Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 49. 7 december 1946 - Mätinstrumenten vid Bikiniförsöket, av D H - TNC: 25. Specifika storheter, täthet, av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1.1262
TEKNISK TIDSKRIFT
sålunda endast att räkna antalet brända säkringar för att
bilda sig en uppfattning om hur högt vattnet stigit på
platsen i fråga.
En annan typ (fig. 1) var de på långa metallrör placerade
uppåtriktade ultraljudsändarna och mottagarna, där det
ultraljudeko från vattenytan, som uppfångades av
mottagaren, bringades styra en liten ultrakortvågssändare,
vars antennspröt var fastsatt i metallrörets ovan
vattenytan befintliga ända. De mottagare, som uppfångade de av
ultrakortvågssändarna utsända nivåvariationerna hos
vattenytan, var placerade i ett av de tidigare omnämnda
fotograferande flygplanen. Denna typ av vattenhöjdskrivare
var batteridriven och anordningen startades då bojen lades
ut, men om atombombsexplosionen av någon anledning
skulle bli uppskjuten någon dag, måste de alla slås ifrån.
Vattenvågskrivare placerades på smärre flottar, som fick
rida på vattenytan. Flottens rörelser överfördes till ett
bläckstift, vilket ritade på en urverksdriven pappersremsa.
Det säger sig självt, att det bara för skötseln och
manövreringen av alla dessa instrument fordrades en ganska stor
stab av personal och reservmateriel. Sålunda användes
sammanlagt 15 "walkie talkies" enbart av mätpersonalen,
och för ändamålet fanns ett särskilt fartyg endast avsett
som förråds- och reparationsfartyg för den mättekniska
utrustningen (Electronics maj 1946). D H
TNC
25. Specifika storheter, täthet
Ordet specifik, vilket betyder: egentlig, arttypisk, ingår
ofta som attribut i namnen på materialstorheter och vissa
andra kvotstorheter som uttrycker något inre väsentligt
hos föremål eller företeelser.
Ett flertal rundfrågor har av TNG utsänts till rådgivarna
angående detta ord. Dess olägenheter är tydliga nog. Dels
innebär dess användning att man får tvåordstermer som
är svåra att kombinera med förleder sådana som maximi-,
medel- osv., vilket ofta vore önskvärt; en blandnings
medelvärde av vikt/volym kan inte kallas specifik medelvikt,
och även medelspecifik vikt är föga tillfredsställande. Dels
uttrycker tvåordstermens huvudord en storhet av i regel
annan dimension än den avsedda; "specifik vikt" är icke
vikt, utan i stället vikt/volym eller vikt/vikt — då är
danskarnas term Vægtfylde lyckligare funnen, ty huvudleden
-fylde anger att det är fråga om en annan storhet än Vægt,
Dels slutligen anger ordet specifik blott att det rör sig om
en materialstorhet e.d., men lämnar öppet hur den skall
härledas; skall t.ex. "specifikt värme" hänföras till volym
eller till vikt, och skall det definieras som en
dimensionsstorhet eller räknas som ett dimensionslöst tal erhållet
genom materialets jämförelse med ett eller annat
normalämne?
I det allmänna uttrycket specifik storhet är ovannämnda
olägenheter knappast för handen. Däremot är
huvudparten av de tillfrågade överens om att ordet specifik i
enskilda storhetsnamn bör undvikas så mycket som möjligt.
I stället bör man tydligen välja enordstermer, eventuellt
sammansättningar och i så fall med en efterled som
uttrycker "specifik"-karaktären; vidare bör termerna i de
enskilda fallen vara entydiga. Den term som man kanske
främst kommer att tänka på är "täthet", vilken som namn
på materialstorhet betyder mängd/volym. Mängden
uttryckes i detta fall framför allt som vikt i= massa, men
ibland även som tyngd. I förra fallet kunde man alltså
välja namnet vikttäthet eller masstäthet, men enbart
täthet borde också räcka om man för den mindre viktiga
storheten tyngd/volym bildar ett specialnamn.
Det är emellertid något egendomligt med ordet täthet.
