Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 2 november 1946 - Skörde- och tröskteknik, av Thorsten Ericsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i08i)
TEKNISK TIDSKRIFT
uppsamling av buntarna med en speciell
uppsamlings- och elevatorvagn, som lastar direkt på
transportfordonet.
Detta är ju en långt driven mekanisering av
höskörden, och de tekniska arrangemangen böra
heller icke vara särskilt svåra att åstadkomma.
Däremot är metoden av samma primitiva natur,
som den tidigare nämnda volmningsmetoden, och
trots att den medger denna rätt fullständiga
mekanisering, kan den knappast rekommenderas
såsom en lämplig metod för de nordiska länderna.
Den innebär stora risker och kan nog endast i
undantagsfall komma till användning i ett land
med ovissa klimatiska förhållanden.
Hässjemetoden torde för närvarande vara den,
som just med hänsyn till vårt klimat är den mest
pålitliga. Man kan knappast påstå, att man
härvidlag kommit särskilt långt i fråga om
mekanisering, men däremot ha vissa metodstudier under
senaste tiden visat vägen för en betydligt större
effektivitet. I detta sammanhang bör det
anmärkas, att tids- och metodstudier inom jordbruket
icke tidigare blivit beaktade i den utsträckning,
som varit fallet inom industrin, men glädjande
nog ha åtgärder härutinnan på senaste tiden
vidtagits.
Jag nämnde tidigare, att höskörden uppvisar en
mycket påtaglig spetsbelastning beträffande
arbetsbehovet, och det har också varit svårt att
nämnvärt utjämna detta. Det förhållandet, att
man mer och mer övergår till ensilageberedning,
innebär emellertid en nivellering av arbetsbehovet
för vallskörden. Beträffande mekaniseringen av
själva ensilageberedningen ha mycket värdefulla
försök och anvisningar gjorts inom
Jordbruks-tekniska Föreningen, vilka nu fortsättas i regi av
Jordbrukstekniska Institutet. Både när det gäller
uppförandet av silosanläggningar för
ensilageberedning och likaså materialets fyllning och
fördelning i silostornen äro mycket effektiva
anordningar på väg att komma fram. En
ändamålsenlig slåtterlastare efterlyses dock allt
fortfarande.
Ämnet skörde- och tröskteknik anspelar givetvis
i första hand på bärgning och tröskning av
bröd-och fodersäd, och det torde väl också vara just
detta avsnitt av skördetekniken, som närmast bör
behandlas i detta sammanhang.
Man torde nog redan nu kunna konstatera, att
just på detta område har mekaniseringen gått
fortare framåt än för andra arbetsuppgifter inom
jordbruket. Om vi förflytta oss 50—75 år tillbaka
i tiden, när säden skars med liar och buntades för
hand av kvinnor, har detta en föga likhet med
dagens moderna bärgningsmetoder. Jag skulle
föreställa mig, att en tavla från denna tid och med
motiv från en dag med febrilt skördearbete skulle
vara både målerisk och pittoresk, men den skulle
säkerligen vara föga hugnesam för den möderne
jordbrukaren och industrimannen av i dag. Ratio-
nalisering både i form av förändrad metodik
samt framför allt med hjälp av moderna
maskiner och apparater har ju åstadkommit en helt
annan struktur på näringslivets olika uppgifter,
och detta är, som jag nyss nämnt, särskilt
påtagligt, just när det gäller att bärga den för
människans livsbetingelser så betydelsefulla
spannmålen.
Från skäran till skördetröskan
Historiken över den tekniska utvecklingen
härvidlag torde vara känd av de flesta. Jag vill dock
påminna om de mest karakteristiska faserna i
denna utveckling, när det gäller redskap och
maskiner. Utvecklingen har gått över skäran, lien,
den primitiva slåtterapparaten, självavläggaren,
självbindaren och slutligen fram till
skördetröskan. Visserligen har sättet att ihopsamla, torka
och skydda säden fram till torrhet varit olika
och framför allt olika på olika platser i landet,
men själva skördemetoden har icke nämnvärt
förändrats. Man har givetvis noga studerat
betingelserna för det ena och det andra
förfaringssättet, och detta har också givit anvisning till
mera fulländade och framför allt mera
betryggande metoder för att slutligen få en god
kvalitet på spannmålen.
För att återgå till den pittoreska tavlan, där
män med liar och kvinnor som binderskor
utgjorde inslaget, var ju steget mycket stort fram
till en slåtterapparat och speciellt med
självav-läggare. När självbindaren kom till, var ju
mekaniseringen rätt fulländad för den första
proceduren av skördearbetet. Självbindaren av i dag torde
vara en för alla välkänd maskin, och det är
säkerligen överflödigt att här ta upp tiden med att
berätta, vad man lika väl kan inhämta ur
handböcker och kataloger. Man torde med glädje
kunna konstatera, att självbindaren av i dag är
en ganska fulländad maskin, och det skulle vara
utomordentligt intressant att i siffror kunna ånge,
vad denna maskin betytt för jordbruket i sin
helhet.
Skylning och kräkning har varierat och varierar
fortfarande, dels på grund av klimatiska
förhållanden och dels på grund av mer eller mindre
ingrodd slentrian. Jag tror dock, att de flesta
lantbrukare i Sverige nu äro rätt på det klara
med, hur de skola inrätta sig för sina speciella
förhållanden. Visserligen spårar man under
ogynnsamma bärgningsår skylar och även
krakar, där groningsprocessen gått så långt, att
decimeterlånga skott helt täcka toppändan, men med
den metodik, som hittills berörts, kunna ju
maskinella anordningar icke nämnvärt påverka
denna sorgliga företeelse. Metodiken måste nog
planläggas på ett tidigare stadium, om
betryggande säkerhet skall ernås.
Utan tvekan har utvecklingen på
tröskverksområdet varit av stor betydelse, när det gällt att nå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
