Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 19 oktober 1946 - »Plastic wood»-förfarandet vid flygplansbygge, av Edvard Wegelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1052
TEKNISK TIDSKRIFT
Dukpressning i Finland
För att inte min framställning skall bli alltför
abstrakt, skall jag i korthet redogöra för den
erfarenhet vi i Finland vunnit med
dukpressnings-metoden vid Statens Flygplansfabrik.
Förrän man kunde påbörja den egentliga plastic
wood-metoden, måste man utföra förberedande
undersökningar med lämpliga konsthartslimtyper,
lämpliga gummisorter för säckarna. Våra
möjligheter voro ju begränsade av krigsförhållandena,
varför blott följande konsthartslim stodo till vår
disposition:
Kaurit, en tysk karbamidharts.
Tego-film, fenolformaldehydharts på papper
från en tysk firma.
Resenitharts, tysk fenolformaldehydharts i
alkohollösning.
Pressal Ka 29, tysk melaminharts.
Tammer-lim, karbamidharts i vattenlösning,
finskt fabrikat.
Tammer-film, föregående men på papper,
samma fabrikat.
Resultaten av undersökningarna gåvo vid
handen, att kaurit ej var lämpligt på grund av dess
sprödhet samt dåliga vattenbeständighet.
Fenolhartsen — Tego, Resinit — måste förkastas, ty
för att härda fordrade de en så hög temperatur
(140°C), som till buds stående konstgummisorter
ej utstodo.
Pressal-limmet gav vid
laboratorieundersökningar utomordentligt goda resultat, men då
tyskarna vägrade att sälja till oss behövliga
kvantiteter av detta lim, kunde det inte tas i
användning. Tammer-limmet, som enkom för vår
räkning utvecklades av Tammer-film-limmet, visade
sig mycket lämpligt för plastic wood-ändamålet.
Då det levererades i lösning, utblandat med
härdaren, var dess användningstid begränsad till två
veckor. Före detta måste det strykas på
trästrimlor. Men dessa kunde sedan väl torkade flera
månader förvaras på ett svalt ställe. Utförda
prov utvisade, att åtminstone sex månaders
lagring inte inverkade på resultaten.
Sedan ett lämpligt lim var funnet, kunde man
påbörja de egentliga plastic wood-försöken. Som
första objekt utsågs en kastbar bränsletank av
Fig. 6. Bränsletank av formpressat skiktträ.
Fig. 7. Schematisk bild av plastic wood-anläggningen vid
Finska Statens Flygplansfabrik.
150 1 kapacitet (fig. 6). Någon
högtrycksbehållare hade vi då ännu inte, varför vi beslöto att
använda den tidigare omnämnda
inregummi-tryckmetoden. Vi byggde ett yttre tvådelat skal
av så tjock plåt, att det kunde motstå ett inre
tryck av 15 at. Så beställde vi från
gummifabriken en gummisäck av samma form, för att
användas som inregummi ungefär som på en
fotboll. Det återstod ju nu blott att få träskikten
placerade mellan skalet och gummisäcken, för att
kunna börja med "bakningen". Detta skedde på
följande sätt: för att inte behöva rada in
trästrimlorna direkt i tryckskalen, utan kunna
reservera dessa endast för "bakningen", använde
man sig av tunna aluminumskal, som passade
in i de motsvarande yttre skalen. Först radade
man in i den undre halvan med Tammer-lim
behandlade torra trästrimlor kryssvis. I mitten,
där en mellanvägg samt vid ställen, där fästen
senare skulle anbringas, sattes nu in ringformiga
spanter. I vardera ändan insattes de på förhand
i press tillverkade främre och bakre kalotterna.
Med tillhjälp av dessa ringar och kalotter kunde
man nu anbringa de övre strimlorna, som stuckos
in mellan respektive strimlor i undre halvan. Före
detta satte man självfallet in gummisäcken. Nu
kunde det övre tunna aluininumskalet påsättas
försett med ett hål för gummisäckens ventilslang.
Det hela kunde nu placeras in i det yttre skalet.
Bultarna, som förenade de båda halvorna, sattes
på, luften, förvärmd med ett motstånd,
pumpades in i säcken, och formen sattes in i ugnen för
att bakas. Som tryck användes 15 at, som
temperatur 120°C. Gummisäcken uttogs ur den
färdig-pressade behållaren genom ett hål på övre sidan,
som även användes för att anbringa mellanväggen
samt nödiga armaturer, varefter hålet täcktes med
ett lämpligt pålimmat lock.
Allt detta låter ju enkelt, men så lätt var det ju
inte i början. Gummisäcken ville inte hålla så
högt tryck, utan revs sönder av för spända
trä-strimlor, som voro för sträva för att glida på sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
