Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 4 januari 1947 - Starkström eller svagström för kontroll och övervakning? diskussion mellan Eric Ericsson, Gunnar Jancke, Bertil Bjurel, Gunnar Dahlby, John Nordelöf, Ernst Magnusson, Sten Velander, Gustaf Löfgren, Sven-Erik Lindberg, Ernst Andersson, Bror Hansson, Åke Strandén, Cornelius Berglund, Ulrich Hecht, Ture Persson, Conny Palm, Knut Almström, Tage Holm, Elov Munck af Rosenschöld, Olof Eskendal, Ivar Herlitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 3. Få telefonstationen är reläsatserna monterade i
stativ.
skall manövrera brytare. I regel är effektbeloppen sådana,
att man ej kan klara sig med svagströmsmanövrering med
hänsyn till strömstyrkorna och man blir då tvungen att
införa mellanreläer. I många fall lönar sig ej detta. Men
vid fjärr- eller närkontroll med många kontroll- och
för-reglingskretsar, då kan det löna sig med teleteknisk
materiel.
Driftingenjör Gunnab JanckE: Ericsson har visat, hur
man på svagströmssidan för ihop standardreläer till större
enheter. Hos oss har vi ej samma massvara utan även den
största kraftanläggning har endast ett fåtal lika delar. När
vi använder en viss koppling i större antal, bär vi oss dock
åt på samma sätt som svagströmmarna, dvs. använder
hopbyggda enheter, t.ex. distansreläet (fig. 5), som användes
för huvudparten av våra primärlinjer. Det finns också bra
system med reläcentraler och insticksreläer, standardreläer
med banankontakter, som kan byggas ihop relativt
godtyckligt. Detta medför ofta utrymmesbesparing och
förenklat montage.
Det har riktats angrepp mot vår ampere-mentalitet. Vi
har blivit rekommenderade att använda
strömtransformatorer för sekundärt mA i stället för A och helt övergå till
svagström för kontroll och övervakning. Detta medför, att
man måste sänka effektförbrukningen i reläer och mätare
till storleksordningen mVA i stället för VA, vilket vore
möjligt vid rena hjälpreläer. Vid mätare och mätande
reläer ställer det sig svårare, ty jag tror inte det går att
konstruera dem för mVA med bibehållen mätnoggrannhet och
till rimligt pris. Det är mätaren som bestämmer
sekundärströmmen på strömtransformatorerna. Det är tvivelaktigt,
om strömtransformatorerna förbilligas vid sänkning av
belastningsförmågan, då vi samtidigt måste öka
sekundärvarvtalet i samma proportion. Den eventuella vinsten
skulle därför ligga i att vi kunde använda klenare kablar,
kanske svagströmskablar. Man måste dock räkna med
risken för avbrott i strömkretsen. Denna ökas med min-
skad mekanisk hållfasthet. Avsevärda överspänningar, av
storleksordningen 1 000 V, erhålles om sekundärkretsen på
en strömtransformator öppnas. Svagströmskablar torde
inte tåla detta under längre tid.
När vi använder svagström för fjärrkontroll av stationer,
utgör den endast ett mellanled mellan stationernas
kontrollrum. Den kommer inte ut till våra primärorgan,
såsom strömbrytare, dammluckor m.m., utan dessa
manövreras med starkströmsutrustning. Belastningarna på linjer
och transformatorer räknas i MW, spänningarna i kV och
bryteffekter i hundratals MVA. Strömbrytarna måste då
nödvändigtvis få stora massor och kräva viss
funktionseffekt. Denna utgör nu normalt ca 200—2 000 W. Vid
svag-strömsmanöver måste man då sätta in förstärkning ute
vid brytaren. Kan man genom svagströmsmanöver minska
på utrymmet i kontrollrummet, får man kosta på
motsvarande utrymme i ställverket, och kostnaden minskar
inte, om man delar upp ett visst utrymme på ett flertal
mindre enheter. Det verkar också självklart, att vi med
ett extra mellanled får försämrad driftsäkerhet. Så har vi
risken för obehagliga överraskningar till följd av
induktion från skenor och kablar i primärnätet. Jag förmodar,
att våra skenor vid fel på nätet kan utgöra ganska
obehagliga grannar för svagströmsledningarna.
Civilingenjör Bertil Bjurel: För att inspirera
starkströmmarna till flitigare användning av
svagströmsmate-riel måste vi visa hur vi löser våra kontrollproblem. Vissa
analogier finns mellan telefonins kontrollutrustningar och
starkströmsteknikens, då våra kontrollanläggningar icke är
annat än indikeringsanordningar för vissa brytares, dvs.
väljares, lägen och dessutom en manöverutrustning för
vissa manöverfunktioner. Våra anordningar är emellertid
schematekniskt mera komplicerade än
starkströmsanlägg-ningarnas.
Genom att använda svagströmsmateriel har vi lyckats
komprimera kontrollanläggningen i en telefonstation så
att vi från ett enda litet kontrollbord kan kontrollera hela
utrustningen för en större automatstation. Inom telefonin
är detta nödvändigt, då det här fordras, att en expedienl
snabbt skall kunna ingripa vid fel. Vi använder även
kontrollutrustningarna för statistisk bedömning av stationernas
driftsäkerhet.
I telefonstationens kontrollbord finns en individuell
kontrollutrustning för varje register i automatstationen. Denna
Fig. 4. Två kulväljare med manöver reläer lwpbyggda till
en enhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
