Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 26 oktober 1946 - Förebyggandet av olyckshändelser inom industrin, av r - »Compte-Rendu» för Cigré-konferensen 1946, av F Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i08i)
Det tycks vara en så gott som undantagslöst rådande
uppfattning att den mänskliga faktorn spelar den största
rollen. Enligt statistiken kan 80 % av alla olyckor i arbetet
hänföras till den mänskliga faktorn. Chefen för American
Rolling Mill Co., Charles Hook, har t.o.m. sagt: "Jag skulle
föredra en fabrik utan några säkerhetsåtgärder, men där
arbetarna vore försiktiga, framför en fabrik utrustad med
de mest effektiva skyddsanordningar men med vårdslösa
arbetare."
I verkligheten är dessa båda faktorer lika betydelsefulla.
Det är uppenbart att det industriella arbetet måste bestå
av något mer än att ständigt vara på sin vakt för att
undvika olyckshändelser, och jag skall längre fram visa hur
motiverat det är alt fästa den största vikt vid
skyddsanordningarna vid maskinerna.
Det finns andra orsaker än vårdslöshet, lättsinne och
underskattning av faran, som gör att arbetarnas
inställning till säkerhetsåtgärderna inte alltid är den riktiga. Det
inan inte får glömma är att det fordras en extra
ansträngning från arbetarnas sida för att följa
säkerhetsföreskrifterna. Man måste ju t.ex. göra en omväg för att undvika
en hängande last, eller man måste t.ex. flytta undan
plankor med spikar i, som ligger i vägen och som kan
skada de passerandes fötter. Man måste också skruva fast
arbetsstycket i stället för att hålla det i handen t.ex. vid
borrning av mindre arbetsstycken.
Allt detta betyder en uppoffring i tid och arbete och även
om varje sådant fall i och för sig endast är en småsak,
så innebär det hela en avsevärd extra börda. Det förklarar
varför en god arbetare alltid är försiktig, medan den låte
arbetaren inte är det. Man kan också förstå att
åsidosättandet av säkerheten inte behöver vara ett uttryck för
lättja och bekvämlighet utan att det snarare beror på
strävan att vinna tid, att arbeta snabbare. Det är ett av
de skäl, varför det är nödvändigt att till det yttersta
fullkomna det tekniska olycksfallsskyddet.
Underlåtenheten att använda sådana skyddsmedel som
glasögon, gasmasker, skyddskläder o.d. kan också mången
gång bero på att dessa skyddsmedel hindrar eller
försvårar det produktiva arbetet. Sådana dou bör därför
konstrueras så att de verkar så litet hindrande som möjligt
och helst bör de i stället underlätta arbetet. Förebyggandet
av olyckshändelser är följaktligen såväl för ledningen som
för arbetarna ett extra arbete.
Därav följer att man inte kan vänta att arbetarna skall
göra denna extra ansträngning utan att vara absolut
övertygade om nödvändigheten därav, och om de inte når
samma fördelar genom att följa föreskrifterna som de har
av en större tillverkning.
De olyckshändelser, som inträffar, tillskrivs alltså ibland
med orätt vårdslöshet, ouppmärksamhet, övermod osv., då
det i verkligheten endast är fråga om bristande övertygelse
om nödvändigheten av att låta säkerheten gå först av allt.
Avsikten med det som här sagts är endast att fästa
uppmärksamheten på ett speciellt sätt att betrakta arbetarens
medverkan vid ökandet av säkerheten och på det faktum
att det icke är enbart fruktan för faran, som är den
avgörande faktorn, då det gäller att få arbetaren att följa
säkerhetsföreskrifterna.
Man får alltså inte nöja sig med att säga t.ex.: "Om
arbetarna inte vill använda de glasögon, som vi har ställt till
deras förfogande, så mycket värre för dem." Det gäller
framför allt att vädja till deras känsla för yrket och
övertyga dem om att obehaget att bära glasögon, handskar
eller gasmask hjälper dem att undvika fara även för deras
familjer, som kan få lida lika mycket soin de själva av de
olyckshändelser som kan drabba dem. Dessutom påverkas
arbetet i fabriken, som de är beroende av för sitt
uppehälle, av de utgifter, som olyckorna för med sig och som
för alla olycksfall under året representerar enorma
summor, vilka har givits ut fullständigt i onödan. När allt
kommer omkring, är det för övrigt de själva och
samhället som får betala det hela. Detta är ändamålet med
TEKNISK TIDSKRIFT
den säkerhetspropaganda, som skall skänka arbetaren en
riktig inställning och lära honom att förstå vad det är
fråga om.
