Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 49. 7 december 1946 - Problem vid uppförande av byggnader för grafisk industri. Ventilationsproblem, av Karl Nilsson - Problem vid uppförande av byggnader för grafisk industri. Belysningsproblem, av Lennart Nytelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1.1282
TEKNISK TIDSKRIFT
Av vad ovan sagts torde framgå, att ett intimt
samarbete mellan företagare, arkitekt och
ventilationstekniker är nödvändigt redan vid
byggnadens planering, om ekonomiska och varaktiga
anläggningar skall kunna åstadkommas. Redan
på detta stadium måste hänsyn tas till att:
erforderliga utrymmen reserveras för
ventilationsaggregaten och luftkanalerna; vidare bör
takhöjden och takkonstruktionen väljas så att luften
kan införas dragfritt; slutligen måste byggnadens
värme- och fuktighetsisolering bli tillräcklig.
Litteratur
1. Carlsson, G E: Luftbehandlingen inom pappers- och grafiska
industrin. Grafiskt Forum 50 (1945) h. 3.
2. Eriksson, H A: Ventilation inom boktryckeriföretag. Grafiskt
Forum 1946.
3. Brown, R H: Printg Ind. 19 (1937) h. 5 s. 24, 26, 28, 67.
4. van Zuilen, D: Klimaregelung in Druckereien. Gesundheits-Ing.
1944 h. 4.
5. Smith, G: Tryckeriindustrin och dess tekniska utveckling från
hantverket. Tekn. T. 73 (1943) h. 5.
6. Skjöldebrand, A: Provningsresultat och driftserfarenheter från
stereotypgjutverk. Tekn. T. 73 (1943) h. 5.
7. Ekstedt, B: Statisk elektricitet. Tekn. T. 73 (1943) h. 6.
Belysningsproblem
Civilingeniör Lennart Nylelius, Stockholm
Belysningsproblemen har alltid intresserat den
grafiska industrin på grund av en klar insikt om
att en lämplig belysning är en viktig
produktionsfaktor. Den grafiska industrin är emellertid
ytterst mångskiftande och här kommer endast att
behandlas de belysningsproblem, som finns inom
ett boktryckeri. De synpunkter som framlägges,
kan i viss mån tillämpas på andra avdelningar
inom denna industri.
En återblick på de ljuskällor som används kan
vara av intresse. Glödlamporna har utvecklats
från koltrådslampan till den dubbelspiraliserade
gasfyllda metalltrådslampan. Denna utveckling
har fört med sig, att lampornas ljusstyrka har
ökats samt att färgen på ljuset blivit allt vitare
med åtföljande bländningsrisk, vilket tvingat
fram nya armaturformer.
Till en början använde man den nakna
glödlampan sådan den var, utan någon som helst
armatur. Rätt snart införde man dock en enkel
plåtskärm av en desserttallriks storlek och form
över glödlampan. Estetiska synpunkter blev ofta
bestämmande för armaturens utformning. En av
de första vetenskapligt genomtänkta armaturerna
konstruerades av den danske arkitekten Poul
Henningsen och efter honom kallad PH-lampan.
Den bestod av ett antal olika djupa öppna
skärmar, som placerades runt glödlampan och dolde
denna. PH-lampan gav en god och bländfri be-
lysning på arbetsplatsen, men den var ömtålig och
svår att hålla ren.
Den moderna enkla glödlampsarmaturen
representeras dels av den tillräckligt stora och djupa,
öppna skärmen, som hindrar de direkta strålarna
att träffa ögat, dels av den slutna armaturen, i sin
enklaste form representerad av globen. Vilken
form den slutna armaturen än har måste dess yta
vara tillräckt stor för att förhindra bländning och
dess volym så stor i förhållande till glödlampans
effekt, att icke den inneslutna luften blir för het,
vilket ytterst menligt inverkar på glödlampans
livslängd.
Glödlampans ställning som industrins viktigaste
belysningskälla har på senare tid blivit allvarligt
hotad av lysämneslampan eller lysröret, som den
numera kortare kallas. Lysröret grundar sig på
en elektrisk urladdning genom en starkt
förtunnad gas, innehållande en obetydlig mängd
kvicksilver. Den ljusstrålning, som härvid uppkommer,
ligger i den ultravioletta delen av spektrum.
Strålningen omvandlas till för ögat synligt ljus genom
en på rörets insida fastsintrad beläggning av ett
fluorescerande pulver, "lysämnet". Genom att
använda olika lysämnen kan man inom vissa
gränser erhålla just den ljusfärg man önskar.
Det vanligaste lysröret är 120 cm långt och har
en diameter av 40 mm. Dess effekt är 48 W
inklusive förlusterna i drosseln. Det tillverkas i
olika färger med skilda namn beroende på
tillverkaren. Färgerna på t.ex. Luma-fabrikens rör
kallas vit, sol och dag. Det "vita" lysröret har en
färg, som är något vitare än glödlampans ljus.
"Dag" ger en färg, som motsvarar det naturliga
dagsljuset från en lätt molnig norrhimmel och
innehåller överskott på blått ljus. "Sol" innehåller
mera rött ljus än "dag" och motsvarar ljuset från
solen bakom lätta vita moln på söderhimmeln.
Både "dag" och "sol" användes på
reproduktionsanstalter med gott resultat. Det är av vikt att få
en ljuskälla, som ligger inom det område, där
Fig. 1.
Genomlysnings-bord med belyst
glasskiva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
