Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 11 januari 1947 - Gruvbrytning och anrikning i USA. Anrikning, av Fredrik Mogensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ii januari 1947
41
Fig. 7. Underjordiskt anrikningsverk vid Gilman.
kopparmalm. Vattenförsörjningen sker helt från
gruvan, 1 500 l/min, och från avfallsdammarnas
returvatten. Intet vatten släppes ut. Klimatet är
ökenartat. Sligen pumpas 2 km till smältverket.
Avfallsdammarna bli stundom mycket stora
såsom vid Climax (Colo.) samt Utah Coppers
anläggningar vid Salt Lake City, vilka sistnämnda
för närvarande rymma ca 300 Mt avfall.
Forskning
Intresset för forskning inom
anrikningsvetenskapen är mycket stort i Amerika. Många goda
anrikningslaboratorier finnas, och ofta ge de
intryck av att vara säte för ett intensivt och
högklassigt forskningsarbete. Man har även gått in
för att såsom ledare för dem ha framstående
forskare, som helt och hållet ägna sig åt
vetenskaplig, ofta rent teoretiskt vetenskaplig forskning,
och resultatet är mycket gott. Såsom ett exempel
på den inställning, som gör sig gällande, vill
jag citera S A Falconer (Engng Mining J. febr.
1946): "This would indicate perhaps that theory
is not as ’puré’ as we once thought, and that a
deal of practicality may be concealed in the
in-tricacies of fundamental research in mineral
dressing. This recognition has been long delayed."
Järnmalmsförsörjningsproblemen tilldra sig stort
intresse. De amerikanska järnverken ha en
produktionskapacitet, som svarar mot en
förbrukning av 100 Mt/år järnmalm. 1944 var för övrigt
malmproduktionen 95 Mt, varav 20 Mt
koncentrat. Ca 3U av dessa kvantiteter komma från
Me-sabiområdet, där de brytas i stora dagbrott.
Mesabi är alltså den dominerande
järnmalmsproducenten, och år 1945 ansågos enligt E W Davis
de där kvarvarande tillgångarna begränsade till
500 Mt. Även med en produktionsvolym avsevärt
mindre än krigsårens skulle Mesabi endast räcka
ca 10—20 år till. Amerikanarna söka därför
intensivt efter nya råvarutillgångar, som kunna
räcka till för den ofantliga konsumtionen. De ha
därvid att välja mellan import av utländsk malm,
varvid särskilt brasilianska malmer (Itabira m.fl.)
samt nyupptäckta stora fyndigheter på gränsen
mellan Quebec och Labrador (1 000 Mt
60-pro-centig malm) fånga intresset, eller anrikning av
enorma fattiga malmer omkring Mesabi. Dessa
utgöras huvudsakligen av takoniter, kiselsyrerika
hämatit- och ibland magnetitförande, finkorniga
malmer med mindre än 30 % Fe. Tillgångarna
äro av storleksordningen 100 000 Mt. Åtminstone
ett tiotal välutrustade laboratorier arbetar på
anrikning av dessa malmer och en del Pilot Plants
finns*. Man räknar med, att det skall gå att er-
* Det av amerikanarna ofta praktiserade system med "Pilot Plants",
dvs. mindre försöksanläggningar, som ofta uppföras vid
malmfyn-digheterna enkom för att utexperimentera lämpligaste
anrikningsförfarande och byggnadssätt, ger alltid mycket tillförlitligare
resultat än anrikningsförsök i mer eller mindre halvstor skala i andra
anrikningsverk eller laboratorier, och därigenom bli dessa
anläggningar vanligen ekonomiskt berättigade.
Fig. 8. Dörrar för avfall, Cananea.
Fig. 9. Avfallsdammar, Magma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
