Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 25 januari 1947 - Arbetets infogande i personligheten, av Björn Sjövall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
TEKNISK TIDSKRIFT
vetet att uppträda som vissa kända skådespelare.
Som ett utslag av hans ritual kan helt säkert
betraktas den egenheten, att han gärna spelar piano
långt in på nätterna. Därmed kan han tänkas
vilja för sig själv markera det egenartade och
självhärliga i sin egen värld. Han tycker om att
imponera på folk med sina åsikter. När han talar
om människor och förhållanden framgår det
tydligt, att ban liksom ställer sig själv i särklass
utanför det övriga samhället. Detta tycks över
huvud vara innebörden i hans ritual. Intrycket
härav förstärkes av att han med glädje hälsar
varje tillfälle att göra något ovanligt, något som
människor annars drar sig för att göra. Ovanliga
handlingar har en särskilt stimulerande inverkan
på honom. Detta gäller dock endast obetydliga
handlingar, som inte har någon omstörtande
inverkan på hans yttre liv. Om det verkligen blir
frågan om ingripande förändringar, drar han sig
försiktigt tillbaka och lever vidare i sina gamla
förhållanden. — Hur skall nu ritualen förklaras
i detta fall? Fritidstalangerna är inte tillräckligt
bärkraftiga för att medge ett övergivande av det
borgerliga yrket. Icke heller kan de utgöra grund
för en social rangändring i omgivningens
medvetande. Vi står alltså inför något otillräckligt,
och det är under sådana omständigheter ritualen
uppträder. Verkligheten räcker inte till! Detta kan
nu antingen bero på att vederbörande objektivt
sett är en särskilt missgynnad individ eller på att
han mera ur subjektiv synvinkel känner sig
vanlottad. Den rituella människan kräver mer än vad
verkligheten över huvud kan ge.
Ritualen blir ett slags levnadskonst, som är
mycket vanlig bland konstnärer och författare. För
dem är verkligheten, särskilt innan de nått
erkännande, sådan, att den långt ifrån ger någon
stimulans åt deras skapande. Utvägen blir att
skapa ett fiktivt sammanhang samt att
understödja detta med hjälp av ritual. Som exempel
kan vi tänka oss en författare med ett tämligen
välordnat och rotfast liv. Han umgås emellertid
gärna med föreställningen, att han i själva
verket lever mycket fritt, närmast som en resenär,
vilken endast tillfälligtvis uppehåller sig på en
plats. Han fäller ofta yttranden om hur
oberoende han känner sig av allt vad han äger, när
som helst kan han gripa vandringsstaven och
lämna allt bakom sig. En annan av hans
favoritföreställningar är, att han betraktar sig själv som
en kämpe för en bättre värld. De nämnda
föreställningarna spelar en stor roll vid frigörandet
av hans produktiva energier.
Det finns skalder, som hämtar inspiration ur
föreställningen att de är oförstådda och
missaktade. Denna föreställning blir för dem en ritual,
som infogar deras liv i ett speciellt
meningssammanhang. Jämför t.ex. Vilhelm Ekelunds dikt
Inspiration.
Inom en del yrken och kårer praktiseras sed-
vänjor och åsikter, som har rituell innebörd. Det
finns människor som villigt underkastar sig t.o.m.
personliga obehag, om upprätthållandet av den
erkända ritualen kräver det. Inom det militära
förekommer en form av ritual, livningen, som
yttrar sig i nedsättande behandling av yngre
kamrater från de äldres sida. Underkastelsen under
en sådan ritual behöver inte alltid bero på feghet,
den kan även innebära ett fullt sympatiserande
med systemet. Den utsatte gör kårritualen till sin
egen ritual och blir därmed delaktig av det
bakomliggande fiktiva sammanhanget.
Mycket av det som vi finner irrationellt i
människors beteende skulle få sin förklaring, 0111 vi
sökte efter rituella motiveringar. Egendomligheter
i klädsel och utseende såsom skägg, polisonger,
konstnärshatt o.d., ja, många små vanor skulle
få en överraskande belysning. Under ungdoms
tiden framträder rituella företeelser hos de flesta
människor. Detta är högst naturligt med tanke på
att verkligheten under denna period företer en
mycket otillfredsställande anblick. Den unge
känner sig obetydlig och motad på allt sätt. Den s.k.
swingpjattstilen får anses som en ritual i den här
utredda bemärkelsen.
Att förverkligas innebär att personligheten
utvecklar sina inneboende möjligheter i kampen
mot ett motstånd. Förutsättning för
förverkligandet är sålunda uppkomsten av en spänning. Det
är genom sin förmåga att åstadkomma spänning,
där denna inte uppstår direkt ur den givna
situationen, som ritualen får sin stora betydelse. Det
kan ifrågasättas om inte den rituella mekanismen
i själva verket har universell betydelse, så till vida
att ingen helt kan förverkliga sin personlighet
utan dess medverkan. Verkligheten är ju i
grunden otillräcklig och kan inte ge de motiveringar,
som ett fullkomligt förverkligande förutsätter.
Kulturen har därför alltid kännetecknats av olika
fiktiva sammanhang, vilka understötts av ritual.
Religionens och världsåskådningens roll i
människans liv är just att möjliggöra en spänning, där
en sådan annars vore omöjlig. På den vägen kan
religionen sägas uppsuga och organisera energier,
som människan kanske annars icke skulle kunna
tillgodogöra sig för sitt förverkligande.
Arbetet som ritual
Vilken betydelse har då den rituella mekanismen
för arbetet? Efter vad vi sett har ritualen för
produktiva människor såsom konstnärer och
författare den betydelsen, att den bidrar till
inspirationen och fasthållandet av en för
produktiviteten gynnsam levnadsstämning. I sådana fall har
ritualen ett direkt samband med arbetet. För
många människor är ritualens inflytande på
arbetet mera av indirekt natur, nämligen så alt man
fortfarande ser negativt på sitt arbete men med
hjälp av ritualen bättre finner sig till rätta
därmed. Jämför t.ex. den ovan beskrivne tjänste-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
