Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 11 januari 1947 - Kemiska och tekniska data om penicillin, av Hans Berlin, Bertil Sjögren och Håkan Winberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 januari 19 Al
25
Kemiska och tekniska data om penicillin
Civilingenjör Hans Berlin, laboratoriechef Bertil Sjögren
och fil. lic. Håkan Winberg, Södertälje
Penicillin bildas av vissa mögelsvampar, främst
Penicillium notatum och Penicillium
chrysoge-num och dessa närstående former. Olika
stammar av samma svampart ha mycket olika
förmåga att bilda penicillin. Vidare varierar
peni-cillinbildningsförmågan hos en stam starkt med
odlingsbetingelserna. Tillgången till en högaktiv
stam är en av de viktigaste förutsättningarna för
en ekonomiskt lönande penicillintillverkning,
varför stora ansträngningar ha nedlagts på att få
fram sådana, speciellt i Förenta Staterna, där
detta arbete under kriget varit centralt
organiserat.
Penicillinets framställning
Till en början användes vid penicillinillverkning
enbart ytkultur. Vid denna får mögelsvampen
växa på ytan av ett tunt skikt näringslösning i
liggande flaskor. Metoden förutsätter, att
flaskorna efter sterilisering ympas var för sig; den blir
därigenom vid industriell tillämpning mycket
ar-betskrävande. Även sterilisering, fyllning och
avtappning av flaskorna fordra mycken
arbetskraft.
Penicillinindustrin tog ej verklig fart, förrän
man övergått till submers kultur, som ger starkt
ökat utbyte och kräver mindre arbetskraft. Vid
denna metod, som numera är den allmänt
använda, växer svampen i hela näringslösningens
volym under kraftig omrörning och tillförsel av
stora mängder steril luft. Även näringslösningen
steriliseras före ympningen. Odlingen sker i
stående cylindriska ståltankar. Varje fabrik har ett
flertal sådana, vardera rymmande 10 000—
50 000 1.
Kravet på att näringslösningen och den tillförda
luften skola vara sterila sammanhänger bl.a. med
att många bakterier innehålla penicillinas, ett
enzym, som snabbt inaktiverar penicillin.
Sammansättningen av näringslösningen är av
största betydelse för resultatet.
Huvudbeståndsdelarna äro laktos, oorganiska salter och vissa
aktiverande tillsatser. Vanligen användes
majs-stöpningsvätska ("cora steep liquor") som tillsats
till näringslösningen. Majsstöpningsvätskan, en
biprodukt från majsindustrin, är i Förenta
Staterna billig och tillgänglig i stora kvantiteter.
615.779.95
Vid submers kultur användas speciella, för
denna odlingsteknik särskilt lämpade stammar. I
industriell skala sker ympningen ej med sporer
utan med ett ungt mycel, som fått gro submerst
i särskilda förgroningstankar ("seed tanks").
Dessa äro mindre men i övrigt av samma
konstruktion som de stora odlingstankarna. Genom
förgroningen av svampen och i andra avseenden
förbättrad teknik har odlingstiden i de stora
tankarna kunnat nedbringas från ca en vecka till
2—4 dygn.
Under odlingen hålles temperaturen konstant (i
allmänhet vid 24°) med automatiskt reglerat
kylvatten, som bortför det värme, som bildas vid
svampens ämnesomsättning. Lufttillförsel och
omrörning äro noggrant fastlagda.
pH-förändring-arna följas regelbundet liksom även lösningens
penicillinaktivitet. Den rikliga lufttillförseln
orsakar i allmänhet en kraftig skumning, vilken
nedbringas genom tillsats av
skumdämpnings-medel av sådan beskaffenhet, att
penicillinbildningen ej påverkas ogynnsamt.
När aktiviteten i lösningen nått maximum,
från-filtreras mycelet. Härvid använder man numera
vanligen roterande filter. Filtratet innehåller
penicillinet. Vid utvinning och rening av detta
följer man i princip två vägar: dels begagnar man
sig av adsorption av penicillinet på aktivt kol med
efterföljande eluering, dels extraktion av
penicillinet med organiska lösningsmedel och
återförande till vattenlösning.
Vid koladsorptionsmetoden försättes
penicillinlösningen med aktivt kol (från en till några få
procent, beroende på kolets kvalitet och lösningens
aktivitet). Penicillinet adsorberas därvid på kolet,
som avskiljes. Sedan elueras penicillinet från
kolet, vanligen med vattenhaltig aceton
(75—80-procentig). Efter avlägsnande av acetonen sker
alltid ytterligare rening och koncentrering genom
extraktion med organiska lösningsmedel.
Koladsorptionsmetoden har använts som första steg
i flera av de förnämsta amerikanska
penicillinfabrikerna. Emellertid ha förfinade
extraktions-metoder gjort, att man numera börjat lämna den
mera svårarbetade koladsorptionsmetoden till
förmån för enbart extraktioner med organiska
lösningsmedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
