Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 1 februari 1947 - Vattenturbinernas regulatorer och frekvensregleringen, av Carl E Söderbaum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
TEKNISK TIDSKRIFT
lämnas. Vanligen ligger frekvensregleringen i
Trollhättan så, att Götaälvsstationerna med sina
260 MW och med sitt stora Vänernmagasin kunna
användas, för att i möjligaste mån spara vatten
i Vänern. Om man emellertid vill använda dessa
stationer för full produktion kontinuerligt, eller
oin man vill lägga dem på minimitappning, är
det nödvändigt att överlämna frekvensen till en
station i Indalsälven, som då blir ledande station
för övriga kraftverk i denna älv. Slutligen
förekommer det ibland att Älvkarleby-stationen med
sina 60 MW kan ha frekvensreglering. För
närvarande finnas i Trollhätte- och
Älvkarleby-stationerna utrustningar installerade, som
möjliggöra automatisk reglering på konstant frekvens,
enligt den princip som anges i fig. 5. Därvid
användes ett frekvensrelä, som påverkar
pådrags-motorerna på samtliga til 1 regleringsutrustningen
anslutna turbinregulatorer. Sedan sålunda en
första förställning blivit gjord, som motsvarar
frekvensens krav, åstadkommes en utjämning
mellan maskinerna på så vis, att bästa genomsnittliga
verkningsgrad erhålles. Om tillräcklig
maskineffekt finns disponibel i den frekvensreglerade
stationen kan på detta vis frekvensen hållas
konstant inom - 0,2 p/s.
Det är att märka, att hela det svenska nätet har
en oerhörd svängmassa. Det rör sig ju om en
turbineffekt av storleksordningen 2 500 MW, och
förutom drivmaskineriets svängmassa har man
hela belastningens svängmassa. För att på
lämpligt sätt kunna reglera hastigheten på detta nät
gäller det dels att ha en mycket känslig indikator
för frekvensen och dels att man med tillräcklig
hastighet kan sätta in eller ta bort stora
effektbelopp. Man har nått det uppställda målet genom
Fig. 5. Principschema för frekvensreglering från
frekvens-relä.
Fig. 6. Verkningsgradskurva för en Hojum-maskin och fem
maskiner i Olide-stationen; frekvensreglering med en 50
MW kaplanturbin och fem 10 MW francisturbiner. 10 MW
maskinerna inkopplas vid sådana tidpunkter, att bästa
totalverkningsgrad erhålles.
att ha många av dessa långsamt reglerande
Troll-hättemaskiner anslutna till frekvensreläet.
I samband med den överarbetning av
frekvens-regleringsfrågan, som de nya regulatorerna
föranlett, har man emellertid nu med gott resultat
övergått till ett nytt regleringsschema, som för
Trollhättans del består däri, att de båda
Hojum-aggregaten, som vartdera kan avge 50 MW och
som ha Kaplan-turbiner, styras av frekvensreläet.
Till att börja med har man vidtagit åtgärder för
att öka pådragsmotorernas arbetshastighet, men
så småningom blir det troligtvis lämpligt att även
införa andra förbättringar. När
Hojum-maskiner-na nalkas gränsen för sitt gynnsamma
arbetsområde inkopplas eller urkopplas successivt de
med automatisk vakuumsläckning försedda 10
MW turbinerna i Olide-stationen. Dessa skola då
gå direkt upp ifrån stängda ledskenor till pådraget
för gynnsammaste verkningsgrad eller gå ned i
motsatt riktning. Verkningsgradskurvan får då
ett utseende, som framgår av fig. 6.
För närvarande kan man nog säga, att
Troll-hätte-stationerna ha ganska lagom storlek för att
tjänstgöra som en frekvensregulator för det
svenska nätet. Allt efter som detta växer komma
Troll-hätte-stationerna att bli alltmer otillräckliga och
samtidigt komma olägenheterna med att ha
frekvensregleringen koncentrerad till en enda
station att framträda. Dessa olägenheter ligga främst
i den ojämna driften. Även om man kan
automatisera själva maskineriet på ett gynnsamt sätt, så
är det icke möjligt att sköta
vattenframsläppningen mellan de tre stationerna på ett
tillfredsställande sätt. Det föreligger nämligen
tidsfördröjningar på 20 respektive 45 min innan vattnet
kommer fram till den andra respektive tredje
stationen i fallsträckan. Man måste därför i tid få
fram ett system, som möjliggör en uppdelning av
frekvenshållningen, varvid naturligtvis i första
hand en uppdelning mellan Trollhättan och
Indalsälven kommer i fråga. Det av Enskog4
föreslagna systemet, att införa finreglering genom att
vid parallelldrift köra med styvare återföring är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
