Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 16 november 1946 - Beräkning av en vingprofils aerodynamiska egenskaper, av Carl Gustav Wachtmeister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 november 1946
1153
Jämförelse med mätvärden
Vi komma så till frågan i vad mån de teoretiska
resultaten motsvara de verkliga förhållandena.
Härvid gäller, att de förra ej alls ge upplysning
om motståndet och maximala lyftkraften, vilket
alltså innebär en stark begränsning av teorins
användbarhet.
Tryckfördelningen ger vid mindre anfallsvinklar
en mycket god överensstämmelse (fig. 3 och 4)
medan avvikelsen speciellt i fråga om
tryckminimums värde blir avsevärd vid större
anfallsvinklar (fig. 5). För praktiskt lämpliga
ving-profiler kan man med god approximation för
området under maximala lyftkraften skriva
Fig. 4. Tryckfördelning för översidan av profil NACA 0012
(Ca ,= 0,65).
Tryckfördelningen erhålles sedan enligt
Bernoullis formel
P— = j _ /JL)
pUoo
med q =
där q är den konstanta tätheten.
Vidare kunna följande allmänna resultat
härledas:
motståndet blir lika med noll;
lyftkraftskoefficienten c0, som definieras av
ekvationen Ai=caq t, där A är lyftkraften per
breddenhet och t profilkordan, erhålles i formen
maximum och profilens nos. ökat nollmoment
innebär större vandring hos tryckcentrum med
anfallsvinkeln. Vi definiera motsvarande
momentkoefficient ur momentet per breddenhet
Ma.c. — C mo q t2
Profilkordan definieras vid denna metod som
sammanbindningslinjen mellan bakkanten och
en punkt mitt emellan nosradiens medelpunkt och
medellinjens främre ändpunkt. I vanliga fall låter
man kordan gå fram till sistnämnda punkt.
Praktiskt sett sammanfalla emellertid dessa båda
kordor så att efterföljande uppgifter kunna sättas
i relation till den på det senare sättet definierade
kordan. Vinkeln mellan kordan och den riktning,
som ger ca 0 kalla vi ß. Denna är givetvis noll
för symmetriska profiler. I övrigt synes den i
stort sett vara proportionell mot nollmomentet,
dvs. båda äro i viss mån uttryck för profilens
välvning eller osymmetri.
Ca — tio sin OL
där cto kan anses vara en funktion uteslutande
av profiltjockleken och varierar från 2 n för en
oändligt tunn profil till 4 n för en cirkel. För den
relativa profiltjockleken d\tt= 0,12 blir a0
ungefär 2,2 Ji;
man kan finna en punkt, det aerodynamiska
centrumet, kring vilken det av tryckfördelningen
utövade momentet är konstant och som för dit i=
i=0,12 ligger något bakom en fjärdedel av
kordan räknat från nosen, i allmänhet på 26 à 27 %.
Vid oändligt tunna profiler är detta värde exakt
25 %, vid en cirkel 50 %.
Momentet kring det aerodynamiska centrumet
kalla vi nollmomentet, emedan det även
uppträder vid ca — 0 och då i form av ett kraftpar,
så att det blir lika stort kring alla punkter. Hos
symmetriska profiler är detta moment tydligen
noll, vilket innebär att tryckcentrum ligger i just
denna punkt vid alla anfallsvinklar. Hos välvda
profiler ökas nollmomentet dels med välvningens
storlek, dels ined avståndet mellan medellinjens
Ca — rf cto sin <x
där r\ är beroende av profiltjockleken och ungefär
konstant lika med 0,85 för tjocklekar under 12 %
för att däröver sjunka till 0,77 vid dit p= 0,21.
Bakåtflyttning av maximala tjocklekens läge kan
0 0,5 1,0 1,5 Ca
Fig. 5. Tryckminimtim som funktion av Ca lios profil
NACA U12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
