Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 9 november 1946 - Raketbränslen, av Per A Kylberg och L G Sundblad - Kemistmötena på Gibson Island, av Ingvar Jullander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i08i)
TEKNISK TIDSKRIFT
och oc- och ß-partiklar. Således måste denna
energi först överföras till ett gasformigt
medium, som ger den egentliga drivkraften genom
att höja dess temperatur och tryck, varefter det
får expandera. Sålunda måste även i detta fall
något flytande eller gasformigt "bränsle"
medföras av raketen.
Av de anförda exemplen framgår att
raketmotorns huvudsakliga användning hittills legat
på det militära området. Det torde vara
obestridligt att raketvapnen givit klara bevis för
raketmotorns betydelse och användbarhet. Raketdrift
för civila flygändamål ställer sig med nuvarande
bedömningsgrunder alltför dyrbar för att kunna
ekonomiskt konkurrera med propeller- och
reaktionsdrift. Det är icke otroligt, att man småningom
med förbättrade bränslen och aggregat skall
kunna tillgodogöra sig raketdriftens fördelar i större
utsträckning även för fredligt bruk. Ett
användningsområde, där så redan skett, är de
raketaggregat, som inmonteras på tyngre flygplan för att
nedbringa den erforderliga startsträckan för dessa.
Litteratur
1. Bielkowicz, P: Euolutiori of Energy in Jet and Rocket
Propul-sion, Aircraft Engng, mars 1946 s. 90.
2. Bellinger, F m.fl.: Chemical Propellants, Ind. engng Chem.,
1946 s. 160, 310, 627.
3. Sheffield, F C: V-2 The German Rocket, Flight 21 dec. 1944
s. 670.
4. Stemmer, J: Die deutsche Raketenbombe V 2, Flugwehr u. Techn.,
febr. 1945 s. 50.
5. Hur raketbomben är konstruerad, Tekn. T. 75 (1945) s. 189.
6. News ön the week, Aeroplane, 17 mars 1946 s. 571.
7. Healy, R: How Nazis’ Walter Engine Pioneered Manned
Rocket-Craft, Aviation, jan. 1946 s. 77.
8. German Aeronautical Development, Aeroplane, 5 okt. 1945 s. 387.
9. The Last Days of the Luftwaffe, Air News, dec. 1945 s. 17.
10. German Aircraft Exhibition, Aeroplane, 30 nov. 1945 s. 619.
11. Kin g, H F: Rocket Fighters, Flight, 23 maj 1946 s. 519.
Kemistmötena på Gibson Island. Det kan med skäl
ifrågasättas om inte den amerikanska industrins och
forskningens slagkraft, när det gäller att utarbeta och
praktiskt realisera nja uppslag till en avsevärd del härrör från
det flitiga kongressandet. Det väsentliga härvidlag är inte
bara de direkta kunskaper, som kan inhämtas, utan även
den känsla av arbete för ett gemensamt mål, som
utvecklas på detta sätt.
Kemisterna träffas framför allt vid American Chemical
Society’s halvårsvis återkommande möten. Med årens lopp
har dessa svällt ut till jättelika dimensioner; så hade t.ex.
över 7 000 kemister samlats till vårmötet 1946, som hölls
i Atlantic City. Det kan nog inte förnekas, att härigenom
kvaliteten har blivit i någon mån lidande, och kritiska
röster mot de stora dimensionerna saknas inte. Även den,
som framför allt vill få tillfälle till privata diskussioner
med kollegerna, finner lätt att det kan ha sina svårigheter
bara att få tag på den person man söker.
Det finns därför ett behov av möten av en mera intim
karaktär som ett komplement till de stora kongresserna.
Sådana möten har också funnits sedan flera år tillbaka,
bl.a. i de s.k. Gibson Island Conferences, som åtnjuter stor
popularitet, ehuru de aldrig har givits någon större
publicitet. Initiativtagare till dessa möten är professor Neil E
Gordon, som med aldrig svikande entusiasm fört företaget
igenom de första svårigheterna. Gibson Island är en ö, vac-
kert belägen ca 35 km söder om Baltimore i
Chesapeake-bukten. Där hölls under somrarna i mitten på 1930-talet
några möten eller kurser av mera improviserad karaktär
för medicinare från Johns Hopkins-universitetet i
Baltimore. År 1938 genomfördes en omorganisation, som
syftade till att ge dessa möten en permanent karaktär.
