Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 25 januari 1947 - Arbetets infogande i personligheten, av Björn Sjövall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 januari 194 7
79
mannen eller de fall då läsning av biografier
medför lättnad.
Man kan nu fråga sig, om inte den rituella
mekanismen skulle kunna göras nyttig för arbete i
allmänhet, alltså sättas mera direkt i samband
därmed på liknande sätt som det sker vid
konstnärligt skapande. Detta skulle bli möjligt genom
att arbetet insattes i något meningssammanhang,
som gjorde själva arbetet till en ritual för
vidmakthållandet av ifrågavarande sammanhang.
Arbetet skulle därigenom få karaktären av ett
kall — liksom konstnärens arbete. I sin bok
"Människan och hennes arbete" uppställer Emilia
Fogelklou fyra krav för att ett arbete skall kunna
anses vara ett kall. Arbetet måste utgöra fri tjänst,
ske till samhälleligt gagn, vara betingat av
individens anlag och vara i samklang med
individens sociala, etiska och religiösa ideal. Med dessa
krav för ögonen säger författarinnan bekymrat:
"Hur skall t.ex. industriarbetet kunna i sanning
nå detta plan? Det är en ännu knappast hörbar
fråga bland alla de många moderna
arbetspro-blemen. Och ändå är det en fråga, som mycket
ingripande berör människan och hela hennes
livsföring, både till kropp och själ. Det skall vara
rättfärdighet i arbetet. Men det skall vara glädje
också. Jag måste få rätt till ett arbete som jag
kan leva i — ej blott leva på eller på sidan av."
Ser vi på de fyra uppställda kraven, finner vi
att vi utan diskussion kan gå förbi de två första.
Det tredje kravet däremot har sitt stora aktuella
intresse. Vi har sett att uppfyllandet av detta
krav utgör själva förutsättningen för att man
skall kunna tala om ett psykologiskt välanpassat
arbete och om arbetets egenvärde. Vad som här
speciellt intresserar oss är det fjärde kravet. Där
talas det om sociala, etiska och religiösa ideal.
Dessa begrepp hänför sig närmast till vad vi i det
föregående kallat fiktiva sammanhang. På vårt
språk skulle samma krav kunna uttryckas så, att
arbetet bör vara en ritual som stärker individens
samhörighet med ett fiktivt sammanhang av
social, etisk och religiös art. Historien kan uppvisa
många exempel på att arbetet tilldelats en sådan
roll. Detta är fallet inom Zarathustra-religionen,
vilken betraktar arbetet som ett bidrag till gudens
kamp mot de onda makterna. Även inom
judendom och kristendom har arbetet givits en rituell
innebörd. Luther säger t.ex. om den arbetande
("Sermon von guten Werken", här citerat efter
E Fogelklou): "Han skall inte titta efter det eller
det verket, utan han skall sköta sin syssla och
tänka på hur han skall bli nyttig för människorna
omkring sig. Där skall han stå och inte låta rycka
sig därifrån, om också själva himlen reste sig
upp emot honom för att jaga honom bort, om
ock hela helvetet sprang efter honom. Detta är
den riktiga vägen till himmelriket." Den
reformerta läran ger arbetet karaktären av askes, det
blir ett medel att tygla köttet och världsligheten
— även på detta sätt infogas arbetet i ett fiktivt
sammanhang, som stimulerar till insatser.
Lyckas det oss att tillmötesgå de två senare av
ovannämnda krav, kommer arbetet icke blott att
få en saklig utan dessutom en anlagspsykologisk
och en rituell motivering. Därigenom skulle
arbetets förmåga att i sig uppta och organisera de
mänskliga energierna nå sin höjdpunkt. Arbetet
insättes som den mest betydelsefulla faktorn i
personlighetslivet. Det ligger nära till hands att
här erinra om vad som kallas sublimering.
Därmed menas ju att driftenergier av lägre, animal
art tas i anspråk för högre social—kulturell
verksamhet. I och med att arbetet får karaktären av
ritual, kommer det i hög grad att fungera som
ett sublimeringscentrum. Personligheten når på
den vägen i arbetet sin enhet och sitt
förverkligande.
Någon kanske vill invända, att varje fiktivt
sammanhang utgör sken och bedrägeri. Denna
invändning kan vi ta lugnt under hänvisning till de
reella verkningarna. Frågan vilket som är mest
verkligt, den s.k. objektiva verkligheten, som de
flesta av oss enas om, eller den verklighet, som
individen själv uppbygger åt sig, bortfaller för
ett dynamiskt betraktelsesätt. Vi behöver mer eller
mindre båda formerna av "verklighet" för att
våra energier skall komma till uttryck. Det stora
avfallet från religionen, som har skett i namn av
frigörelse från hämningar, har därför i viss mån
snarare fått till följd, att en hämning införts i
personlighetslivet. De energier, som förut
organiserades av religionen och fick sitt uttryck genom
den, har genom avfallet förlorat sin strömfåra.
I den mån religionen även förmått infoga arbetet
i sitt sammanhang, har avfallet medfört, att
arbetet berövats väsentliga energier och
personligheten gått miste om något av förmågan att
förverkliga sig i arbetet.
Vad som framför allt är av betydelse för var
och en är att på allt sätt främja personlighetens
integrering. Såsom aldrig förr har människornas
krav på lycka trätt i förgrunden. Psykologiska
strömningar med driftlivets frigörelse på sitt
program har jämte litteraturen och veckopressen
verksamt bidragit härtill. En upplösning av
gamla normer och meningssammanhang kan
konstateras. Utvecklingen skulle kunna
karakteriseras som en nivåsänkning. Detta uttryck hänför
sig till den’schematiska bilden av personligheten
i tre skikt (fig. 1). Nivåsänkningen kan enligt vår
uppfattning av personligheten tolkas som ett
blottläggande av energiskiktet. I stället för att
ledas av de mera komplicerade
meningssammanhang, som uppbyggs inom meningsskiktet i
anslutning till tradition och kulturvärden, låter den
moderna människan i stor utsträckning leda sig
av direkta driftappeller såsom dessa kommer till
uttryck i propaganda och annan massuggestion.
Genom nationalism och klasskampsmyter in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
