Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 52. 28 december 1946 - Höggradig rening av avloppsvatten, av Halvar Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 december 1946
1353
Höggradig rening av avloppsvatten
Civilingenjör Halvar Johansson, Stockholm
I Sverige lia på grund av den låga
befolkningstätheten och rikedomen på stora vattendrag
frågorna om avloppsvattnets rening icke varit lika
aktuella som i de stora industriländerna. Den
fortgående inflyttningen till städerna och den
tilltagande industriella utvecklingen ha dock på senare
tid aktualiserat dessa frågor. Detta förhållande
avspeglar sig också i tillkomsten av den nya
vattenlagen. Ett flertal reningsanläggningar, varav
några med höggradig rening, ha även tillkommit
under de senaste tio åren.
Ur ekonomisk synpunkt bör givetvis
reeipien-tens självreningsförmåga utnyttjas i största
möjliga utsträckning. Man får emellertid aldrig
belasta ett vattendrag så hårt, att någon polysaprob
zon med mörkfärgat, starkt grumligt och
illaluktande vatten uppkommer. Med hänsyn till risken
för fiskdöd måste belastningen av recipienten
begränsas, så att syrehalten icke på någon punkt
underskrider 4 mg/l.
Ur rent hygienisk synpunkt gäller, att
användningen av ett genom kloakvatten bakteriellt
förorenat vatten till dryck, bad eller rengöring
medför allvarlig risk för spridning av smittosamma
sjukdomar. I Sverige torde man allmänt anse,
att halten av termostabila colibakterier icke bör
överskrida 1 000 per liter, om vattnet skall
användas till råvattentäkt eller friluftsbad. I de
flesta fall torde här i landet låggradig rening
kombinerad med sterilisering av det avslammade
vattnet med klor vara en god ersättning för
höggradig rening. Den förstnämnda metoden ger
nämligen ett ur bakteriologisk synpunkt
tillfredsställande resultat. Enligt min mening är
sålunda höggradig rening motiverad endast i de fall,
då vattenbeskaffenheten i recipienten ur kemisk
synpunkt påkallar en stark reduktion av
tillförseln av organisk substans.
Ehuru det i viss mån faller utom ramen för
ämnet anser jag mig böra framhålla, vilka
fördelar ett avloppsnät, utfört enligt separatsystemet,
har ur rent hygienisk synpunkt. Det är nämligen
praktiskt taget omöjligt att klorera det vatten,
som vid starkare regn tillföres recipienten från
bräddavloppen i ett kombinerat system.
För att öka reningseffekten kan man före sedi-
Föredrag vid 3:e Nordiska Ingenjörsmötet den 29 maj 1946.
628.35
menteringen tillsätta flockningsmedel och omröra
vattnet i flockningskammare. Reningseffekten
uppgår till 50—60 % och höjes något, om
vattnet filtreras efter sedimenteringen. Kemisk rening
är emellertid dyrbar i drift och ger ett voluminöst,
svåra v vattnat siam. Metoden kan tillämpas, då
det gäller att tillfälligtvis förbättra
sedimente-ringseffekten, t.ex. vid lågvattenföring i
recipienten. Med nuvarande kemikaliepriser torde
emellertid rening av kloakvatten medelst biologiska
filter under hela året vara billigare än att driva
kemisk rening under 4 månader av året.
När recipientens beskaffenhet fordrar höggradig
rening, får man sålunda tillgripa biologiska
reningsmetoder. Huvuduppgiften för dessa är att
överföra den organiska substansen, dels i ett lätt
avskiljbart siam och dels i oxiderade stabila
föreningar.
Vid rening med biologiska filter utledes det
avslammade avloppsvattnet i tunna strålar över
filterbädden, som utgöres av stycken av
makadam, betongklinker eller slagg upplagda på
varandra till en höjd av 1—4 m. Vattnet syrsättes
av mellan stenarna befintlig luft. På stenarna
utveckla sig bakterierika slamhinnor, där en del
av den organiska substansen sönderdelas och
oxideras, under det att huvudparten utfälles och
överföres till ett humusartat siam. Det utfällda
slammet sönderdelas delvis av vissa maskar och
larver samt utspolas och avsättes delvis i en efter
filtret anordnad avsättningsbassäng.
Biologiska filter finnas av två olika typer,
låg-belastade filter, där belastningen per m!
filtermaterial och dygn icke överskrider 0,8, och
hög-belastade filter, där belastningen uppgår till
3—4 m3 normalt avloppsvatten (BS ^ 200 mg/1)
per m3 filtermaterial och dygn.
I lågbelastade filter drives sönderdelningen av
slammet längre än i högbelastade filter.
Lågbelastade filter kräva därför ofta vilopauser för att
de slamsönderdelande organismerna skola få tid
att bearbeta det avskilda organiska materialet.
Reningseffekten är hög, ca 90%, men
svårigheter uppkomma lätt genom att filtren sätta igen
sig. Platsbehovet är stort ocli en annan olägenhet
är den obehagliga utvecklingen av den s.k.
filterflugan. Olägenheterna med de lågbelastade
filtren ha gjort att man alltmer börjat gå ifrån
dem.
I de högbelastade filtren undvikes igensättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
