Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 11 januari 1947 - Vad vi har att vänta av oljeindustrin, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 januari 1947
-r
29
Vad vi har att vänta
av oljeindustrin
Petroleumindustrin är den femte i storlek av USA:s
industrier. Den har uppnått sin betydelsefulla ställning
därigenom, att dess ledande män förstått att i all tänkbar
utsträckning ta den tekniska forskningen i sin tjänst. Så till
den grad har forskningen placerats i högsätet, att
petroleumindustrin i dag står som en av de största
arbetsgivarna för tekniskt utbildad personal. Med forskningens
hjälp har den ställt sig i främsta linjen, när det gällt att
motsvara den moderna tidens krav på bättre varor till
lägre priser.
Ungefär 40 % av den i USA som värme förbrukade
energin kommer från råolja och naturgas. En del av de
senaste årens stegring i petroleumkonsumtionen är resultatet
av en övergång från kol till olja som bränsle, men den
största delen beror på uppkomsten och utvecklingen av nya
transportformer baserade på användning av flytande
bränsle.
Oljeproduktionen var av oerhört stor betydelse för de
allierades krigsansträngning. Det kan t.ex. nämnas, att av
3 t förnödenheter, som skickades ut från USA, bestod i
det närmaste två av olja i en eller annan form. När
produktionen nått maximum, framställdes lika mycket olja
på fyra dagar, som hela det italienska imperiet med en
befolkning på 45 miljoner normalt förbrukade på ett år.
Råoljans uppkomst och utvinning
Flera teorier har uppställts för alt förklara, hur
petroleum uppkommit. Olja påträffas vanligen i områden, som
en gång varit havs- eller sjöbotten, och den mest
förfäktade åsikten är, att oljan uppstått genom omvandling av
förhistoriska växter och djur, som inbäddats i lager av
sand och siam på bottnen av forntida hav. Dessa sediment
har så småningom omvandlats till de porösa bergarter, som
nu utgör våra oljereservoarer. Oljeförekomster har
konstaterats i vissa områden på jordklotet, och i andra är det
på grund av landets geologiska beskaffenhet tänkbart, att
olja finns. Norra delarna av den amerikanska kontinenten
och Asien är områden, där rika, ännu oupptäckta
oljefyndigheter kan ligga. Däremot är möjligheten att göra
några sådana fynd på den skandinaviska halvön mycket
liten.
Petroleum upptäcktes först, då den sipprade fram i dagen
från källor nära markytan, och mer fick man fram genom
att borra brunnar på sådana ställen. Under den första
pionjärtiden skedde oljeletningen med hjälp av slagruta,
men i våra dagar har man uppnått en anmärkningsvärd
säkerhet, när det gäller att uppspåra oljefyndigheter genom
ingående studier av markförhållandena enligt moderna
geologiska och geofysiska metoder. Ett intensivt
forskningsarbete inom dessa vetenskaper har lett till nya
metoder, och instrument har uppfunnits, som gör det
möjligt att genom nya fyndigheter fylla det växande behovet
av råolja.
Vid oljeletning är seismografen och gravimetern (ett
instrument för mätning av tyngdkraften) geofysikernas bästa
hjälpmedel. Den förra registrerar de seismiska vågor, som
fortplantar sig genom jordytan, då en dynamitladdning
detonerar. En tolkning av seismografkurvorna ger en
förbluffande mängd detaljerade upplysningar oin de undre
Referat av föredrag av professor Per K Frölich, USA, i avd. Kemi
och Bergsvetenskap den 7 oktober 1946.
marklagrens struktur. Med gravimetern kan man
bestämma tyngdkraftens acceleration med yttersta noggrannhet.
Härav kan man sluta sig till de tyngre och lättare (porösa)
bergarternas lägen i förhållande till varandra och på så
sätt göra underjordiska kartor. När man funnit sådana
bergarter, att olja bör kunna påträffas, måste man göra
borrningsprov, ty ännu har ingen metod uppfunnits, enligt
vilken en oljeförekomst med absolut säkerhet kan
förutsägas. Många gånger har man borrat förgäves på platser,
där den geologiska strukturen verkat mycket lovande.
