att utföra beräkningar utan också
enklare sätt att resonera och uppställa kalkylerna.
Som det nu är. kan man säga, att de studerande i
matematikkursen får lära sig grammatiken för
ett främmande språk, som de sedan inte får
tillräcklig övning i att själva använda som
vardagsspråk.
Oanvända principer
Vad som här sagts i fråga om matematiken och
dess utnyttjande i fortsättningen, gäller även
vissa av fysikens principer, som varje studerande
teoretiskt känner till, men inte alltid kan basera
egna slutsatser på.
Jag tänker närmast på värmelärans
huvudsatser, ej endast på den i detta avseende
beryktade entropiprincipen utan även och i synnerhet
på den oftare användbara energiprincipen. Alla
ingenjörer känner nog till lagen om energins
bestånd, men alla kan nog inte i praktiken alltid
fixera vad denna lag sist och slutligen fordrar
och de förstår i allmänhet inte, vilka praktiskt
värdefulla och klarläggande resultat man i
otaliga fall kan få fram ur energibilanser.
Lärarna i tillämpningsämnen borde enligt min
mening ägna dylika principers praktiska
användning mera ingående beskrivningar och inte
avfärda härledningar av formler och dylikt med
den vanliga frasen att "på grund av
energisatsen erhålles" eller någon annan dylik glosa,
utan att närmare klarlägga huru man resonerar
och uppställer kalkylen. De studerande måste
också få övningar i att själva tillämpa
principerna och t.ex. uppställa energibilanser för på
mångfaldiga sätt varierade fall. Genom att uträkna där
ifrågakommande poster kan de orientera sig
om olika energiposters storlekar och på så sätt
förskaffa sig den nödiga uppfattningen om vad
som i olika praktiska fall kan försummas i
bilan-serna, vad ej.
över huvud bör begreppssvårigheter av
grundläggande natur ej kringgås eller på ett oklart sätt
förenklas — det hämmar eller försvårar ganska
snart den intellektuella självverksamheten. Nödig
tid måste här offras på ett klarläggande av
förhållandena.
För självständiga användningar hinderliga,
dunkla punkter eller luckor i förståelsen av
teorierna uppkommer till en stor del i skarven
mellan grundkurserna i matematisk-naturvetenskap-
liga ämnena å ena sidan och de tekniska
tillämpningsämnena å den andra sidan.
För att få bort sådana skarvfel, borde lärarna
i de tekniska tillämpningsämnena, mera än nu
i allmänhet synes vara fallet, vid sina
framställningar något repetera nödiga avsnitt av de
grundläggande läroämnena, med de modifikationer i
betraktelse- och beteckningssätten, som de
vanligen vill införa. En sådan repetition av
grunderna skadar nog ej.
De största försummelserna i fråga om
stimulerandet och uppövandet av en ingenjörsmässig
självverksamhet i högskolorna kan väl sägas
gälla anläggande av ekonomiska synpunkter på
tekniska problem. Visserligen är de ekonomiska
synpunkterna i princip nog så enkla sådana, men
just de enkla och grundläggande synpunkterna
blir lätt förbisedda då man blir alltför lärd, vilket
en studerande blir ganska fort. Även begåvade
elever och högt skolade ingenjörer kan vid
ekonomiska överväganden göra häpnadsväckande
felslut, både principiellt och praktiskt. Alla har
inte affärsmannens sinne för de tankegångar, som
uttryckes genom addition och subtraktion. De
flesta studerande måste nog få en rätt rundlig
tid på sig att begrunda på olika sätt varierade
tekniskt-ekonomiska problemställningar få
tillfälle att göra de vanligaste tankefelen och få dem
korrigerade. Ett ihärdigt uppmärksammande av
de ekonomiska synpunkterna är också
nödvändigt för att de studerande skall få ett tillräckligt
starkt intryck av dessa synpunkters betydelse och
få klart för sig, att ingenjörsverksamheten
berövas sin regleringsmekanism om man tar bort
dem, eller det de försöker ge uttryck åt.
Dåligt helfabrikat eller gott halvfabrikat?
Det är tydligt, att om man, såsom här antytt,
ägnar större uppmärksamhet och tid åt den
grundläggande skolningen och ger mera plats åt
en tidkrävande självverksamhet under hela
studietiden än nu, så hinner de studerande ej
under den till buds stående tiden inhämta alla de
specialinsikter som behövs för att utan vidare
kunna handha en ingenjörsbefattning av det slag,
som utbildningen närmast tar sikte på.
Det uppstår då frågan, om det är absolut
nödvändigt att göra utbildningen i högskolorna så
fullständig i fråga om detaljerna att de
utexaminerade vore fullt färdiga att börja utöva
ingenjörsyrket på något specialområde. Kan det ej vara
nog med en mera allmän, men solid och på
självverksamhet inriktad skolning, som skulle ge goda
förutsättningar att senare, mer eller mindre på
egen hand, snabbt men med kritik och omdöme
sätta sig in i mera speciella tekniska förhållanden
på det område, där de får sin verksamhet
förlagd? Förenklat uttryckt kan man fråga om
högskolorna bör försöka producera färdiga, för
speciella uppgifter väl drillade, men i grund och bot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