Av adjektiv bildas ju ofta motsvarande egenskapssubstan-
tiv genom ändelsen -het. Täthet skulle alltså innebära
egenskapen att vara mer eller mindre tät, på samma sätt
som hastighet är en rörelses egenskap att vara mer eller
mindre hastig. När sådana substantiv användes som
storhetsnamn utsäger de ej något om graden, medan
adjektivet avser hög grad och i regel har ett motsatsord som
betyder låg grad: hastig betyder av stor hastighet, och av
liten hastighet heter långsam. Adjektivet tät har flera
betydelser, vilket framgår om man vill ånge dess motsats.
Tät kan vara motsatsen till genomtränglig (porös,
genomskinlig, tunn), t.ex. tät dimma, ljudtät vägg; eller
motsatsen till otät (läckande, med springor i fogar), t.ex. tät
dörr, tät vattenkran; eller motstatsen till gles (med i rum
eller tid från varandra avlägsna element), t.ex. tät klunga,
täta besök.
I engelskan och franskan finns olika ord för dessa olika
betydelser hos tät. Ett av dessa ord, dense (lika i skrift
i båda språken), kan på franska i fysikaliska sammanhang
— men knappast annars — även betyda "lourd
relative-ment à son volume"; i engelskan tycks adjektivet inte ens
i fysikaliska sammanhang användas i denna betydelse, och
i ingetdera språket användes det i dagligt tal i sådan
bemärkelse. Motsvarande substantiv, densité, density, har
emellertid blivit den vetenskapliga termen för storheten
massa/volym, och från dessa språk har vi för samma
begrepp fått benämningen täthet, liksom tyskan fått sitt
Dichte. Vi säger — i vetenskapligt språk — att bly har
större täthet än aluminium, men detta kan inte omskrivas
till att "bly är tätare än aluminium". Tät tydes här som
ogenomtränglig, liksom när man talar om tätt gjutgods och
tätt papper osv. I dessa sammanhang använder man även
substantivet täthet med motsvarande innebörd.
En rundfråga om storhetsnamnet "täthet" visar att det
huvudsakligen är vetenskapsmän som känner sig tillfreds
med detta ord, medan de flesta teknikerna — några med
största eftertryck — stämplar ordet som
otillfredsställande av ovannämnda skäl. Några av dem håller sig till
"specifik vikt", med samma definition; andra har kommit med
olika namnändringsförslag och det av dessa förslag som
vunnit största anklang är "densitet", alltså en direkt
försvenskning av ursprungstermen.
Vissa av de tillfrågade har påpekat att "specifik vikt" i
officiella sammanhang icke är vikt/volym utan uttryckes
som en talstorhet. Detta ökar ytterligare förvirringen, om
också de fall då farlig förväxling kan uppstå lyckligtvis är
sällsynta. För närvarande står frågan så:
Densitet är för storheten vikt/volym ett formellt
tillfredsställande, entydigt och internationellt begripligt namn, med
den för materialstorheter typiska ändelsen -itet, men det är
nytt i vårt språk och kan därför inte för närvarande
anbefallas av TNC för allmän användning.
Specifik vikt innehåller det kritiserade attributet
"specifik" och användes i olika betydelser, men termen har hävd
inom tekniken och måste därför fortfarande tolereras;
uppgift om måttenhet är här lika viktig som i övriga fall.
Täthet är ej heller entydigt, men använt i samma betydelse
som densitet har ordet hävd i sådana vetenskapliga
sammanhang där dess dubbelmening inte innebär någon fara,
och där kommer givetvis termen att fortleva tills den
eventuellt uttränges av t.ex. densitet.
Ordet masstäthet går ej heller helt fritt från
dubbeltydighet; det skulle kunna tolkas som motsatsen till porositet
hos t.ex. en kornmassa. Alternativet vikttäthet har ej
vunnit tillräcklig anklang. Mot båda termerna kan anföras att
de är sammansättningar, vilket för ett så viktigt begrepp
är besvärande.
Användningen av ordet täthet som efterled i andra
storhetsnamn, t.ex. strömtäthet, magnetisk täthet, är ofarlig
och tillräckligt bekväm och kan behållas. Man kan uttrycka
saken så, att ordet täthet som sammanfattningsterm
lämpligen kvarstår, men att specialfallet täthet i= masstäthet =
= vikttäthet (i en framtid) bör ersättas med t.ex. densitet.
J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
