Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 26 oktober 1946 - Bestämning av vattentemperaturen i älvar, av Gunnar Nybrant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i08i)
TEKNISK TIDSKRIFT
A’i = termometerns anpassningskoefficient,
ko = termometerbehållarens
anpassningskoefficient,
r;= tiden räknad från den tidpunkt, då
behållaren blivit fylld,
öb <= temperaturdifferens härrörande från
behållaren,
<5t != temperaturdifferens härrörande från
termometern.
Oftast är k2 mycket mindre än kx, i vilket fall den
andra termen i ovanstående ekvation kan
åtminstone vid överslagsräkningar försummas. I
det fall, då behållaren fylles snabbt och den
omgivande vätskans rörelse är mycket liten, erhålles
följande numeriska värden på termerna St, <5b och
S i ovanstående ekvation under den
förutsättningen att ki r= 0,075, Å’2 = 0,0038.
Tabell 1. öt, öb och 8 som funktion av t och Aa för
k\ = 0,075 och k2 c= 0,0038
A 2 1 2 5 10 15 20
Ai 0,030 0,060 0,015 0,300 0,315 0,600
åT 1,23 • 10-4 2,47 • 10-4 6,17 • 10"’ 1,23 • 10-* 1,85 • 10-3 2,47 • 10-a
t = 2 åß 0,0200 0,0401 0,1001 0,2003 0,3004 0,4005
S 0,0201 0,0403 0,1007 0,2015 0,3023 0,4030
ST 2,2 • 10-15 4,4 • 10-" 1,1 • 10-" 2,2 • 10"" 3,3 • 10-" 4,4 • 10""
t = 7,5 åB 0,0057 0,0114 0,0286 0,0572 0,0857 0,1143
ö 0,0057 0,0114 0,0286 0,0572 0,0857 0,1143
ST 4,9 • lO-50 9,8 • 10-so 2,4 • 10-" 4,9 • 10-" 7,3 • 10-" 9,8 • 10-"
t = 15 ÖB 0,0010 0,0021 0,0052 0,0103 0,0155 0,0207
<5 0,0010 0,0021 0,0052 0,0103 0,0155 0,0207
Såsom framgår av tabell 1 kan för de värden på
och k2, vilka ligga till grund för tabellen, och
vilka i praktiken ofta förekomma, år försummas i
förhållande till àB. Då k2 ökar i storlek i
förhållande till ökar även Öb i storlek och kan då ej
försummas.
De fall, då behållaren blott långsamt fylles,
kunna överföras till ovan behandlade fall, om man
som utgångspunkt tar den tidpunkt, då
behållaren just blivit fylld. A1? kommer i detta fall att
kunna erhålla avsevärt mindre värde än i det
ovan återgivna fallet.
Behållarens anpassningskoefficient
Behållarens anpassningskoefficient varierar, så
som jag har visat, mycket regelbundet med den
yttre vätskans hastighet v. För en behållare med
ett enda stort ventilhål fann förf. följande
ekvation
k i= 0,0031 + 0,000724 • y0’819 (3)
För en behållare med tvenne ventilhål erhölls
följande likhet
Ä f= 0,0038 + 0,000363 • Ü°>795 (4)
Såsom jag teoretiskt visat, bör temperaturanpass-
ningen i en turbulent strömning kunna skrivas på
samma sätt som dessa ekvationer, varvid
potensen skall erhålla värdet 0,8. Eftersom detta blott
obetydligt skiljer sig från potenserna i
ovanstående båda ekvationer, kan man utan tvivel
förutsätta, att strömningen vid ifrågavarande
experimentella bestämning var turbulent.
Sörpningsrisk i älvar
I kraftverken uppträder ofta vid isläggningen
och strax före densamma risk för igensättning
av isgrindar och eventuellt turbiner med
iskristaller. Issvårigheterna ge sig tillkänna på olika
sätt allt efter lamellavståndens storlek. Ju större
lamellavståndet är, desto mindre är risken för
igenisning. Risken för igensättning av turbinen
med is är i regel tämligen liten.
Då ett kraftverk är beläget vid utloppet eller
strax nedstöms utloppet av en sjö, är i regel
igen-isningsrisken tämligen obetydlig. Undantag utgör
tiden strax före isläggningen, då issvårigheter
kunna uppstå, om det råder kallt men samtidigt
blåsigt väder, så att ytisläggningen förhindras. I
detta fall kunna de övre vattenskikten bli
nedkylda och t.o.m. underkylda, medan samtidigt
stark sörpabildning uppträder, vilket kan leda
till en fullständig igensättning av isgrindarna, om
icke dessa uppvärmas. Eftersom ovannämnda
väderlekssituation med samtidigt stark vind och
stark kyla är ganska ovanlig, förekomma svåra
issituationer tämligen sällan vid .sjöutlopp, men
eftersom det är ytterst dyrbart, både direkt och
indirekt, med t.o.m. blott ett enda driftavbrott,
torde det i regel vara lönande att vid byggandet
av större kraftverk förse grindarna med
uppvärmningsanordningar, även om risken för
igen-kravning av grindar kan synas tämligen liten.
Undantag kan vara motiverat vid mindre sjöar
eller vid stora dämningsområden. Vid större sjöar
är faktiskt risken för igenisning större, eftersom
dessa isläggas tämligen sent och kunna
förhållandevis lätt "blåsa upp".
Uppvärmningen av grindarna sker i regel med
elektrisk ström eller med varmvatten, vartill kan
begagnas kylvatten från exempelvis
transformatorer. Uppvärmningen av isgrindarna är ej
avsedd att smälta samtliga iskristaller, som föras
fram till grindarna av vattnet, utan åsyftar att
förhindra fastsättning av iskristaller vid metallen.
Man kan lätt räknemässigt visa, att en
uppvärmning, som åsyftar att överföra samtliga
iskristaller till vatten, måste vara så stor, att den i regel
är ur ekonomisk synpunkt värdelös.
Uppvärmningen av isgrindarna har sålunda i allmänhet
två mål, nämligen dels att upphäva underkylning
av vattnet, dels att förhindra fastsättning av
iskristaller. Metallytornas struktur spelar härvidlag
en viss roll, i det att grövre ytor lättare utfälla
underkylt vatten som is än jämna, blanka ytor. En-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