American Association for the Advancement of Science åtog sig
att fungera som beskyddare och de ekonomiska problemen
löstes genom att olika industrier donerade 1 000 dollar var,
på villkor att de skulle få rättighet att sända en
representant till varje konferensvecka. Eftersom antalet
ansökningar brukar avsevärt överstiga antalet tillgängliga platser
är denna rättighet inte någon tom fras. För de insamlade
industrimedlen inköptes en stor fastighet på ön och
inreddes till föreläsningsrum, bibliotek och sovrum för
mötesdeltagarna.
Programmet omfattar nu 10 konferensveckor under
sommaren från mitten av juni till slutet av augusti. Varje
"vecka" — omfattande tiden måndag till fredag — ägnas
ett visst arbetsområde, som växlar från korrosion och
instrumentering till vitamin- och kräftforskning (det
fullständiga programmet för 1946 finns i Chem. Engng News
1946, s. 349). En programkommitté har till uppgift att
utarbeta förslag till program för ett kommande år och en
annan kommitté har det svåra uppdraget att avgöra vilka,
som skall få vara med. Antalet anmälningar brukar
avsevärt överstiga antalet tillgängliga platser; så hade t.ex. i
år till en vecka i början av juli, som ägnades åt den
organiska högpolymera kemin, omkring 120 anmälningar
inkommit till de ca 30 platser, som återstod sedan
ordförande, vice ordförande, föredragshållare och de
industriforskare, vilkas bolag satsat 1 000 dollar var, placerats.
Sammanlagt finns det möjlighet för 60 personer att
övernatta på ön, men man kan under dagarna ta emot
ytterligare några personer, som då emellertid får resa från och
till Baltimore eller ordna sitt nattkvarter på annat sätt.
Programmet är upplagt så att det inte skall bli överlastat
med föredrag, utan det skall finnas god tid till privata
diskussioner och sammanträffanden. Man äter frukost i
klubbhuset, varefter det vid niotiden är klart att sätta i
gång med dagens första föredrag, som inklusive
diskussion pågår till omkring kl. 12. Tonen är mycket informell
och det amerikanska bruket att avbryta föreläsaren med
frågor när och hur som helst används flitigt av åhörarna.
Metoden har fördelen att diskussionen blir inplacerad i
sitt rätta sammanhang men ställer givetvis rätt stora krav
på föreläsaren, som verkligen måste veta vad han talar om.
Ibland övergår föredraget till ett längre meningsutbyte
mellan två eller flera av åhörarna, så att föreläsaren kan
sätta sig på en stol och vila sig, till dess att ordföranden
stillsamt påpekar, att nu är det nog bäst att fortsätta med
tanke på den väntande lunchen.
Efter lunchen badar man, spelar tennis eller golf, seglar
eller bara tar en promenad tills det blir middagsdags kl. 18.
Efter middagen är det tid att ta itu med dagens andra
föredrag, som under samma ivriga diskuterande pågår till
framemot kl. 22.30. De flesta föredrar att därefter släcka
törsten och utbyta mer eller mindre vetenskapliga tankar
i klubbhusets bar, som stängs vid midnatt.
Avsikten med Gibson Island-konferenserna har varit att
ge forskare från universitet och industri ett tillfälle att
komma tillsammans under fria och enkla former för att
diskutera gemensamma problem. Den stora popularitet
som dessa möten åtnjuter visar att tanken varit riktig.
En fråga inställer sig omedelbart. Finns det inte i Sverige
både ett behov av och möjligheter att realisera en
motsvarighet till Gibson Island Conferences? Våra resurser är
givetvis inte jämförbara med USA:s, och vi måste därför
tänka oss programmet upplagt på ett annat sätt. Tanken
att ge forskare från industri- och högskolelaboratorier
tillfälle att träffas och ta del av varandras erfarenheter på
ett fritt och obundet sätt skulle dock förbli densamma.
Ingvar Jullander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