Oljeletningen har därför fortfarande ekonomiska risker.
Samtidigt som metoderna för oljeletning förbättrats, har
även borrningstekniken effektiviserats. Man kan nu borra
ända ned till 8 km djup med en hastighet, soin är nära
nog otrolig. Ett hål har t.ex. borrats till ett djup av 3 km
på 19 dagar. I Macaibo-sjön i Venezuela, ett av världens
mest betydande oljefält, borras 15 km från stranden på
30 m vattendjup.
Oljan trycks upp av den expanderande naturgasen eller
genom trycket från underjordiska vattensamlingar. Vid
många äldre oljefält har gasen förbrukats och lämnat en
stor del av oljan kvar i sanden. Ibland kan det vara
möjligt att pressa upp denna olja genom att på konstlad väg
återställa trycket. Vid de nyare oljefälten använder man
moderna vetenskapliga metoder för att bestämma
borrhålens lägen och tömningshastigheten. Där kan den
utströmmande naturgasen uppsamlas för att kontinuerligt
återföras till oljeförande lager, från vilka den trycker upp
olja på nytt.
Världsproduktioncn av råolja var år 1945 2 768 miljoner
fat om ca 160 1. Om råoljans specifika vikt sättes till 0,8,
svarar detta mot nära 350 Mt. USA är den största
producenten och följs av Sydamerika, Europa och Asien.
Oljeförsörjningen i framtiden
Eftersom oljan är dold under markytan, är det icke lätt
att förutsäga precis hur mycket råolja, som finns på
jorden. Så länge nya oljefyndigheter upptäckes i samma takt
som efterfrågan växer, är det naturligtvis icke någon
omedelbar fara för oljebrist. Experternas åsikt är, att vi icke
behöver oroa oss för att oljetillgångarna skall uttömmas
under de närmaste 100 åren. När oljebristen en gång blir
kännbar, skall vi emellertid stå beredda att framställa olja
på syntetisk väg. Naturgas blir härvid antagligen den första
råvaran för bensintillverkning, ty det är redan känt, att
den kan överföras till flytande kolväten. Världstillgången
på naturgas når astronomiska siffror, om den uttrycks i
rymdmått; räknad på vikt är den ungefär lika stor som
råoljetillgången. Elt lovande ersättningsmedel för
petroleum är den olja, som utvinns ur oljeskiffer. Om nian
slutligen även räknar med kol som råmaterial, kan man tänka
sig en framtid för oljeindustrin på åtminstone 1 000 år.
Med tanke på atomenergins utvecklingsmöjligheter är det
kanske bäst att icke utsträcka spekulationerna längre. Man
kan i alla händelser dra slutsatsen, att det kommer att
finnas tillräckligt med olja för alt täcka behoven under en
överskådlig framtid, och — något som är ganska viktigt
— till ett pris, som obetydligt överstiger det nuvarande.
Transport av råolja och produkter därav
Råolja och de produkter, som utvinnes ur den, är
flytande (asfalt utgör ett undantag) och kan därför utan
svårighet transporteras genom rörledningar, med tankbil,
tankvagn, pråin eller tankbåt. Ett nät av rörledningar för
olja och gas på hundratusentals km omspänner hela USA.
Det största framsteget inom rörtransporttekniken gjordes
under kriget, då problemet att forsla olja från de
olje-producerande, sydvästliga delarna av USA måste lösas vid
en tidpunkt, då allt tanktonnage var upptaget med
oljetransporter till de allierade och då fientliga ubåtar gjorde
kustvattnen osäkra.
Två stora rörledningar, Big Inch (24" diameter) och Little
Big Inch (20"), lades ut från området vid Texas-bukten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
