Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 16 november 1946 - Låglegerade kolståls benägenhet för spänningskorrosion, av Åke Junghem - Experiments with bulbous bows, av C F
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 november 1946
1149
Tabell 2. Resultat av prov med ett amerikanskt
aluminium-tätat stål (enl. Schroeder och Berk)
Tern- Lösningens sammansättning, Prov- Resultat
peratur mg/1 nings-
tid,
°C NaOH Na2Si03 NaCl Na2S04 dagar
200 500 100 20 — 30 Inga sprickor
200 500 100 250 1 000 33 Inga sprickor
200 500 100 500 2 000 60 Sprickor
200 1 000 100 2 000 — 30 Sprickor
250 500 100 20 — 34 Inga sprickor
250 500 100 20 500 60 Inga sprickor
ningstiden utsträcktes till 52 eller 60 dagar
sprucko två prover. Provmaterialet var för litet
för att man skulle kunna bestämma materialets
hållfasthetsegenskaper, men draghållfastheten
för Izett-stål klass II ligger mellan 40 och 50
kp/mm2. Man provade också ett amerikanskt
alu-miniumtätat stål. Resultatet av dessa prov
framgår av tabell 2. Stålet hade en draghållfasthet
av 40 kp/mm2 och stålets sträckgräns var ca
23 kp/mm2 med en förlängning av 38 % på
2" mätlängd. Analyserna för de bägge
undersökta stålen anges i tabell 3.
Av dessa undersökningar framgick också, att det
var svårare att få spänningskorrosionsangrepp i
dessa tätade stål, men att de icke fullständigt
motstodo spänningskorrosionens verkningar. Det
är emellertid tänkbart att den väg, som här visats
av Houdremont, så småningom kan leda till att
låglegerade kolstål, som äro okänsliga för
spänningskorrosion, kunna framställas, vilket i så fall
skulle vara av allra största värde.
Litteratur
1. Jones, J A: Intercrystalline cracking of mild steel in säll
solutions. Träns. Faraday Soc. 17 (1921) s. 102—109.
2. Fry, A: Das Verhalten der Kesselbaustoffe im Betrieb.
Krupp-sche Monatsh. 7 (1926) s. 185—186.
3. Ruttmann, W: Verformungslose Bruche an Kesselteilen. Techn.
Mitt. Krupp 4 (1936) s. 23—29.
Tabell 3. De undersökta stålens kemiska analys (enl.
Schroeder och Berk)
Izett Al-tätat
Kol .............. ........ 0,15 0,15
Kisel ............. ........ 0,13 0,07
Fosfor ........... ........ 0,008 0,012
Svavel ........... ........ 0,025 0,025
Mangan .......... ........ 0,45 0,60
Krom ............ ........ 0,17 0,02
Vana din ......... ........ spår spår
Nickel ........... ........ 0,22 spar
Koppar .......... ........ 0,09 0,02
Titan ............ spår
Arsenik .......... ........ 0,007 0,001
Aluminium ....... ........ 0,06 0,026
AI2O3 ............. ........ 0,008 0,004
Molybden ........ ........ spår spår
Si02 ............. 0,003
Kväve ........... ........ 0,008 —
4. Parr, S W: The embrittling action of sodium hydroxide ön
soft steel. Univ. Illinois Bull. 94 (1917).
5. Parr, S W & Straub, F G: The cause and prevention of
em-brittlement of boiler plate. Univ. Illinois Bull. 155 (1926).
6. Parr, S W & Straub, F G: Embrittlement of boiler plate. Univ.
Illinois Bull. 177 (1938). «
7. Straub, F G: Embrittlement in boilers. Univ. Illinois Bull. 216
(1930).
8. Rosenhain, W & Hanson, D: Intercrystalline fracture in mild
steel. Proc. Iron Steel Inst. 102 (1920) s. 23—37.
