Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 11 januari 1947 - Gruvbrytning och anrikning i USA. Anrikning, av Fredrik Mogensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 5. Crockett-separator.
Flotation
Den för dagen viktigaste anrikningsmetoden i
Amerika är flotationen. Sulfidmalmsflotationen
sker på ungefär samma sätt som före kriget och
som i våra nyare anläggningar. En fortgående
förbättring av reagens har ägt rum, och nya
reagensserier äro utsläppta i marknaden, vilka ofta
medge förvånande goda resultat. Utbyten på över
90 % förekomma ofta även vid selektiv
Pb—Zn-flotation och höga koncentrathalter.
Flotation av icke metalliska mineral sker i stor
skala på flera ställen. För närvarande torde
finnas minst 4 anläggningar för flotation av
fältspat, vidare anläggningar för flotation av granat,
ilmenit, scheelit, kaliumkarbonat från
natriumkarbonat etc. Flotation av icke metalliska
mineral är dock ofta mycket svår, särskilt när det
gäller selektiv flotation. Ett exempel erbjuder
flotation av scheelit, där koncentraten i regel bli
fattiga på grund av förorening av kalkspat,
fluss-spat etc. och sedan få behandlas kemiskt för att
ge färdiga produkter.
Man märker en tendens mot större
flotations-enheter. och man hör redan talas om celler på
3 m3, men många flotationsmän anse detta helt
av ondo. En annan tendens, som sammanhänger
med bristen på arbetskraft, är automatisering av
driften i görligaste mån. Normetal i Kanada var
Fig. 6. Anrikningsverket i Pine Creek.
banbrytande med en anordning för automatisk
reglering av kalktillsatsen med impulsgivning
från en kontinuerlig pH-mätare, och andra verk
ha redan installerat eller planera liknande
anläggningar, där pulpens sammansättning i olika
avseenden antingen tydligt registreras eller direkt
får inverka på en anordning för dess reglering.
Transport- och avfallsfrågor
Anrikningsverkens placering är en viktig fråga
med hänsyn till transporter och disposition av
avfall. Fig. 6 visar ett gott exempel, Pine Creek
1 Sierra Nevada. Man har givetvis ej byggt an
läggningen i någon av de branta sluttningar, som
det finnes gott om, utan på den lättast
åtkomliga platsen i dalen. Rågodset, en
scheelit—molyb-denmalm med ca 0,4 % W03 och lika mycket
MoS2, går med linbana ned från den åtskilliga
hundra meter högre upp belägna gruvan.
Avfallet går till avsättningsdammar längre ned i dalen,
där rutor om ca 50—75 m i fyrkant fyllas en i
sänder. När vattnet avdunstat eller sipprat genom
underliggande sand, göras nya
avsättningsbassänger med hjälp av bulldozers. Verket är byggt
för 1 000 t/dygn och arbetar med såväl
skakbords-anrikning som flotation.
En synnerligen intressant anläggning är den
underjordiska Gilman (Colo.), vars arrangemang
äro skisserade ur minnet i fig. 7. Godset från
gruvan kommer in över krossfickan A, som rymmer
2 500 t minus 100 mm gods. I krossningshallen B
krossas godset med hjälp av tuggare, Symons
kross och sikt till minus 10 mm och går sedan
med bägarverk upp i kulkvarnsfickan C om 800 t
och därifrån in i kulkvarns- och flotationshallen
D. Anläggningen tillhör the New Jersey Zinc Co.
och är byggd för 600 t rågods med omkring 1 %
Pb, 12 % Zn och 60 % FeS2 samt vissa mängder
Ag och Au. Goda anrikningsresultat erhållas.
Anläggningen byggdes under jord på grund av att
terrängen var så utomordentligt starkt kuperad.
Många fördelar vinnas emellertid med ett dvlikl
arrangemang: optimal placering av maskiner, inga
uppvärmningsproblem, ingen brandfara, lätt att
ordna stora fickor, bombsäkert. Avfallet samlas i
en stor bassäng i dalbottnen med sinnrika
dammbyggnader.
Jag var särskilt intresserad av, huru man löste
avfallsproblemen i Amerika. Det visade sig, att
förorening av vattendrag praktiskt taget ej
förekom. även när vattnet rann ut i obebodda
vildmarker. En lösning av problemet visar Cananea
med ett par 230’ dörrar för avfallet, vilka lämna
ca 24 000 l/min avslammat vatten tillbaka till
verket (fig. 8). En annan lösning visar Magnia
(Ariz.) (fig. 9) med det även från vårt land kända
systemet att med dropprännor bygga upp vallar
av avfallsdeltanas proximaldelar, inom vilka
sedan det fina slammet får sätta sig.
Anrikningsverket arbetar med 1 000 t per dag av en 5-procentig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
