- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 77. 1947 /
9

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 4 januari 1947 - Starkström eller svagström för kontroll och övervakning? diskussion mellan Eric Ericsson, Gunnar Jancke, Bertil Bjurel, Gunnar Dahlby, John Nordelöf, Ernst Magnusson, Sten Velander, Gustaf Löfgren, Sven-Erik Lindberg, Ernst Andersson, Bror Hansson, Åke Strandén, Cornelius Berglund, Ulrich Hecht, Ture Persson, Conny Palm, Knut Almström, Tage Holm, Elov Munck af Rosenschöld, Olof Eskendal, Ivar Herlitz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11 januari 19 Al

9

Fig. 5. Distansrelä för stora kraftledningar, utåt en enliet
med enkel anslutning.

utrustning innehåller vissa lampor och omkastare.
Eftersom varje samtal i automatstationen uppkopplas av ett
register och antalet register är relativt litet har det av
praktiska skäl varit lämpligt att ansluta de individuella
kontrollanordningarna till registren. Schemat i fig. 6 visar
principen och fig. 7 utseendet av en centraliserad
kontrollanläggning, gemensam för ca 25 stationer i Stockholm för
sammanlagt 200 000 anslutna abonnenter. På en
automatstation upptar kontrollbordet en golvytan av ca 1 m2, och
härifrån kan man övervaka en station för 20 000
abonnenter, innehållande omkring 100 000 reläer med över 1 000 000
kontaktfjädrar och ca 6 000 000 kontaktfunktioner per
bråd timme.

Det borde innebära vissa fördelar, om starkströmmarna
i större utsträckning införde centraliserad
fjärrmanövrering. 1 detta sammanhang kan jag nämna, att man i
England enligt uppgift planerar nya radiostationer, som
kommer att förses med fullständigt centraliserad,
svagströms-manövrerad kontroll- och manöveranläggning i pulpetform.
Ovanför pulpeten har man tänkt sig en miniatyrkarta över
anläggningen med optiska signaler, som indikerar
brytar-lägen, potentiometerställningar o.d.

Inom Telegrafverket planeras för närvarande en
fjärrkontrollerad radioanläggning på västkusten för ett tiotal
sändare. Ett stort antal olika frekvenser kan här
automatiskt väljas, växling ske mellan telegrafi och telefoni,
önskad riktantenn inkopplas, lämplig sändningseffekt
inställas osv. För denna radioanläggning har det ansetts
ekonomiskt motiverat med fjärrkontroll trots att teknisk
personal finns på platsen. Vidare kan nämnas, att flera av
Telegrafverkets förstärkarstationer är utförda för
fjärrkontroll.

Med kännedom om den rådande tendensen till en allt
längre gående automatisering av telefonnätet ävensom

exempelvis av kontroll- och manöverutrustningar på
radiostationerna, vilka ju i stort sett är rena kraftanläggningar,
synes man kunna ställa frågan till kraftteknikerna, om
inte en liknande utveckling är tänkbar även inom deras
område. Svaret på denna fråga kan givetvis endast
kraftteknikerna själva ge.

I anledning av Janckes påstående, att man i
starkströms-anläggningarna icke vågar införa svagströmsmanövrering
med hänsyn till risken för felmanövrering på grund av
induktion, vill jag säga, att man med skärmning av
transformatorer, riktig balansering o.d. mycket väl bör kunna
göra detta. Svagströmskablarna kan givetvis ej tåla den
spänning, som skulle uppstå vid avbrott i
strömtransformatorns sekundärkrets, och man blir kanske tvungen att
använda kablar med bättre isolering för dessa kretsar. Jag
skulle dock vilja ställa frågan, varför risken för avbrott
skulle bli större vid svagström än vid starkström.

Jancke: Den mekaniska hållfastheten hos kablar och
därtill anslutna apparater minskas, när trådarean minskas.
Risken bör därför ökas vid användning av
svagströms-material.

Civilingenjör Gunnar Dahlby: De krav man ställer på ett
elektriskt relä har under de senaste tio åren skärpts
oerhört. Av ett vanligt elektromagnetiskt hjälprelä,
konstruerat som organ i en skyddsutrustning, begärde man förr i
världen, att det skulle fungera kanske en gång i månaden.
Nu använder en fjärrmätningsutrustning hjälpreläer, som
tickar med en frekvens upp till 6 i sekunden. Fordringarna
har vuxit framför allt på funktionshastigheten, varvid helt
nya konstruktionsprinciper måst tillgripas. Särskilt inför
ett sådant utvecklingsskede, som vi står mitt uppe i, vore
det oklokt av en konstruktör att avvisa all kritik som
oberättigad. Svaret blir i stället oftare, att "arbete pågår".

Ett krav, som däremot hittills ej generellt ställts på oss,
är att reläernas volym skulle minskas till en bråkdel av
det nuvarande. Inom krafttekniken är det först genom
införandet av omfattande felsignalsystem och genom
automatikens frammarsch som utrymmesfrågan blivit
brännande.

Fig. 6. Schema över central trafikkontroll gemensam för
25 telefonstationer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:46:35 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1947/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free