9. Rosenhain, W & Hanson, D: The behaviour of mild steel under
prolonged stress at 300"C. Proc. Iron Steel Inst. 116 (1927) s. 117
—127.
10. Desch, C H: Intercrystalline cracking in boiler plates. Proc.
Iron Steel Inst. 143 (1940) s. 93—102.
11. Jenkins, C H M & Adcock, F: Prolonged stress tests ön iron
and steel specimens immersed in hot sodium hydroxide solutions.
Proc. Iron Steel Inst. 143 (1940) s. 102—116.
12. Adcock, F: Exposure of iron and steel specimens to sodium
hydroxide solutions at high temperature and pressure. Proc. Iron
Steel Inst. 143 (1940) s. 117—133.
13. Houdremont, E, Bennek, H & Wentrup, H: Ober die
inter-kristalline Korrosion des Flusseisens, ihre Erforschung und
Bekämp-fung. Techn. Univ. Krupp Forschg Ber. sept. 1940 s. 111—131.
14. Schroeder, W & Berk, A: Intercrystalline cracking of boiler
steel and its prevention. US Bur. Mines. Bull. 443 (1941).
Experiments with bulbous bows, av Anders Lindblad.
Medd. Stat. Skeppsprovningsanst. 3. Göteborg 1944. 29 s.
2 kr.
Bulbstäven visar sig vara en relativt gammal idé, som
grundligt undersökts av Taylor i Washingtontanken och
av Bragg vid the University of Michigan. Konstruktionen
fanns redan på förra seklets krigsfartyg i form av
ramm-stäven. och William Froude, banbrytare på
skeppsprovning, experimenterade med bulbstävar. Teoretiska studier
framför allt med hänsyn till vågbildningen har utförts av
Havelock, Wigley och Weinblum. De två sistnämnda
gjorde även experiment med modeller av matematisk
formgivning.
Taylor, Hogner och Weinblum anger att
bulbkonstruk-tioner kan vara gynnsamma vid så låga värden på Vj\jL
(speed length ratio) som 0,67—0,70 (ca 14 knöts för ett
400’ långt fartyg), över 0,8 kan man påräkna betydliga
motståndsförbättringar och de bästa resultaten erhålles vid
V/^L-värden från 1,0 till 1,4.
Efter denna överblick går förf. in på en framställning av
Taylors experiment med de storheter, som karakteriserar
bulbens konstruktion i spantareakurvan (tvärsnitt av
bul-ben vid förliga perpendikeln och vinkeln vid stäven). Han
visar i en figur bulbsektioner, som använts av de olika
forskarna: Taylors triangulära bulb, Hogners elliptiska
cylinder och Weinblums "soft nose construction". De flesta
experiment visar att bulbens maximala tvärsnitt bör
placeras så långt från vattenlinjen som möjligt. Detta är
tydligt även ur den praktiska synpunkten att en
bulbkon-struktion nära vattenytan vid sjögång kan medföra ett
obehagligt vattenuppkast över däck.
I två diagram, som deducerats från Taylors försök,
visar förf., hur bulbens karakteristiska storheter skall
väljas för att ge optimalt resultat. Det ena diagrammet
ger värden från Taylors serie A med «p i= 0,60, det andra
för serie B med <p i= 0,65. Det visar sig att bulbens
tvärsnitt ökar med stigande fartygshastighet, så att för V/\jL =
0,7 erhålles 4 % av nollspantarean vid det fylligare
fartyget och 18 % för Vj\jL\= 0,95. För det smäckrare
fartyget erhålles 7 % vid Vl\’L,= 0,7 och 13 % vid 1,2.
Motsvarande diagram återfinnes även för Braggs serier
med <p ’= 0,55. Bragg erhåller ingen förbättring för
vi\rL < 0,8. Sektionsareans ändring med hastigheten är av
samma storleksordning som för Taylors serier.
Andra delen av meddelandet innehåller en redogörelse
för förf:s egna försök med en av Göta verken bekostad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
