Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 19 oktober 1946 - Fjärruppvärmning av Reykjavik från varma källor, av Helgi Sigurdsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 oktober 1946
1043
Fjärruppvärmning av Reykjavik
från varma källor
s ■ -
Direklör Helgi Sigurdsson, Heykjavik
Som bekant finns det naturliga varma källor på
flera ställen på Island, där varmt vatten eller ånga
eller en blandning av bägge delarna ständigt
strömmar upp ur jorden. Dessa källor finnas både
i bebodda och i obebodda trakter och de
förekomma till och med under jöklarna. På några
ställen äro de på botten av insjöar eller
havsbotten. Den sammanlagda värmeenergin hos alla
dessa källor är enorm och överstiger vida den
energi, som landets alla vattenfall representerar.
Denna energi har dock tills helt nyligen varit
mycket litet utnyttjad men på de senaste åren
har det börjat bli en förändring därvidlag. Förr
i tiden användes det varma vattnet endast för
tvättning och badning och vid vissa tillfällen för
kokning och bakning. Nu användas vattnet och
ångan i växande omfattning även till
uppvärmning. Den största anläggningen av detta slag är
Reykjaviks fjärruppvärmningsanläggning, där
största delen av Islands huvudstad uppvärmes
med vatten från naturliga varma källor, som ligga
ca 16 km utanför staden.
Inom den närmaste framtiden kommer man
också att kunna alstra elektrisk energi med hjälp av
ångturbiner, som drivas med naturlig ånga. Den
första provturbinen av detta slag är redan
beställd. Även på flera andra sätt kommer man att
kunna utnyttja dessa varma källor men det ligger
utanför ramen för denna uppsats.
Reykjaviks fjärruppvärmningsanläggning är på
många sätt olika andra
fjärruppvärmningsan-läggningar som man känner till. Dels kommer
värmen från naturliga varma källor, dels pumpas
det varma vattnet genom en mer än 16 km lång
huvudledning in till staden.
Fördelningsledningarna äro vidare ovanligt vittutgrenade; deras
sammanlagda längd är ca 36 km, förutom
stickledningar till de enskilda husen. Anläggningen
förser nästan 3 000 hus med värme och varmt
förbrukningsvatten, och i dessa hus är det
sammanlagt 4 000 olika värmesystem. Anläggningens
sammanlagda värmeförbrukning är 77 X 10°
kcal/h. Värmen säljes med ett fixt pris per
kubikmeter varmt vatten. Returvattnet från värme-
Föredrag vid 3:e Nordiska Ingenjörsmötet den 28 maj 1946.
DK 551.233 : 697.34
elementen går till kloakledningen efter att
eventuellt ha använts till badning eller tvättning.
De varma källorna ligga vid Reykir, ca 16 km
utanför Reykjavik, och äro där spridda över en
yta av omkring en halv kvadratkilometer. Deras
sammanlagda vattenflöde svarade mot ca 100 1/s
82 °C varmt vatten. Sedan 1933 ha genom detta
område utförts 38 djupborrningar, 4, 6 och 8"
i diameter och 135—621 m djupa eller i medeltal
348 m, med resultat, att nu får man från dessa
borrhål 280—290 l/s varmt vatten med en
medeltemperatur av 87°G. Detta vatten är alkaliskt och
angriper därför varken betong eller järn, vilket
gör det möjligt att leda källvattnet genom
stålledningar och betongbehållare direkt in i husens
värmesystem.
Vi komma nu att följa vattnet på dess väg från
källorna in till staden och vidare genom de
enskilda husen ner till avloppsledningen.
Huvudsystemet
I huvuddrag är systemet anordnat så att från
borrhålen ledes vattnet genom ledningssystem
med naturligt fall ned till samlingsbassängen,
fig. 1. De minsta ledningarna äro 4" och de
största äro 13"; sammanlagda längden är 3 350 m. An
slutningen till borrhålen är utförd på så sätt, att
översta delen av borröret är ingjutet i betong.
Fig. 1. Ledninyssystern med samlingsbassäng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
