Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 30 november 1946 - Klassificering och registrering av handlingar, av Bo Nettelbladt - Industrifotografering - Stipendier för utlandsresor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 november 1946
1251
anlägga på en del rutinbetonade handlingar, som
äro nödvändiga för driften vid ett företag.
Anvisningar för de anställda, order om
tjänstledighet m.m. böra av företagsledningen förses med
uppgift om aktualitetstid. Hur många tjänstemän
är det ej som år efter år samla anvisningar, som
genom nya trätt ur kraft. De handlingar, som
måste sparas och som icke kunna kasseras, äro
för det första alla juridiska akter och för det
andra handlingar innehållande
erfarenhetsmaterial.
Från arkivhåll har framförts den åsikten att
arkiveringen icke skall följa ett
ämnesgruppe-rat decimalsystem. Man vill i stället följa den
s.k. ursprungsprincipen. Alla handlingar rörande
en leverans eller leveranstyp höra samman. Då
behöves inget klassificeringssystem, sägs det. Som
exempel har anförts ett större varv, där
handlingar tillhörande varje fartygsbygge samlas
under fartygets beställningslöpnummer. Man kan
fråga sig, hur ett företag med tusentals produkter
kan klara sig utan att åtminstone indela dessa
på ett systematiskt sätt. Vidare torde det för
företaget vara mindre lyckat att få alla handlingar,
som ej enbart ha med fartygsbeställningarna att
göra, spridda på ett otal platser. Dessutom
förefaller det vara ett arkivs värdefullaste uppgift att
på ett lättillgängligt sätt samla bl.a. för
tillverkningen nödvändigt underlag. Som exempel kan
nämnas att handlingar rörande svetsningsarbetet
för föregående fartygsbyggen böra ligga till
grund för samma arbete vid nybyggen. Låt
arkivet icke endast bli ett hjälpmedel för historisk
forskning utan försök att bildligt talat placera
det i fabriken och låt det bli "företagets
uppslagsbok". Allt erfarenhetsmaterial för forskning,
konstruktion, tillverkning, inköp, försäljning,
kontroll, planering och förrådshållning måste samlas
efter sak. Detta visa svenska och utländska
industrier med först och främst blandad tillverkning.
Om dessa underlagshandlingar skola indelas efter
ett system eller flera få detaljundersökningar
visa. Ett önskemål är det dock att så småningom
erhålla huvuddokument för varje vara, med
hänvisningar till sammanställningsritningar,
arbets-instruktioner, kontrollinstruktioner m.m., som
alla äro numrerade efter samma system.
Lös företagets registreringsproblem med tillhjälp
av ett perfekt klassificeringssystem och
lättarbetade kortsystem, men lös klassificeringsproblemet
först. Och därvid böra företagen mer än vad nu
är fallet studera andra systems teckenteknik och
indelningsteknik samt försöka underlätta
Tekniska Nomenklaturcentralens arbete genom att
i klassificeringssystemen införa riktig teknisk
svenska.
Om ett internationellt system är en utopi böra
åtminstone registreringsrutinerna och principerna
för ett klassificeringssystem kunna bli
internationellt standardiserade.
Industrifotografering. En erfaren industrifotograf, Bror
S Price, ger följande råd för fotografering främst i
stål-och järnverk.
I de flesta nybyggda och moderna verkstäder äro
lokalerna ljusa ocli luftiga, varför de äro oändligt mycket
lättare att fotografera i än de mörka, nedsotade lokalerna
av äldre datum. I många fall är vid egentlig
interiörfoto-grafering det ljus som finnes i lokalen tillfyllest men i de
flesta fall är det nödvändigt med tillsatsljus. Gäller det
stora lokaler med arbetande människor och maskiner äro
omsorgsfulla och timslånga förarbeten med ljussättningen
nödvändiga; då korta exponeringstider äro önskvärda äro
synkroniserade vacublixtar härvid det enda användbara.
Är det däremot fråga om mindre lokaler och om
detaljåtergivningar räcker ett par fotolampor väl. Vid hastigare
arbetstempon, där korta exponeringstider utgöra
förutsättning för ett gott resultat, måste alltid synkroniserade
blixtar användas, en eller flera allt efter
omständigheterna.
Bakgrunden får ej förbises vid detaljbilder; den måste
belysas i tillräcklig grad, dock ej mera än att miljön anas.
En maskin med någon som arbetar vid den får inte se
ut att vara placerad i en kolkällare. Ljuset skall vara sant
och i synnerhet vid interiörfotografering med konstljus får
det inte verka konstlat. Vid fotografering i stora
verkstadslokaler, ofta med ett virrvarr av maskiner, skall
ljuset fördelas med tanke på att lokalens olika föremål
särskiljas från varandra; kunnig placering av ljuspunkter
mellan de olika enheterna hjälpa härtill. Om möjligt bör
man i förgrunden söka fånga in en större maskindel, krän
eller travers, som genom sin utformning och placering
ger ett — gärna överdrivet — perspektiv åt bakgrunden,
varigenom rymd och djup förlänas interiören.
Vid detaljbilder är det vanligen ett huvudföremål, ett
arbetsstycke eller arbetstempo det gäller att avbilda och
ljussättningen utföres med tanke härpå. Den skall ej
kontrastera i onödan men ändock ge stoffverkan, dvs. tala om
för betraktaren vad material det är fråga om, vare sig
det gäller stål, porslin, textilier eller annat. Motljus gör
därför mycket nytta härvidlag och hjälper till att ge
perspektiv även vid små detaljer.
Gäller det fotografering av maskiner, stillastående och
som färdig produkt, användes lämpligen vandrande ljus i
form av en lampa i reflektor, försedd med tillräckligt lång
sladd för att obehindrat kunna belysa alla delar av
maskinen. För att frigöra maskinen från omgivningen placeras
ett par man med ett tämligen brett ljust papper, som är
så långt att det täcker hela maskinen horisontellt; papperet
föres upp och ned under hela exponeringen i maskinens
vertikalled, från golvet och uppåt. En extra belysning av
den rörliga bakgrunden kan understundom vara
nödvändig. Det är sedan lätt att i negativet helt frilägga maskinen
om så önskas. Ett lager sågspån på golvet under och
framför maskinen ger även god nytta vid sådana tillfällen.
Både i fråga om stora och små maskiner bör ett mått
placeras bredvid maskinen — en tumstock, en människa,
en tändsticksask eller vad som kan vara lämpligt.
Mått-föremålet bör emellertid i allmänhet placeras så att det
vid behov kan avlägsnas ur bilden.
Ett särskilt kapitel utgöra motiv med mycket stora
ljuskontraster, t.ex. ståltappningar. Även här kan hjälpljus
komma i fråga, dock ej i den utsträckning man vore böjd
att tro. Äro lokalerna ljusa, är det fullständigt onödigt och
t.o.m. skadligt, trots att korta exponeringstider äro
nödvändiga (Nord. T. Fotogr).
Stipendier för utlandsresor kommer under våren 1947
att utdelas av Kommerskollegium till teoretiskt och
praktiskt bildade tekniker. Både till belopp och antal måste
emellertid stipendierna bli ytterst begränsade, då hela
riksstatsanslaget uppgår till endast 5 000 kr.
Ansökningstiden utgår den 31 januari 1947 och närmare upplysningar
kan erhållas hos Kommerskollegii Industribyrå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