Den som konstruerar säkerhetsanordningar bör
följaktligen tänka ut dem och montera dem, som om de, som
skall använda sig av dessa säkerhetsåtgärder, inte hade
något begrepp om fara, och den som skall uppträda som
lärare i fråga om förebyggandet av olyckshändelser bör
utarbeta sin undervisning i säkerhetstjänsten, som om de
industriella anläggningarna inte vore försedda med något
som helst skydd mot olyckorna.
Så länge den mänskliga faktorn och den tekniska faktorn
anses komplettera varandra, förblir båda ofullständiga.
Man bör ha klart för sig att även de bäst uttänkta tekniska
säkerhetsanordningar inte kan ersätta personalens
medverkan vid ökandet av säkerheten, och tvärtom, så länge
det finns en fara och denna inte har avlägsnats genom
tekniska åtgärder, så kommer den förr eller senare med
ödesbestämd säkerhet att leda till en olyckshändelse, hur
mycket det än har varnats mot denna fara.
Den tekniska säkerhetstjänsten och den säkerhetstjänst
som tar fasta på den mänskliga faktorn bör följaktligen
organiseras oberoende av varandra, även om de
sammanfaller på vissa punkter. Det nyttar alltså föga att disputera
om, vilken av de två som har den största betydelsen.
Man får vidare ha klart för sig att det är genom
gärningar som personalen begär att bli övertygad. Det är
endast när personalen ser att det verkligen utförs ett
effektivt, förebyggande skyddsarbete, som ledningen kan vädja
till de anställda om medverkan i kampen mot olycksfallen,
dvs. få den mänskliga faktorn med i spelet.
Den schweiziska järnvägsstyrelsen framhåller bl.a.: "Man
börjar få alltmera klart för sig att av alla de åtgärder, som
kan utnyttjas i kampen mot olycksfallen, är de tekniska
åtgärderna de effektivaste, då det gäller att minska
olycksfallsrisken.
Erfarenheten visar att man måste fästa stor vikt vid
att förhållandena på arbetsplatsen erbjuder största möjliga
trygghet. Det är en psykologisk punkt, som man inte får
ignorera. Det goda exemplets suggestiva makt är väl känd,
och om arbetaren ser att allt omkring honom erinrar om
att hans chefer vakar över hans välbefinnande och över
hans säkerhet, kommer utan tvivel känslan av att det är
hans moraliska skyldighet alt medarbeta i detta
förebyggande arbete att väckas och sedan att utvecklas inom
honom.
I de fall då några tekniska anordningar inte kan vidtas,
får man inte försumma vad man har kallat det
psykologiska förebyggandet av olyckshändelser. Det gäller att
hos arbetaren utveckla känslan för säkerhet och förankra
denna på något sätt i hans vilja; arbetaren måste
omedvetet ständigt vara på sin vikt. Man bespar honom
personliga, smärtsamma erfarenheter genom att låta honom
dra fördel av andras. Det är just detta, som bör vara
säkerhetstjänstens uppgift, att undervisa arbetarna, att
låta dem dra fördel av de lärdomar som inträffade
olyckshändelser har skänkt och i all synnerhet att upplysa dem
om de förebyggande åtgärder som vidtagits för att
förhindra ett återupprepande. Det är alltså fråga 0111 en
fullständig uppfostran för att komma så långt att
arbetaren verkligen blir försiktig och omtänksam" (Mem. Soc.
roy. Beige Ing. Ind. 1945 h. 3). r
"Compte-Rendu" för Cigré-konferensen 1946
publiceras vid årsskiftet 1946/1947 i en engelsk och en fransk
upplaga. Arbetet, som kostar 3 500 fr., utkommer i tre
band, vartdera med ungefär 800 sidor, och innehåller
samtliga konferensrapporter jämte komplett stenografiskt
diskussionsreferat.
Rekvisition sker genom insättning före den 15 november
1946 av 106,50 kr. på Svenska Centralkommitténs för
Internationella Ingenjörskongresser postgirokonto 51635.
F Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
